Varför är schweizarna mot minareter?
Helt ofattbart så har en majoritet i Schewiz röstat mot minareter. För det första är det svårt att förstå hur det ens går att ha en folkomröstning i en sådan fråga, ännu mer svårförståeligt att någon kan rösta mot byggen av minareter.
Schweiz har redan nåtts av omvärldens kritik, men jag betvivlar att minaretförbudet är en enstaka fråga i ett enskilt land. Istället står den för något större. Problemet är att de främlingsfientliga partierna har fått oss att ändra dagordningen. Istället för att diskutera hur vi kan hjälpa asylsökanden och underlätta för nyanlända invandrare att komma i arbete har debatten börjat att handla om minareter och moskéebyggen. Senast i september vid kyrkovalet jag mötte jag en sverigedemokrat som stod på trappen till församlingsbyggnaden och delade ut valsedlar. Han arbetade som lärare och var starkt emot att kommunen gett bygglov till ett moskéebygge vid Ramberget här i Göteborg.
Det kommer alltid att finnas människor som är emot invandring och ser ett moskéebygge i Göteborg som en del i Saudiarabiens invasion av Sverige. Jag blir inte rädd av dem. Dt som skrämmer mig är istället när de styr den politiska diskussionen och får med sig den stora massan som när en majoritet av den schweiziska befolkningen röstar mot minaretbyggen eller när jag hör folk i min omgivningen argumentera för förbud av burka i Sverige.
Samtal med generaldirektören i P1.
Efter mitt inlägg om ojämlikheten i svensk sjukvård blev jag kontaktad av Helena Giege, producent på Studio 1 i P1, Sveriges Radio. Planen var att jag tillsammans med någon representant för svensk sjukvård skulle diskutera detta. I går morse var det ännu oklart vem jag skulle diskutera med, men precis innan jag gick på mitt nattjourspass fick jag reda på att Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen skulle ställa upp.
Nu är ämnet riktigt högaktuellt med tanke på att SKL och Socialstyrelsen i går publicerade en rapport med öppna jämförelser av sjukvården i olika landsting. Här bekräftades det jag och många andra redan misstänkt, den svenska sjukvården är långt ifrån jämlik till exempel när det gäller hur många som behandlas med akut ballongsprängning eller trombolys vid akut hjärtinfarkt.
Så klockan 17 i dag satt jag i radiohuset här i Göteborg och fick tala i direktsändning om detta. Framförallt samtalade vi om den ojämna tillgången på ambulanshelikoptrar. Ambulanshelikoptervården är mer utbyggd i Norge, vilket enligt Holm skulle kunna bero på att de har en annan glesbygdspolitik samt att deras sjukvård bedrivs i statlig regi. Sedan taladade vi också om svårigheterna för många patienter att få en fast läkarkontakt inom primärvården, då den på många platser präglas av läkarvikarier som byts ut tätt. Det är inte utrett vilka effekter detta får för patiensäkerheten, men Socialstyrelsen skulle överväga att undersöka detta till nästa rapport. Glädjande nyheter.
För er som inte kunde lyssna klockan 17 i dag går inslaget att lyssna på i webbradion, se deras hemsida:http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=1637
Studio 1 i morgon.
Missa inte Studio 1 i P1 i morgon tisdag kl 17.00. Då kommer jag att debattera glesbygdssjukvård i Sveriges Radio.
Leve hyresrätten, men se till att hyresvärdarna sköter sig.
Hyresrätter är bra för Sverige. En god tillgång till hyresrätter gör att fler kan flytta till arbeten och att potentiella studenter vågar söka till Stockholms universitet utan att avskräckas av bostadsmarknaden i Stockholm och andra storstäder. Däremot behövs fler ansvarsfulla hyresvärdar. De senaste åren har vi sett flera exempel på hyresvärdar som inte tagit sitt ansvar bland annat från Herrgården i Rosengård. Där får lägenheterna förfalla utan att något sker.
Nu har även min familj fått smaka på den maktlöshet man kan känna som hyresgäst när hyresvärden inte tar sitt ansvar. Vi bor i en trea med en liten privat hyresvärd. Hyresvärden är en nyligen pensionerad man som hela tiden skött allt exemplariskt. Alltid nåbar på mobilen, alltid trevlig och alla felanmälningar har åtgärdats snabbt. Dessutom verkar han ha ett genuint intresse av sina hyresgäster och har varit förbi flera gånger för att se till att allt är bra. Framtills nu. För en månad sedan sade vi upp vår lägenhet skriftligen via brev samt via e-post. Ingen respons. När jag väl försöker att ringa på hyresvärdens mobilnummer svarar ingen. På hemnumret svarar frun och hon säger att hon fått ett meddelande om att en trea är uppsagd, men hon kan inte bekräfta att det var vårt uppsägningsbrev.
I förrgår fredag upptäckte vi att det inte gick att komma in. Något är fel med dörren, även om portelefonen fungerar. Lösningen blir att gå in i grannupgången, åka hissen ner i källaren och gå igenom källaren till vår uppgång. Mycket opraktiskt. Vi ringer hyresvärdens mobil utan svar. Till hemnumret utan svar. Till fastighetsskötarens mobil utan svar, till hennes hemnummer utan svar, till den andre fastighetsskötaren utan svar och till sist till det Securitasnummer som står på dörren. Securitas svarar att de inte har något ansvar för detta hus, lappen måste vara gammal.
I dag får vi tillsist tag i den tillförordnade fastighetsskötaren, en kvinna som är anställd att ta hand om trappstädning. Hon säger att hyresvärden är svårt sjuk och inlagd på sjukhus. Själv har hon försökt att ringa en låssmed, men låssmeden har ingen jourberedskap under helgen. Någon annan låssmed vill hon inte ringa då hon är rädd att det blir för dyrt. Sannolikt kommer någon imorgon, tror hon. När jag frågar vem sm har ansvar för fastighetsskötesel nu säger hon att det är hon själv och hyresvärdens fru. Hyresvärdens fru går inte att nå och hon själv är inte alltid anträffbar.
Sverige behöver fler hyresrätter och fler hyresvärdar som tar ansvar. Som hyresgäst är man maktlös när fastigheten missköts. Efter detta kan jag till och med överväga att gå med i Hyresgästföreningen, även om de är emot marknadshyror.
Hur komma in på en SK-kurs?
I den målbeskrivning som finns för mig som ST-läkare står att jag skall gå några så kallade SK-kurser, det vill säga kurser för läkare under specialistutbildning. Det finns kurser för alla specialitetsinriktningar och de flesta kurser brukar få mycket höga beyg i utvärderingarna. Frågan är bara hur man gör för att komma in på dessa kurser?
Antalet kurser verkar oerhört underdimensionerat jämfört med antalet ST-läkare. Antagningen sköts centralt och i ansökan skall man skall skriva när man började sin ST-tjänst. Ju längre man varit ST-läkare, ju större chans att komma in. Detta innebar att första gången jag sökte kurser så var jag 150:e eller 120:e reserv till ca 30 platser. För att underlätta för nya ST-läkare gäller nu så kallad omvänd turordning för vissa kurser, det vill säga ju nyare man är som ST-läkare desto lättare att komma in.
I våras skickade jag in ansökningar för höstens SK-kurser. Glädjande nog hade jag avancerat till att bli 40:e reserv till de kurser som hade 20 platser! Efter två år som ST-läkare verkar jag dock vara för ny för att komma in på de med "vanlig" turordning och för erfaren för att komma in på de kurser som har omvänd turodning.
Om det inte blir fler platser på SK-kurserna så blir det samma förlopp som för mina kollegor som är nyblivna specialister. De kom inte in på några kurser förrän det sista året på ST- och då de fick gå fyra-fem kurser samma år.
Snart kommer vi att bidra till segregationen.
Göteborg är en av de mest segregerade städerna i Sverige. I stadsdelsnämnden Torslanda har endast 6% utländskt ursprung, i Hjällbo i Lärjedealens stadsdelsnämnd är siffran 90%, vilket är högst i Sverige. Ofta anges Hjällbo ett exempel på ett segregerat område. I media anes ofta att segregationsproblemet består i att folk med utländskt ursprung eller låga inkomster bosätter sig på samma ställe.
Jag tror det är tvärtom. Segregationen orsakas inte av var folk med låga inkomster bosätter sig utan var människor med stora inkomster bosätter sig. I våras publicerades en intressant rapport där en Uppsalaforskare kartlagt segregationen i Göteborg genom att undersöka flyttningsmönstret i Göteborg, se kommunens hemsida. I denna, den största undersökningen någonsin har forskarna sett hur människor flyttar in och ur olika förorter. Nyckelpersonerna är unga människor i familjebildande ålder. Många med svensk bakgrund flyttar då ut från områden med sociala problem, oftast till rika kranskommuner t.ex. Härryda, Öckerö eller Alingsås. En delorsak till detta är att bebyggelsen inom många områden i Göteborg är extremt ensidig, t.ex att mer än 90% av husen består av egna hem alternativt hyresrätter i flerbostadshus. För de unga Göteborgare som önskar att köpa bostadsrätt eller egen villa blir det då svårt att bo kvar i sitt ursprungliga bostadsområde om där enbart finns hyresrätter.
Jag tror det är tvärtom. Segregationen orsakas inte av var folk med låga inkomster bosätter sig utan var människor med stora inkomster bosätter sig. I våras publicerades en intressant rapport där en Uppsalaforskare kartlagt segregationen i Göteborg genom att undersöka flyttningsmönstret i Göteborg, se kommunens hemsida. I denna, den största undersökningen någonsin har forskarna sett hur människor flyttar in och ur olika förorter. Nyckelpersonerna är unga människor i familjebildande ålder. Många med svensk bakgrund flyttar då ut från områden med sociala problem, oftast till rika kranskommuner t.ex. Härryda, Öckerö eller Alingsås. En delorsak till detta är att bebyggelsen inom många områden i Göteborg är extremt ensidig, t.ex att mer än 90% av husen består av egna hem alternativt hyresrätter i flerbostadshus. För de unga Göteborgare som önskar att köpa bostadsrätt eller egen villa blir det då svårt att bo kvar i sitt ursprungliga bostadsområde om där enbart finns hyresrätter.
Min familj bor i stadsdelsnämnden Lundby i Göteborg. Ett extremt blandat område med både stor social problematik samt några av Sveriges dyraste lägenheter på Norra Älvstranden. I min familjs område däremot finns enbart hyresrätter varav de flesta tillhör allmännyttan. Länge har jag lovprisat detta att bo i ett område där det går att träffa människor från många olika socialgrupper. Tills alldeles nyligen. Nu har jag fått nog. Efter två år här och tre bankrån i närliggande Swedbank, skottlossning på restaurangen bredvid, yxrån i grannhuset, upphittad kanyl i gräset utanför, sabotage mot våra bildäck, inbrott i vår bil, och i vårt källarförråd, pistolrån i närbutiken, slagsmål i buskarna vid fotbollsderby och alkoholister som däckar ihop på gräsmattan utanför så att vi får larma ambulans, efter biljakt med påk och nu efter ett yxrån i närbutiken denna vecka så känner vi alla tre att det får vara nog.Det blir flytt till ett av Göteborgs allra mest segregerad områden, Eriksberg på Norra älvstranden. I och för sig till en av de billigaste hyresrätterna där, men istället för att ha ett alkoholistboende som närmaste granne så kommer vi att ha grannar med tre miljonerslägenheter eller hyresrätter med 14 000 kr i hyra.
Vi blir ännu ett exempel som bekräftar rapportens slutsats. Lösningen till att få bukt med segregationen är inte att försöka få människor med sociala problem eller trångbodda flyktingar att byta bostadsområden, de saknar oftast möjlighet till det. Utmaningen är att få unga yrkesarbetande människor i familjebildande ålder som oss att bo kvar i förorten.
Snart i Studio 1 i P1.
Ett av de mest angelägna inläggen jag har gjort på bloggen är det om glesbygdssjukvård. Inlägget kom till efter min upprördhet över hur en av mina nära anhöriga behandlats. Direkt när jag hört om det hela beslöt jag mig för att driva detta vidare så att detta kom till debatt. Steg 1 var att publicera mitt inlägg här på bloggen och även på Dagens Medicins blogg så att omjämlikheten i svensk sjukvård uppmärksammas.
När jag sedan publicerat inlägget hittade jag några dagar senare ett mail i min inbox där det stod "Sveriges Radio söker dig". En av producenterna på Sveriges Radio hade läst min blogg. Nu i morse har jag talat med Helena Giege, producent på Studio 1 i P1 och nu på tisdagen 24/11 kommer programmet kl 17 att delvis handla om sjukvård i glesbygd. Om allt går enligt planerna så kommer jag och några fler då att debattera detta ämne. Missa inte detta!
Återkommer med detaljer så snart jag har mer information.
På lördagspromenad med lobbygruppen.
I går var en höjdardag. Efter ett träningspass under förmiddagen så deltog hela min familj på en stadsvandring. Det var veckans höjdpunkt. Yimby står för "Yes in my backyard" och är en politiskt obunden motrörelse mot den attityd som ofta kallas för "Nimby" det vill säga "Not in my backyard". Nimby är ett brittiskt uttryck för den inställning som människor ofta har när det gäller nybyggen eller offentliga verksamheter som reningsverk, fängelser eller rättspsykiatri. Alla är ense om att detta är viktiga verksamheter som behöver finnas bara de inte byggs där jag bor. Yimby Sverige består av flera undergrupper i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Allt arbete sker ideellt och går att ta del av via deras hemsida.
I går hade Yimby Göteborg bjudit in alla intresserade samt några lokala politiker för att diskutera den planskiss som finns för en nybyggnad vid Opaltorget i Tynnered, en förort i västra Göteborg. Under en två timmars promenad gick alla omkring och diskuterade den byggnadsplan som finns på att bygga ett 28-våningsterasshus precis ovanpå spårvagnens vändslinga. Vi var cirka 15 vuxna, främst arkitekter, byggnadsantikvarier och trafikplanerare, men även fyra barn alltifrån sju veckor gamla till nio månader.
Ofta talas det illa om lobbygrupper i media. Det talas om att storföretagens makt och inflytande via lobbyorganisationer. Det är möjligt att en del kapitalstarkal obbygrupper har ett stor eller för stort inflytande. Däremot tror jag att små lobbygrupper som yimby är nyckeln till det demokratiska samhället. Det som har slagit mig hela tiden angående yimby är den trevliga samtalstonen. Här möts människor från alla åldrar och samhällsklasser för att samtala om hur man upnår ett så levande och trevligt Göteborg som möjligt. Istället för klagan så är det dialog och diskussion på nätet och i verkligheten. Insändare skrivs, stadsplaner diskuteras och yimby lämnar yttranden på stadsbyggnadskontorets detaljplaner för byggande. Det är i den här formen av lobbygrupp som den verkliga demokratin skapas. Om det skapades fler grupper som yimby där människor möts och konstruktivt diskuterar samhället så hade den lokala demokratin tagit ett steg vidare.
Avslutar med några bilder från stadsvandringen:
Här ses en typisk planskild korsning från 60-talet. Den här typen av gångtunnlar anläggs inte mer eftersom många upplever dem som otrygga. Lägg märke till att en stig uppkommit ill höger om gångtunneln.
Här nedan ses Grevegårdsgatan. Om den nya planskissen går igenom kommer dessa u-formade hus att byggas ihop för att uppnå ökad gårdskänsla.
Får svenska föräldrar aldrig nog?
Sverige är ett välfärdssamhälle. Visserligen med brister gällande sjukvård i glesbygd, men likväl ett samhälle med ett skyddsystem. Frågan om det finns något land med fler förmåner för blivande föräldrar:
- de flesta landsting erbjuder tre försök till IVF (provrörsbefruktning)
- under graviditeten är mödravården kostnadsfri, därefter följder kostnadsfri förlossningsvård och barnhälsovård (gäller även asylsökande och papperslösa)
Sedan när barnet väl är fött bara rasar de skattefinansierade förmånerna in med barnbidrag, rätt till deltidsarbete och 480 dagar med betald föräldraledighet, sedan subventionerad förskoleplats och möjlighet att ta ut vård-av-sjukt-barn vid behov.
Jag känner inte till andra länders välfärdssystem i detalj, men betvivlar att andra länder kan ha ett generösare system. Alltså borde svenska föräldrar vara tacksamma. Istället överröses jag av reportage om alla brister som verkar finnas. Nu senaste läste jag om en kvinna som nekas vård av sjukt barn-ersättning för sin treårige son. Orsaken var att hon redan överskridit maxtaket på 120 dagar per år i vård-av-sjukt-barn. Självklart förstår jag att ekonomin kan bli knaper för kvinnan i artikeln, men hur kan man begära mer än 120 dagar i ersättning per år? Sätt det i perspektiv till att läsåret i svenska skolor är 178 dagar/år.
Sedan början av 2000-talet är kommuner enligt lag skyldiga att erbjuda förskoleplats på 15 timmar/vecka till barn till arbetssökande och föräldralediga. För 4-5 åringarna finns rätten till 15 timmar/vecka i allmän förskola, helt avgiftsfritt. I Stockholm erbjder de flesta förskolor hela 30 timmar/vecka. Maxtaxan gör också förskoleverksamheten extremt subventionerad upp till 90% och 15-timmarsverksamheten för barn till föräldralediga borde ses som en ren lyx. Trots detta klagas det, se denna artikel i Smålandsposten, eller i Barometern.
Svensk föräldrapenning är oerhört generös. Nu när socialdemokraterna förelagit en tredelad föräldrapenning upprörs många av detta och hävdar att det inskränker den individuella valfriheten. Även jag upprörs, varför kan inte vardera förälder få 240 dagar var istället? Då underlättar vi att båda föräldrarna få en egen kontakt med barnet.
Nu senaste har Försäkringskassan utrett sjukskrivningar under graviditet och upptäck att praxis skiljer sig åt i landet. Förslaget är en graviditetsmånad med rätt till ledighet innan beräknad födelse. Varför då säger jag? Ingen borde vara sjukskriven de sista två månaderna under graviditeten. För de som inte orkar eller vill arbeta finns lagstadgad rätt att ta ut föräldraledighet.
Självklart har välfärdssystemet sina brister i Sverige, det finns kommuner som inte ordnar förskoleplats i tid, och Försäkringskassan har fått kritik för långa handläggningstider. Detta kan föbättras. Men som alltid är resurserna begränsade. Om vi verkligen vill värna våra generös föräldrapenning och rätten till förskoleplats för yrkesarbetande bör vi ta bort alla onödiga förmånder som enbart slösar med skattepengar, t. ex.:
- ta bort rätten till förskoleplats för barn till föräldralediga
- skrota förslaget om graviditetsmånad. Låt folk ta ut sina föräldrapenningdagar istället.
- fortsätt att strama upp kontrollen av vård av sjukt barn. Många av de dagarna används till annat.
- låt det kommunala vårdnadsbidrag gå i graven.
Om ovanstående tas bort kan förskolekön försvinna och alla som behöver få en möjlighet till nattbarnomsorg "nattis". Många föräldrar och politiker som anser sig värna välfärdssamhället anser att ingen ska lägga sig i hur familjerna delar upp föräldraledighet eller om deras barn är på förskola under föräldraledighet. Vad de glömmer bort är att dessa verksamheter finansieras av skattebetalare. Det är du och jag som betalar att nyblivna flerbarnsföräldrar skall få nästintill gratis barnpassning för storasyskonet på förskola 15 timmar/vecka eller att skattepengar via föräldrapenningen försämrar kvinnors position på arbetsmarknaden.
Här krävs politiker som kan värna arbetslinjen och skattebetalarnas pengar. Dessutom krävs förmågan att förklara att resurserna i välfärdssamhället är begränsade.
H1N1 överallt.
Från att knappt ha synts till är den plötsligt överallt den nya influensan. Enligt Smittskyddsinstitutet ökar antalet hela tiden. Nu verkar till och med många tidningar ha ändrat fokus. Från att det tidigare handlat om olika vaccinbiverkningar och kritik mot massvaccineringen står det nu om antalet sjuka och drabbade samt att fler borde vaccineras snabbare.
När jag började min placering på infektionskliniken i oktober träffade jag ingen smittad de första veckorna. Nu är det desto fler. Allt fler unga patienter kommer in med muskelvärk, hosta och andningsbesvär. Då blir det provtagning, isoleringsrum och munskydd för all vårdpersonal som vårdar patienten. När vi fått provsvar dagen efter visar det sig att vi ofta gissat rätt, det var H1N1 i detta fall också.
Själv valde jag att ta vaccineringen för två veckor sedan. Som biverkan märkte jag ett lättare obehag över stickstället. En lätt biverkan som utan problem gick att stå ut om det kan innebära att jag själv slipper bli smittad eller sprida smitta till patienter eller bekanta. Med tanke på att influensan verkar slå extra hårt mot barn, gravida, unga vuxna och människor inom riskgrupperna hoppas att jag så många som möjligt tar chansen till vaccination. Ingen av de H1N1-drabbade jag träffat hittills har varit vaccinerad.
Sveriges bäste bloggare har dött.
Det var under min föräldraledighet som jag började att regelbundet följa olika bloggar. I och med att jag ska bli hematolog (det vll säga specialist på blodsjukdomar) så sökte jag på bloggar som handlade om detta. Det var så jag fanns David Gottliebs blogg. Och vilken blogg.
I sjukvården där vi träffar idel nya patienter varje dag tror jag all sjukvårdspersonal vinner på att någon gång byta utgångspunkt och betrakta sjukvården från patientens synvinkel. David Gottliebs var en man som mitt i livet drabbades av ett diffust storcelligt B-cellslymfom. Ett aggressivt högmalignt lymfom där behandlingen från början gick bra och han trodde sig vara botad. När han sedan fick återfall efter ett halvår startade han sin blogg under sommaren 2008. Förutom att beskriva de behandlingar han får i sin kamp mot lymfomet skrev han artikelserien "Döden och hur man överlever den del 1 av 47" där han skrev om hur han ville bli bemött, om palliativ vård och sina tankar kring döden.
Även om David Gottliebs blogg handlar om obotlig sjukdom handlar inläggen också om hans optimism, tacksamhet inför livet och stoltheten över sin son. Hans känsla för humor syns i alla bilder och foton som illustrerar bloggen.
Det är med sorg jag idag läste att David Gottlieb gått bort den 30 oktober. Han blev bara 45 år gammal.
David Gottliebs blogg finns kvar på:http://david-gottlieb.blogspot.com/
Blöjreklamen är så tragisk att den är skrattretande!
Som blivande eller nybliven förälder väller det in reklam i brevlådeinkastet. Innan barnet föds går det att hämta ut gratisprover på babybutiken, på BB fick vi två kassar med prylar innan hemgång och nu får jag varje månad reklam både i brevlådan och via e-post. Det är alltså jag som får all reklam, inte min man. Allt är adresserat till barnets mor.
Reklamen är utformad som tidningar, broschyrer eller böcker där det handlar om barnets utveckling eller hur man lagar barnmat. Blandat med vettig information är det ibland så skrattretande att det är tragiskt. Nu senast var det den mest löjeväckande broschyren hittills. Tillsammans med en gratis blöja kom "Pampers village magasin", en tidning på 24 sidor. På första sidan står det"Kära förälder, Som familj...." Det går lätt att tro att det är till båda föräldrarna broschyren vänder sig till, men sedan är det bara att se på innehållsföretckningen på sidan 3 för att se att allt riktar sig till modern. Under rubriken "Jag själv" finns rubriken kropp och själ som handlar om "Bort med mammamagen" och sidan 17 med "Jobba hemifrån" där det står att det kan vara bra att arbeta hemifrån på hel- eller deltid för att få livspusslet att gå ihop. Det är en kvinna som sitter med en dator i famnen på bilden.
Allt handlar dock inte om modern eller barnet. Efter att ha sökt ett tag hittar jag rubriken "Familjen". Där finns "Farmors kök" om barnmat och en hel sida som heter "Tillsammans med pappa". Äntligen! Under rubriken "På vift med pappa" beskriver en pappa vad han brukar ha med sig i utflyktsväskan. Under punkt 1 står blöjor och våtservetter, sedan kommer käcka förslag som extra kläder , små leksaker till barnet och näsdukar. På sidan bredvid finns en bild med en kvinna och en baby under rubriken "Pigga upp dig." Sedan fortsätter reportaget: "Det är helt normalt att humöret går lite upp och ner ibland när man är hemma med sitt barn. Sömnbrist, kombinerat med den stora omställning det är att bli förälder, kan göra att man ibland kan tycka att hela världen går i grått. /.../ Därför är det viktigt att du tar hand om dig själv och ser till att hitta lite egen tid ibland. det är bra för dig och ditt lilla barn som får en mycket piggare och gladare mamma på köpet! " Sedan kommer olika förslag (här något förkortade).
- rör på dig. Promenera med barnvagn. Ta bort något extrkilo från mammamagen.
- var social. Träffa andra mammor. Besök öppna förskolan eller "mamma-barn-gympa" eller någon annan rolig aktivitet med småbarn.
- var kreativ. Gör ett fotoalbum.
- Ta en tupplur.
- Be om hjälp. Pappan kanske kan ta lite mer ansvar för barnet när han kommer hem på kvällen.
Suck! När kommer det reklam som min man eller jag känner igen mig i? Varför allt detta tal om mammamagen? Förväntas man vara överviktig flera år efter att ha fått barn eller? Varför skall alla utgå från att det är kvinnan som är hemma hela dagarna och att hon behöver sysselsättnig genom att scrapbooka fotoalbum? Varför handlar det aldrig om kvinnor som mig som har ett barn på åtta månader, men heltidsarbetar sedan två månader.
Sist men värst: Kan det vara så att de skämtar i blöjreklamen eller kan de verkligen tro att min man behöver en instruktion för att veta vad han ska packa med i skötväskan? Det är ju skrattretande. Skulle han inte veta det, han som är hemma med vårt barn hela dagarna.
Reklamen är utformad som tidningar, broschyrer eller böcker där det handlar om barnets utveckling eller hur man lagar barnmat. Blandat med vettig information är det ibland så skrattretande att det är tragiskt. Nu senast var det den mest löjeväckande broschyren hittills. Tillsammans med en gratis blöja kom "Pampers village magasin", en tidning på 24 sidor. På första sidan står det"Kära förälder, Som familj...." Det går lätt att tro att det är till båda föräldrarna broschyren vänder sig till, men sedan är det bara att se på innehållsföretckningen på sidan 3 för att se att allt riktar sig till modern. Under rubriken "Jag själv" finns rubriken kropp och själ som handlar om "Bort med mammamagen" och sidan 17 med "Jobba hemifrån" där det står att det kan vara bra att arbeta hemifrån på hel- eller deltid för att få livspusslet att gå ihop. Det är en kvinna som sitter med en dator i famnen på bilden.
Allt handlar dock inte om modern eller barnet. Efter att ha sökt ett tag hittar jag rubriken "Familjen". Där finns "Farmors kök" om barnmat och en hel sida som heter "Tillsammans med pappa". Äntligen! Under rubriken "På vift med pappa" beskriver en pappa vad han brukar ha med sig i utflyktsväskan. Under punkt 1 står blöjor och våtservetter, sedan kommer käcka förslag som extra kläder , små leksaker till barnet och näsdukar. På sidan bredvid finns en bild med en kvinna och en baby under rubriken "Pigga upp dig." Sedan fortsätter reportaget: "Det är helt normalt att humöret går lite upp och ner ibland när man är hemma med sitt barn. Sömnbrist, kombinerat med den stora omställning det är att bli förälder, kan göra att man ibland kan tycka att hela världen går i grått. /.../ Därför är det viktigt att du tar hand om dig själv och ser till att hitta lite egen tid ibland. det är bra för dig och ditt lilla barn som får en mycket piggare och gladare mamma på köpet! " Sedan kommer olika förslag (här något förkortade).
- rör på dig. Promenera med barnvagn. Ta bort något extrkilo från mammamagen.
- var social. Träffa andra mammor. Besök öppna förskolan eller "mamma-barn-gympa" eller någon annan rolig aktivitet med småbarn.
- var kreativ. Gör ett fotoalbum.
- Ta en tupplur.
- Be om hjälp. Pappan kanske kan ta lite mer ansvar för barnet när han kommer hem på kvällen.
Suck! När kommer det reklam som min man eller jag känner igen mig i? Varför allt detta tal om mammamagen? Förväntas man vara överviktig flera år efter att ha fått barn eller? Varför skall alla utgå från att det är kvinnan som är hemma hela dagarna och att hon behöver sysselsättnig genom att scrapbooka fotoalbum? Varför handlar det aldrig om kvinnor som mig som har ett barn på åtta månader, men heltidsarbetar sedan två månader.
Sist men värst: Kan det vara så att de skämtar i blöjreklamen eller kan de verkligen tro att min man behöver en instruktion för att veta vad han ska packa med i skötväskan? Det är ju skrattretande. Skulle han inte veta det, han som är hemma med vårt barn hela dagarna.
