Förskolan del 2. "Ditt barn passar inte in i vår pedagogik".

Efter att ha ringt de kommunala kösamordnarna multum med gånger fick vi samma tips flera gånger. Om ni är intresserade av en plats så hör med de fristående föräldrakooperativen och de fristående förskolorna. Efter ett antal sökningar på google, hitta.se, eniro.se och tips från vänner så började vi att kontakta alla förskolor vi kunde hitta inom centrala Göteborg, inom Linnéstaden, i Lundby, i Örgryte, Majorna och andra närliggande stadsdelar.
Vi läste hemsidor, mailade och ringde cirka 30 förskolor. Detta inkluderade förskolor med helt olika profil: franska språket, sverigefinsk profil, Ur och skur, engelsk profil, Reggio Emilia, Freinet, musikprofil, sångprofil, kristen profil och en förskola med muslimsk Motessoriprofil där barnen ber Koranenbön varje fredag och äter halalslaktat kött.
Det var fullt överallt. Återkom till hösten sa de på alla ställen utom tre. På tre ställen fick vi först ringa förskolan, därefter tala med de rekryteringsansvariga föräldrarna, sedan ringa förskolan igen för att bestämma tid för besök, sedan åka på studiebesök, därefter gå på intervju med rekryteringsgruppens föräldrar. Se det som en anställningsintervju sa föreståndaren på ett av förskolorna.
Plats: på ett föräldrakooperativ kl 17.00 vid förskolans matsalsbord. Närvarande: min man, vårt barn, föreståndaren och en rekryteringsförälder.
Rekryteringsföräldrern tittar på vårt barn och frågar:
- Kan hon gå?
- Nej, svarar jag. Hon hasar på rumpan och håller på att lära sig att stå.
- Jaha, säger hon och suckar. Här vill vi bara ha barn som är 1,5 år eller som kan gå.
- Hon lär ju sig att gå, sa jag.
- Kan de inte gå så passar de inte in, sa föräldern.
- Ja, nickar föreståndaren instämmande. Förskolan saknar innergård, så vi går till parken varje dag. Då måste barnen kunna gå. Vår pedagogik bygger på det.
- Vilka barn vill ni ha då, frågade jag?
- Helst vill vi ha en flicka född 05, sa rekryteringsföräldern.
Ridå.
Efter mötet hade jag mi bild klar. Det är inte som en anställningsintervju. Det är förnedring. Om man söker ett arbete i offentlig sektor finns en anställningsannons, det är offentligt vilka och hur många som söker. Här är du maktlös. Ingen kö finns, ingen annons finns, inga offentliga intagningskriterier finns och det går aldrig att få något besked från rekryteringsgruppen eller som en rekryteringsförälder sa på telefon: "Ja, jag hör att ni är mycket intresserade, jag har hört att ni varit på studiebesök och jag har läst ert personliga brev. Nu kan det hända att ni eventuellt kan få komma på en intervju. Rekryteringsprocessen pågår".
Vilka barn och föräldrar lyckas ta sig igenom dessa förnedrande rekryteringsprocedurer? Vårt barn fick inte godkänt för att hon inte kan gå vid ett års ålder. Vad händer med de barn som aldrig lär sig att gå, som har glutenintolerans eller andra särskila behov? Vilket föräldrakooperativ ger plats till dem? Eller med andra ord: Vad har man för kallad pedagogik på en förskola om inte alla barn passar in?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vår son fick inte plats på förskola efter drygt ett års köande, medan en flicka i samma ålder fick plats efter 1 månads kötid med motiveringen att de måste ha jämna grupper. Jämo gjorde inget eftersom vår son inte var personligt missgynnad eftersom han inte stod först i den (hemliga) kön. De köpte allt förskolan sade. Vi lärde oss att friskolor och fristående förskolor kan göra hur de vill med lagens goda minne och ingen bryr sig. De lär inte ta in handikappade eller avvikande på något sätt om de inte tjänar grova pengar på det. Efter väljer vi blir det kommunalt.



2010-03-17 @ 14:46:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0