Det är överfullt och sommaren har knappt börjat.

Den senaste veckan har inneburit nya utmaningar. Tidigare har jag varit jour på medicinakuten, men den senaste veckan har jag även provat att vara medicin III-jour eller husjour. Förutom att gå på akuta konsulter på andra avdelningar, innebär det att springa på hjärtstoppslarm samt att bära Radio Medical-telefonen och ge medicinsk rådgivning till svenskregistrerade handelsfartyg någonstans i världen samt att ha hand om akutens CDU-enhet (clinical decision unit).
Spännande, tänkte jag för någon vecka sedan och repeterade hjärt- och lungräddning samt behandling av akutmedicinska tillstånd. Och veckan har varit en utmaning, men inte på den medicinska fronten. Ibland är det lätt att göra bedömningen att en patient behöver läggas in eller att patienten är för instabil medicinskt och behöver föras över till annan avdelning för bättre övervakning. Det är den lätta delen. Därefter börjar det svåra. Var finns det en vårdplats? Då börjar ringandet till vårdplatskoordinatorer, bakjourer, till lungmedicinjourer till kardiologjouren, till medicinkliniken på Östra, på Mölndal, ja överallt i väntan på en plats. Men det är fullt, överallt, överfullt. På morgonen är alla överbeläggningar belagda och det finns patienter på kö från akuten till medicinavdelningarna.
Allt ska gå snabbt. Patienterna ska flöda genom systemet, och varje minut ska räknas av tid till triage, tid till läkare och allt annat. Vad som händer under vårdtiden verkar inte mätas lika noga. Som läkare har man medicinskt ansvar och beläggningsrätt, men finns det inga vårdplatser så finns det inte.
Det är redan överfullt och sommarstängningarna har inte ens börjat.

Vem vågar skriva om att bröllopet var ett fiasko?

I går kulminerade medias hyllningar till hovet. Hela våren har tidningar och TV skrivit om bröllopet ur alla möjliga och omöjliga aspekter. Det har handlat om försäljningen av disktrasor med prinsessmotiv, om att de brittiska prinsarna väljer forbolls-VM i Sydafrika framför bröllopet, om vilka skor hästarna i kortegen skall ha samt att många poliser fått beställa nya unifomer eftersom de vuxit ur de gamla på bredden.
Så igår var det dags. Den största direktsändningen någonsin och både Svt och Tv4 hade över 250 ackrediterade medarbetare på plats, vardera. Nu dagen efter säljs "historiska" bröllopsbilagor. Det rapporteras om prins Daniels "fanstastiska" tal, om den färggranna prakten i Storkyrkan och om den internationella uppmärksamheten som bröllopet anses ha gett upphov till i världen. Jag läser och läser och blir alltmer fundersam.
Varför nämner inget att det hela är ett fiasko? För mig som republikan och för den majoritet av svenska folket som är negativa till monarkin som stadsskick (enligt den sista mätningen är vi en majoritet) så verkar vi förväntas glädjas under bröllopsdagen för att inte förstöra stämningen. Så ponera att man vore rojalist och skattebetalare och man hade överseende med:
- den vedervärdiga människosynen som präglar hovet med tanken om att en familj skall var upphöjda andra
- att hovet och UD hedrar representanter för världens värsta diktaturer som Nordkorea och Eritrea genom att bjuda dem till storkyrkan.
- att journalister inte får intervjua kungligheter utan att de godkänt alla frågorna innan. Vilka andra kan ställa sådana krav?
Tänk om man sett framemot bröllopet som marknadsföring för Sverieg. Här har Arlanda blivit "Love airport", Delicato har marknadsfört bröllopsmazariner, Stockholm har satsat miljoner av skattebetalarnas pengar på "gratis" kollektivtrafik under bröllopsdagen och på festivalen "Stockholm Love 2010", företag och kommuner och privatpersoner har satsat på att bröllopet skall dra turister till Stockholm och ge uppmärksamhet till Stockholm.
Och vad händer? Hovet väljer ut att bara Svt skall få ha rättigheter till rörliga bilder från bröllopet. Det är t. ex. bara Svt som får sätta upp officiella filmkamror från Storkyrkan. Dessutom skall de garantera att bilderna är värdiga. Detta får världens tre största nyhetsbyråer: Reuters, AP och APF att uttala sig att detta är ett brott mot pressfriheten. De drar tillbaka alla sina utsända medarbetare och bojkottar bröllopet helt. De ackrediterade journalisterna som redan från början var några hundratals färre än vid den danske kronprinsens bröllop 2004 har nu krymt rejält. Konsekvensen blev att de länder som inte hade medarbetare från sitt land vid bröllopet inte får se varken bilder eller reportage. Genom min egen sökning på utländska tidningar på nätet ser jag snabbt att det främst är våra nordiska grannländer samt andra europeiska monarkier som verkar ha mindre reportage om bröllopet. De ryska eller polska tidingarna har inget alls. Fast förresten New York Times har valt att vika dagens största reportage på hemsidan till en bild från Södermalm i Stockholm. Men det handlar om Stieg Larssonturismen på Södermalm och bröllopet nämns inte alls.
Så vad hände? Bröllopet som skulle kosta 20 miljoner, varav 10 miljoner i extra apanage och 10 miljoner från kungen visade sig kosta mer, mycket mer:
- 12 miljoner för att renovera Storkyrkan
- regeringen gav bort Haga slott, enligt DN värt kanske 150 miljoner på öppna marknaden.
- Haga slott renoverades därefter för 40 miljoner.
- framöver kommer driften av Haga slott att kosta 3 miljoner per år.
- polisens vaktinsatser med natiinella insatsstyrkan och Säpo beräknad kosta minst 7 miljoner kr.
- + renovering av salar på Stockholms slott, 18 JAS-plan i formation, brölllopsklänningar, bröllopsmiddag, 400 meter lång kortege, frackar, polis som eskorterar gästerna från Arlanda, "gratis" kollektivtrafik med mycket mera.
Nu dagen efter är det bara att konstatera att det blev ett fiasko. Läs på nätet och se att utländska medier raporterar nästan ingenting. Problemet är att media och alla företag som sponsrat det hela, ingen vågar nämna ordet fiasko. Hovet har varit skickliga nog att bjuda in Svt:s Eva Hamilton, Tv4 chef, regeringen och näringslivets största som Carl-Henrik Svanberg. Alla vill de vara med på festen och synas i glansen. Och vem kan kritiskt granska den som bjuder en på fest? Vilken Tv eller Radiokanal som gjort den största uppladdningen någonsin kan dagen efteråt erkänna att det blev ett fiasko?
Nu kanske någon invänder att Victoria och Daniel såg kära och lyckliga ut. Det kanske de var, men de hade kunnat få gifta sig utan att fråga kungen om lov och de hade säkert varit lika lyckliga om de hade fått finansiera sitt bröllop själva. Det tar inte ifrån att både bröllopsbevakningen och bröllopet som marknadsföring av Sverige är det största fiaskot på länge.

Nu var det dags!

Idag har jag gått med i Republikanska föreningen!

RSS 2.0