cromvik

Vill förvarna att det sannolikt inte kommer att bli några nya inlägg förrän på måndag den 3:e augusti. Jag kommer att resa på semester till Vormträsk i södra Lappland. Det ligger mitt i det bortglömda Sverige som jag skrivit om i tidigare inlägg. Morfars sommarstuga saknar internetuppkoppling. 

Nu är det regnigt väder här på västkusten. Då och då passerar jag genom centrala Göteborg och jag kan konstatera att det oavsett väder alltid är olidligt mycket folk i butikerna i centrala stan, kanske allra främst i det stora köpcentrumet Nordstan. I GP har det varit reportage om att handlarna i Nordstan rapporterar fortsatt goda försäljningsresultat, och varuhuset Gekås haft försäljningsrekord trots lågkonjunkturen.

Den privata konsumtionen har ökat enormt i Sverige efter andra världskriget. När min dotter Emelie börjar skolan kommer jag att kunna berätta om när jag gick första klass (1987) och fick gå på födelsekalas hos en klasskamrat som visade videofilm på kalaset. Vi såg på film om hunden Lassie och alla var hur imponerade som helst av att se att de hade videoapparat (VHS). Senare fick jag reda på att de inte ägde videon utan att de hyrt den från videobutiken. Historier som denna känns exotiska nu när det finns DVD, video, youtube och all nedladdning från nätet.

Vi lever i ett samhälle präglat av konsumtion. Under min barndom såg jag nya hemelektronikprylar införskaffas varje år till vårt hushåll: biltelefon, mobiltelefon, video, CD-spelare, microvågsugn, freestyle, dator, skrivare, vattenkokare, ... Förutom hemelektronik har även textilkonsumtionen ökat enormt och uppgår nu till 24 kg/ person och svensk, se mer på sida Ekocentrums hemsida. 1994 var konsumtionen 15 kg. En orsak är att kläderna stigit mindre i pris än konsumentprisindex. Modebloggarna kryllar av "dagens outfit" och dagens fynd.

Det finns flera sätt att förhålla sig till detta. Antingen är man kritisk som Naturskyddsföreningen eller "En köpfri dag" som uppmanar till minskad konsumtion. Miljökonsekvenserna av all hemelektronik eller textilkonsumtion är enorm. Bomull är en av de mest besprutade grödorna som finns och hela klädproduktionen involverar skadliga kemikalier vid färgning, tryck på kläder o.s.v. Läs mer om detta i Naturskyddsföreningens gröna guide. Mijöpartiet de gröna har också flera gånger uppmanat till minskad konsumtion. Deras lösning är att vi arbetar mindre och därmed konsumerar mindre. Där ligger grunden till deras förslag om kortare arbetstid. Motsatsen till dessa är intresseorganisationen Svenskt Näringsliv som uppmanar oss att konsumera mer. För dem är konsumtion lösningen både på jordens miljö- och fattigdomsproblem.

Jag önskar att vi kunde skilja på bra och dålig konsumtion. Den prylkonsumtion vi har idag är helt ohållbar när det gäller miljön. Vi i västvärlden lever som om vi hade flera jordklot i reserv. Ingen miljöteknik i världen hjälper oss mot den överkonsumtion som råder, även om Svenskt Näringsliv vill övertyga oss om det. Däremot är jag övertygad om att mycket av tjänstekonsumtionen är av godo för samhället, t.e.x om man klipper håret hos frisören, äter i lunchrestaurangen istället för matlåda, får en helkroppsmassage, har städhjälp eller går en kvällskurs i språk.

Den miljövänliga tjänstekonsumtionen enligt ovan har framtiden för sig. Minimal miljöpåverkan och lokal produktion som ger arbete i hemorten kan det bli bättre? Däremot tror och hoppas jag att prylkonsumtionen skall minska. Att äga prylar kan visst vara kul, ett tag. Mer ju mer prylar, ju mindre frihet. Prylar tar sin ägares tid i anspråk, prylarna kräver tid för inköp, omsorg och underhåll. Nu när jag bor i hyresrätt inser jag att jag aldrig varit så fri som när jag bodde i möblerat studentkorridorsrum och kunde ta med hela bohaget på lokalbussen vid flytt. Ibland verkar det som om ägaren inte äger prylarna utan prylarna äger ägarens hela tid och tankeverksamhet. Ett exempel på det är när en bekant till mig helt lyriskt berättade att hon en helg gått på stranden med maken och de tre barnen. Det var en av de första helgerna på åratal som den familjen inte var upptagna med husrenovering eller inredning. Den villarenoveringen hade ockuerat alla den familjens helger.

Däremet är jag skeptisk till Miljöpartiets arbeta-mindre-filosofi. Yrkesarbete ger oss en meningsfull tillvaro, skatteintäckter till samhället och är en nödvändighet för att vi skall kunna upprätthålla den service vi önskar på sjukvård, skola, restauranger och barnomsorg.

Så gärna heltidsarbete och heltidslön, färre prylar men miljövänlig tjänstekonsumtion.

Emelie, 5 månader och jag ska idag iväg påpannkakskalas för att fira en lekkamrat till Emelie som fyller ett år. Det är något vi sett framemot. Det borde vara en glädjens dag idag, men istället går mina tankar till sjubarnapappan i Rinkeby och de barn som vårdas med livshotande skador på sjukhus efter den fruktansvärda brandkatastrofen där. Fem barn är döda, den minsta var född 2008 och även barnets barnens mor. En enorm tragedi för syskonen, pappan, släktingarna, alla anhöriga, stadsdelen och hela Sverige. Brandolyckorna har ökat de senaste åren och det väcker flera frågor hos mig: 

I ett tidigare inlägg har jag berört orsakerna till segregationen. Min slutsats är att boendet är en stark orsak. Avsaknaden av bostadsrätter och villor i en del utsatta förorter gör att de som bor där inte kan göra boendekarriär inom området. Ännu viktigare är dock avsaknaden av hyresrätter i mer välbärgade områden. Människor med lägre inkomster blir då helt utestängda därifrån . Attityden hos de boende i dessa villaområden är också av största vikt. Alltför många där är så kallade nimbyiter. 

I dagens nätupplaga av Dagens Medicin står att patientföreningarna inom psykiatrin är oroade av att man på många psykiatriska kliniker drar ner personalen inom öppenvården med 50% under semesterperioden. Många landsting stänger även avdelningar under sommaren. Enligt den undersökning som Sveriges radios ekoredaktion gjort uppger landstingen att neddragningarna sker på grund av att det inte går att hitta utbildad personal. 

I mitt tidigare inlägg om mammaskuld tar jag upp könsroller på nätet, då på sajten Familjeliv. Det är en sajt med bloggar och diskussionsforum. Det är kvinnor, kvinnor och kvinnor överallt. Nu är det glädjande att det är fler som reagerat över detta. Har läst ett alldeles färskt inlägg från den föräldralediga frilansjournalisten Marcus Ridung där han skriver att han känner sig bortglömd som pappa bland idel mammor på nätet. Värstingexemplet är tidningen "Allt om barn" där det på deras hemsida finns nio bloggar framme, alla skrivna av kvinnor.

I ledaren till dagens GP står om jämställdhet på arbetsmarknaden (1). Just nu föds ovanligt många barn i Sverige och ledarredaktionen tror att det beror på att kvinnor i Sverige inte behöver välja mellan karriär och barn som i en del andra länder. De konstaterat dock att det finns mycket att göra. Fortfarande tar kvinnor ut cirka 80% av föräldrapenningdagarna. För några år sedan var mer än hälften av cheferna ovilliga till anställa småbarnsmödrar. GP tycker att det är viktigt att barnafödandet hålls uppe. Först i slutet av artikeln kommer ett konkret förslag: "Varför inte se till att realisera Folkpartiets förslag om förenklad och fördubblad jämställdhetbonus? Det skulle vi alla tjäna på. ".

I går blev min man och jag bjudna på middag på en fin fiskrestaurang vid hamnen i Fiskebäckskil, på Skaftö utanför Lysekil här på västkusten. Jag hade sett fram emot det besöket. Dock blev jag väldigt förvånad när jag såg menyn. Så här såg den så kallade kvällsmenyn ut:

Av och till poppar frågan om vårdhygien upp. För alla som ej är inom sjukvården kan förklaras att vårdhygien handlar om att förebygga vårdrelaterade infektioner genom olika hygienrutiner. Hygienrutiner kan handla om allt ifrån enkelrum för patienten med vinterkräksjuka till att använda handskar vid såromläggning och därefter sprita händerna. Dessa hygienregler finns även inom livsmedelsbranschen och tidningarna brukar varje år skriva reportage och visa otäcka bilder om hur ohygieniskt det kan se ut på de restauranger som fått anmärkning av miljö- och hälsoskyddskontoret. Senast igår fanns ett reportage i GP om matställen som tillfälligt fått stänga (1.).Vid matlagning i hemmet är de flesta noga med att diska skärbrädan efter att ha skurit kyckling och därefter sallad. Allt för att minska risken för en campylobacterinfektion.

I dag var det sista dagen som öppna förskolan på Sjumilaskolan i Norra Biskopsgården var öppen innan sommarstängningen. Min dotter Emelie, fem månader och jag var där. Efter nio minuter med spårvagnen klev vi av vid Väderilsgatan hållplats och gick dit. Det är alltid en spännande upplevelse. Förutom förskolläraren som är urGöteborgare och bosatt i Torslanda är det vuxna och barn av en rad olika nationaliteter: två kvinnor från Somalia, en från Egypten, två från Kina, en man från Japan. en kvinna från Litauen, en från Libanon och många fler som jag inte hann tala med. Biskopsgården är för mig Sveriges New York. Det är här människor från jordens alla hörn möts. Enligt förskolläraren på Öppna förskolan var 98% av barnen på Sjumilaksolan av utländsk härkomst. Majoriteten av barnen har utomeuropeisk bakgrund och de största språkgrupperna är somaliska, arabiska och turkiska.

I ett flertal inlägg här på bloggen har jag skrivit kritiskt om den svenska sjukvården. Främst har jag varit kritisk mot bristen på vårdplatser. Det är mycket som kan förbättras inom svensk sjukvård: i första hand fler vårdplatser, tydligare prioriteringar och ett slut på den osäkra vikariepolitik som bedrivs nu. På många kliniker i Sverige anställs sjukvårdspersonalen endast på tre- sexmånadersvikariat då det råder anställningsstopp. När den nya peronalen väl lärt sig rutinerna är det dags att sluta.

Blev häromdagen kontaktad av tidningen Dagens Medicin som tillfrågat mig om jag önskar bli gästbloggare hos dem. Det var jättekul och hedrande att bli tillfrågad. Jag har nu svarat ja. Det innebär att många av mina inlägg även kommer att publiceras på Dagens Medicins hemsida, www.dagensmedicin.se Självklart kommer min blogg även att finnas kvar på den här sidan.Jag planerar även att skriva fler inlägg om min vardag som ST-läkare och doktorand samt som tidigare att kommentera aktuella sjukvårdsfrågor.

Självklart kommer jag att fortsätta att skriva om politik, jämställdhet, miljö och alla andra frågor som intresserar mig. Liksom tidigare tar jag tacksamt emot kommentarer och synpunkter. Välkomna att kommentera!

I dag kommer rapporter från Nordkorea om att deras ledare diktatorn Kim Jong Il ser avmagrdad och tärd ut. Det finns bilder som tyder på en kraftig viktnedgång och det spekuleras om att han skulle ha fått cancer i bukspottskörteln. Kim Jong Il är annars en man av mytiska proportioner. Han är son till Nordkoreas grundare Kim Il Song och både fadern och sonen beskrivs i Nordkorea som innehavare av överjordiska förmågor. Kim Jong Il föddes under två regnbågar och slog elva hole- in-one under sin första golfrunda. I den nordkoreanska grundskolan ägnas flera timmar per vecka till att läsa om Kim Il Songs barndom och uppväxt. Kim Jong Ils födelsedag den 16 februari firas alltid med enorma musikparader och militärmarcher. Detta i ett land där befolkningen saknar det mest elementära.

För oss svenskar låter detta helt absurt. Nordkorea är världens kanske mest isolerade land och Kim Jong Il är en sträng diktator som styr med järnhand. Han och hans söner vältrat sig i lyx, medan det finns rapporter om att befolkningen tvingas att äta gräs för att överleva. Sannolikt kommer någon av Kim Jong Ils söner att ta över när fadern blivit allt för sjuk. Orsaken till misären i Nordkorea eller Demokratiska Folkrepubliken Korea som det egentligen heter står att finna i att det är en diktatur. All makt utgår från statschefen som är en diktator. Statschefsposten ärvs och folket har ingen möjlighet att rösta fram den de önskar som ledare. Diktatorn värnar om sina privilegier och delar bara med sig till sina närmaste vänner. För att få något gäller det att hålla sig väl med diktatorn. Någon kritisk mediagranskning förekommer inte.

I morgon är det den 14 juli vilket är Frankrikes nationaldag, kronprinsessans 32-årsdag och även den så kallade Victoriadagen eller "Ölands nationaldag" som det står på Victoriadagens officiella hemsida. Statliga pengar går tilll ett okritiskt hyllande av den blivande statchefen. För skattepengar har Malena Ernman och Måns Zelmerlöv hyrts in. Mediahyllningarna har redan börjat idag och i ett flertal tidningar står om att Victoria och Daniel Westling  som representanter för Sverige tillsammans tagit emot Sydkoreas statchef.

Sverige är ingen demokrati. Statchefen kungen är inte demokratisk vald. Det verkar som om mediafolket vill hålla sig väl med kungafamiljen och skriva hyllningsreportage istället för kritisk granskning av kungafamiljen som makthavare. Det går inte att förneka att kungen som statchef är makthavare när han ständigt får träffa andra statchefer som den från Sydkorea. Victoriadagens hyllningar av den blivande statchefen på minner mig om Kim Jong Ils födelsedagsfirande. Victoria som blivande statchef och Kim Jong Il som nuvarande statchef i två olika länder utan kritisk mediagranskning av dem och där foket förväntas ställa upp i födelsedagshyllningar.

När ska Sverige få bli en demokrati? När ska vi få välja vår statchef? Jag har svårt att tro att kungen skulle abdikera självmant och ge upp sina privilegier. Därför krävs det att  vi invånare engagerar oss i stället. Arbeta för republik, Bedriv opinion, gå med i Republikanska föreningen och påverka din riksdagsledamot. För till skillnad från i Nordkorea kan vi avsätta vår odemokratiske statchef genom att riksdagen beslutar om detta i två omröstningar med mellanliggande riksdagsval. Låt oss kämpa för det. Låt Sverige bli en demokrati!

Länk till artikel i expressen.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3194835.svd

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3201269.svd

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=506088

http://www.dn.se/livsstil/victoria-firas-med-eller-utan-daniel-1.910861

http://www.expressen.se/Nyheter/1.

I Aftonbladet i dag, http://www.aftonbladet.se/wendela/article5487604.ab finns ett reportage angående partnerrelaterat våld bland homosexuella par. Äntligen en artikel om något som glömts bort och länge tystats ner!  Enligt artikeln är partnerrelaterat våld lika vanligt bland homosexuella som heterosexuella par. Hanna Wallsten i artikeln kommer snart ut med en bok "I hennes våld" om en kvinna som blir misshandlad av sin kvinnliga sambo. Det står även att RFSL har en brottsofferjour för hjälpa människor som råkar ut för misshandel i en samkönad relation och att RFSL planerar att starta en brottsofferjour för misshandlade män.

De senaste decennierna har andelen kvinnor ökat inom många tidigare mansdominerade yrken, som teknik, odontologi och veterinärmedicin. Dyrbara pengar har också lagts ned för att kartlägga de förhållanden och värderingar som råder inom vissa mansdomierade arbetsplatser t. ex. Försvarsmakten som beställde ett uppmärksammat projekt om värderingar för 100 miljoner från Bi Puranens företag Bikupan.

Frågan kvarstår dock: vad görs för att göra de kvinnodominerade arbetsplatserna mer jämställda? Mig veterligen, ingenting.

 

Under värnplikten tillbringade jag några månader inom en extremt mansdominerad miljö, bland annat på jägarregementet K3 i Karlsborg. Jag minns hur vi kvinnor blev uttittade i matsalen bland alla män inom fallskärmsjägarna och inom den särskilda insatsstyrkan. Frånsett detta blev vi inte särbehandlade på något sätt. Alla värnpliktiga behandlades sämre än grisar med endast undermålig mat, kollektiv bestraffning och konstanta utskällningar. Detta var dock samma för både män och kvinnor.

 

Inom många kvinnodomierade miljöer råder dock en mycket unken attityd mot manliga kollegor. Under studidetidens placering på förlossningen noterade jag att alla barnmorskor och undersköterskor var kvinnor. När jag frågade om det gjordes några försök att locka manlig personal svarade en anställd att hon inte förstod vad de skulle med män till. Ingen man hade sökt jobb där, Undrar varför då? Har även träffat kvinnliga BVC-sköterskor och sjuksköterskor inom kvinnosjukvård som inte önskat att få manliga kollegor. Inom ROKS, organisationen för kvinnojourer får män gärna ge bidrag till verksamheten, men inte delta aktivt i arbetet. När jag frågar om hur man resonerar inom ovanstående verksamheter har svaret blivit att de inte har något emot män i allmänhet, men att just de inte skulle kunna ha manliga kollegor för att deras verksamhet är “så speciell”. Dessa kvinnor hävdar att de värnar om de utsatta kvinnorna. De anser att det inte skulle fungera med en man i telefonen hos kvinnojouren eller en manlig skolsköterska för att kvinnorna eller flickorna inte skulle våga vända sig till kvinnojouren, förlossningen eller skolsköterskan om det var en man. Det är lika vettigt resonerat som när kvinnor inte tilläts bli provinsialläkare i början av 1900-talet då man värnade om det manliga patienterna som aldrig skulle kunna tänka sig att gå till en kvinnlig läkare!! (källa: sidan 80 ur boken" Staten var en man...?",  av professor Ann-Sofie Ohlander, finns på Utvecklingsrådets hemsida). Varför skulle just barnmorskor eller BVC-sjuksköterskor inte vara män? Är kvinnor inom dessa yrken rädda för manlig konkurrens? Likaväl som att män utan problem kan uppsöka en kvinnlig urolog, lika självklart är det för kvinnor att bli opererade av en manlig bröstcancerkirurg. Varför påstår många sjuksköterskor att det går bra med män som gynekologer eller barnläkare, men inte som BVC-sjuksöterskor eller skolsköterskor?

Kompetens måste gå före kön. Alla borde vi vara angelägna om att rekrytera så kompetenta kollegor som möjligt. till våra arbetsplatser. Om man bara vill ha kollegor av ett visst kön är man sannolikt rädd för konkurrens. Så till alla kvinnor som inte vill ha manliga kollegor, sluta med detta! Jag tror er inte när ni säger att ni bara vill ha kvinnliga kollegor för att värna era patienter eller klienter. Däremot tror jag att ni resonerar så för att värna era revir, era kvinnliga kollegor och era privilegier. Detta är bara för att gynna er själva!

Hej alla lasare!

Beklagar om jag inte kunnat gora lika tata inlagg de senaste dagarna. Ar pa forskningskonferens i Belgien och har endast begransad tillgang till internet. Skriver nu pa internationellt tangentbord, det ar darfor det saknas prickar over a och o.

Haller dock pa att skriva flera inlagg, bland annat om sjukvardshygien och privata sjukforsakringar. Sa hall ut. Ar tillbaka i Sverige nu pa lordag den 11 juli och fran och med da kommer jag att gora lika manga inlagg som vanligt.

Under tiden far ni garna lasa gamla inlagg och kommentera.

Halsningar till er alla fran Julia Cromvik.

I tidigare inlägg har jag skrivit angående den rekordhöga arbetslösheten bland unga vuxna. Alliansregeringen har infört den så kallade ungdomsgarantin för unga vuxna 18-24 år. Nyligen har det uppmärtksammats att unga fått vänta tre månader på att få ta del av den jobbcoachning som ungdomsgarantin omfattar. Därefter har de fått vänta ytterligare tre månander för att ta del av aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Se bland annat i denna DN-artikel: http://www.pastan.nu/cm/2.145/ekonomi/jobb-till-unga-skyndas-pa-1.902890 Självklart är det viktigt med så tidiga insatser om möjligt. Däremot individanpassa på Arbetsförmedlingen! Unga vuxna 18-24 år är en heterogen grupp. Se och behandla alla som de individer de är. 

Under vår- och jultid brukar stressen öka. Då är det inte arbetet utan hushållsysslorna, som är pressande. Detta märks tydligt på de kvinnodominerade arbetsplatser jag arbetat på. Det är möjligt att även männen är stressade, men jag har inte varit på någon mansdominerad arbetsplats sedan värnplikten så jag kan inte jämföra. Vid jultid handlar stressen om barnens julfester, avslutning med fotbollen/tennien/simningen, julklappsinköp, julstädning, pyssel och julbak. Under våren återkommer detta, men då är det avslutning med fotbollen igen, skolavslutning, student och konfirmation. Då många verkar må dåligt av stressen tror jag det behövs flera sätt att komma undan detta:

Läste i dagens NSD en artikel som gjorde mig upprörd. NSD, även kallat Norrbottniska SocialDemokraten är lokaltidningen i Norrbotten. Se artikeln här: http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.ASPX?ArticleID=4725303#fank4725624. Där står om Madelene Dalebrand ,24 år från Överkalix som planerat att åka till Luleå för att delta i  Luleåkalaset. Nu blir det inget Luleåkalas då varken hon eller sambon får boka hotellrum då flera hotell infört 30 årsgräns under Luleåkalashelgen! Motiveringen är att de inte vill ha ungdomar som stökar ner och festar på rummet!

Nu har sommarens inrikespolitiska happening börjat: Almedalsveckan. Tyvärr har jag ingen möjlighet att besöka Visby. Var dock där 1991 och såg Ian Wachtmeister och Bert Karlsson stapla läskebackar och sjunga "Drag under galoscherna", ett något komiskt framförande.