Varför glorifierar SVT monarkin?
Länge har jag funderat över varför flertalet tidningar och TV-kanaler extremt sällan granskar den svenska monarkin. Varför sätts inte verksamheten under lupp? Vart går apanaget? Varför erbjuder regeringen ett slott till kronprinsessan Victoria och Daniel Westling? Enskilda krönikörer skriver ibland kritiska krönikor, men i det stora hela förekommer ingen granskning. Sjukvården granskas kritiskt i program som "Uppdrag granskning", men när får vi se Janne Josefsson undersöka den svenska monarkin?
I kväll var det återigen dags för SVT:s skildring av monarkin i det årliga programmet "Året med kungafamiljen". Programmet är en "skildring" av kungafamiljen och ingen granskning enligt programledaren Linda Nyberg i dagens Metro. Inför nästa års prinsessbröllop har TV4 värvat Elisabeth Tarras-Wahlberg, hovets före detta informationschef. Jag betvivlar att hon som haft hovet som arbetsgivare i drygt trettio och även varit kronprinsessans personliga mentor kommer att bedriva någon form av kritisk granskning av monarkin.
Om det inte vore nog för kvällens program om året med kungafamiljen så sände SVT ikväll även en dokumentärfilm om Elisabeth Tarras-Wahlbergs arbete under 2008 för emiren i Qatar " I emiratens tjänst" kl 22-23. Det är spännande med en dokumentärfilm om mellanöstern, men varför detta glorifierande av en diktatur?Under de 30 minuter av dokumentären som jag såg framkom fina naturbilder på pärlfiskare och tält i öknen. Tarras-Wahlberg hjälpte till att anordna ett möte med ledare från arabvärlden och presidenter från Sydamerika. Hennes arbete var att se över rutinerna för protokollskrivandet. Förutom Tarras-Wahlberg som talar gott om sin arbetsgivare emiraten av Qatar får vi även se olika ledare som talar om Qatar som en internationell mötesplats.
Självklart får SVT göra en dokumentär om Qatar och självklart får Tarras-Wahlberg arbeta för en envåldshärskare i en diktatur om hon vill, men varför nämns bara Qatar i positiva ordalag i dokumentären? På Amnestys hemsida framkommer brister i de mänskliga rättigheterna t. ex. dödstraff i Qatar, avsaknad av tryckfrihet och yttrandefrihet samt diskriminering och våld mot kvinnor bland annat. Varför nämns inte detta i reportaget? Dert enda som framkomi var svårigheten för de utländska gästarbetarna att få medborgarskap.
Qatar och Sverige, två olika länder, men båda med en odemokratisk monarki som glorifieras i media.
Ett glas vin och en kanelbulle, nej tack!
Strax innan jul publicerar DN en nyhet om att den nya alkohollagen som träder i kraft till sommaren. Den kan innebära att ett matställe inte behöver servera "lagad mat" utan att det räcker med "tillredd mat" för att få alkoholserveringstillstånd. Det är Alkoholutredningen som förelslår ovanstående ändring. Om detta träder igenom kan det innebära att inte bara traditionella restauranger utan även sushiställen, kaféer och hamburgerställen kan ansöka om och få rätt till alkoholserveringstillstånd.
Sedan Sveriges medlemskap i EU har jag sett den stegvisa avvecklingen av svensk alkoholpolitik. Införselkvoterna har försvunnit och vin- och spritreklamen syns överallt. Dessutom förekommer alkoholen i allt fler sammanhang till exempel vid after work och till och med vid föräldramöten och barnkalas. Här har bio- och kafékulturen varit en frizon. Både biografen och kafét har representerat platser för nöje där barnfamiljer, äldre och unga kunnat mötas utan alkohol. När det gäller biografen försvann den alkoholfria zonen när SF:s biograf Bergakungen invigdes i Göteborg. En restaurang med alkoholserverng integrerades då med biografen. Allt för att underlätta kombinerandet av alkohol med bio.
Nu med den nya alkohollagen kan även kaféet som frizon från alkohol försvinna. Vem vinner på detta? De som vill dricka vin, öl och sprit har redan tusentals ställen att välja mellan. Varför inte ha kvar kaféet som en plats för te- och kaffedrickande där både alla åldrar kan mötas?
Är det julledigheten som gör att detta inte debatteras? Varför uppmärksammas inte farorna med ökad tillgänglighet till alkohol? Nu går jag och förnyar mitt medlemskap i IOGT-NTO.
En latte macchiato och en kanelbulle ja tack! Ett glas vin och en kanelbulle, nej tack!
God jul alla läsare!
Här kommer en julhälsning från Luleå där min familj och jag tillbringar jul. Nu dagarna innan jul har det snöat så att det finns nästan en halv meter snö på backen. Nu under morgonen har vi behövt skotta undan en massa snö för att komma ut. Hoppas att ni alla andra får en fin vit jul med en massa snö!
Angående bloggen så håller jag på att finslipa på ett andra inlägg om akademikerproletariatet och återkommer snart med det.
Angående bloggen så håller jag på att finslipa på ett andra inlägg om akademikerproletariatet och återkommer snart med det.
Hej då SAAB och lycka till Trollhättan.
I dag kom det väntade beslutet med planerad nedläggning av SAAB automobile. Om det är för få som vill köpa SAAB-bilarna och ingen som vill köpa bilfabriken finns inget annat val än att lägga ner. SAAB automobile är dessutom ett amerikanskt bolag. Svenska skattepengar skall inte gå till amerikanska aktieägare. Här har regeringen gjort helt rätt när de inte köpt upp SAAB. Samtidigt är det självklart ett dråpslag mot den bilindustri som bedrivs i Sverige och mot Trollhättan som stad. Själv har jag flera nostalgiska minnen av SAAB. Alltifrån grannarna på Lagmansvägen som alltid hade en blå SAAB 900 stående på parkeringen till när min familj skulle köpa en ny bil i början av 90-talet. Då förhandlade pappa med SAAB-försäljaren så att han kunde få provköra en SAAB 9000 CD med nymodigheten klimatanläggning. Bilen var så bekväm att det blev provkörning ända till Arjeplogsfjällen och sedan köptes en SAAB 9000. Nu är jag själv ägare till en 9000-modell årsmodell 98. Samma bil som jag själv övningskörde i för drygt tio år sedan.
När vi för några år sedan bodde i Trollhättan bodde vi alldeles bredvid Stallbacka industriområde med SAAB-fabriken. Grannarna arbetade inom bildinsutrin och bland sjuksköterskorna fanns det flera före detta SAAB-arbetare.
Hej då SAAB och lycka till i framtiden Trollhättan!
"Till helgen blir det benso och sprit."
Det är rusningstid strax efter 17.30 utanför köpcentrumet Nordstan i Göteborg. Vid spårvagnshållplatsenär det fullt och bredvid mig står tre unga män i dryga 20-årsåldern.
"Fyra Temgesic för 150 kr", säger den ena. "Bara att köpa. Lätt att få tag på i Stampen" Stampen är ett kvarter i centrala Göteborg.
"Annars går det ju bra med Stilnoct. Fyra Stilnoct och en flaska sprit. Förra helgen hade jag ingen aning om vad jag hade gjort därefter. En kompis sa att jag varit på stan, men jag minns inget".
Väl inne spårvagnen fortsätter diskussionen. Tydligen går det att få mängdrabatt på Temgesic om man köper många på en gång. Annars går det bra med Xanor, säger kompisen. Efter att ha diskuterat det optimala antalet Xanor som kan kombineras med alkohol så byts ämne snabbt.
"Hur går det med träningen?"
"Jo, det går bra. Jag är på gymmet fler gånger i veckan säger den ena"
"Gainar du något nu då? Själv har jag gått upp 8 kg sedan jag började med det. "
En av de tre siktar på att se vältränad ut på badstranden till sommaren. Frågan är när han ska påbörja sin "kur"? I och med att det ska festas till jul, så är det nog lika bra att påbörja kuren därefter. "Sedan kan du ju altid varva med benso, på så sätt får ju musklerna vila emellenåt", säger den ene."Alla instämmer och talar redan om nästa helg. Till kommande helg blir det fest igen, då blir det benso och sprit.
Ovanstående konversation utspelade sig under min spårvagnsresa hem efter arbetet i förra veckan. Tre unga män som helt öppet diskuterar hur de missbrukar droger. För några veckor sedan hade jag en ung patient som fått kraftig smärta och ordnat Tradolan på egen hand. På internet finns diskussionforum på nätet med tips om hur man får läkarna att förskriva receptbelagda sömnmediciner och smärtstillande.
Samhället måste reagera tydligare mot drogmissbruket. När det gäller tablettmissbruk har vi inom sjukvården en nyckelroll. Ökad medventenhet och minskad förskrivning är en bra början.
Alla vinner på tydlig arbetsklädsel.
Äntligen har Läkarförbudet beslutat att de skall driva frågan om en tydligare arbetsdräkt för läkare och att detta är en patientsäkerhetsfråga! Har väntat på detta länge. Det är underligt att patientsäkerhetsaspekten inte uppmärksammats tidigare.
Nu i januari är det tio år sedan jag började att läsa medicin. Som läkarstudent, vikarierande underläkare, AT-läkare och nu ST-läkare på randningsplacering träffar jag ny personal hela tiden. Det är olika avdelningar, akutmottagningar och mottagningar och överallt arbetar olika arbetskategorier. Som ny på akutmottagningen, vid hjärtstopp eller som husjour över flera avdelningar är det viktigt att snabbt veta vem som är vem. Vem är kardiologjour, vem sjuksköterska och vem är vaktmästare? Här skulle det vara av största vikt för både patient och vårdpersonal att få reda på vem som har ansvar för vad. Tydlig arbetsdräkt för olika yrkeskategorier behövs. Olika yrkesgrupper har olika utbildningar och olika ansvar.
Själv kommer jag ihåg två anekdoter som illustrerar arbetsklädselns betydelse. Som läkarstudent på akuten blev det omöjligt att hålla koll på vem som var vem när de flesta sjuksköterskor och undersköterskor inte bar den officiella namnbrickan/passerkortet utan istället hade egengjorda namnskyltar i form av ett hjärta där det bara stod förnamn som "Lena" eller "Stina". På hela det sjukhuset fanns en kultur att det det var ytterst få som bar riktig namnbricka. Det gjorde det möjligt för en kriminell att i veckor gå runt och utge sig för att vara vaktmästare utan namnbricka. Istället för att göra vaktmästarsysslor hade han passat på att göra diverse stölder innan säkerhetsavdelningen uppmärksammade honom.
Problem kan även uppstå om alla går civiklädda. En psykiater berättade att han hade deltagit i en länsrättsförhandling där en patient överklagat ett beslut om rättspsykiatrisk tvångsvård. När psykiaterna anlänt civilklädd hade juristerna först blandat ihop de två och trott att psykiatern var patient och tvärtom
.
Så för minskad stöldrisk, ökat patientsäkerhet och en ökad tydlighet inför patienten behövs olika arbetsdräkt för olika arbetskategorier. Varför inte införa kortärmad dräkt i olika färg med tydlig text på ryggen samt en tydlig namnbricka med foto och titel?
När blev magont allmänintresse?
Sedan länge är jag lite grann av en nyhetsnörd och läser dagligen eller nästan dagligen nätupplagan på DN, SvD, Ttela, NSD, Norrbottenskuriren, GP, GT, Dagens Medicin, Metro, Aftonbladet och Expressen. Till min förvåning ser jag att huvudnyheten igår på Expressen var: "Elins mamma har lämnat sjukhuset", och i Aftonbladet: "Sjukhuset: hon mår mycket bättre." Vem då undrar jag? Jaha, Elin Nordengren Woods mor Barbro Holmgren har tagit några dagar semester från sitt arbete som landshövding och åkt till USA. Där blev hon inlagd på sjukhus för observation.
Varför skall detta anses vara av allmänintresse? Vem anser att Tiger och Elin Woods familjesitation och Barbro Holmbergs semester och akutenbesök är dagens största nyhet? Dessa händelser nämns även i DN:s nätupplaga och SvD:s nätupplaga på en framträdande plats.
Varför inte skriva om klimatmötet i Köpenhamn istället? Om det här är det viktigaste som hänt i veckan så funderar jag över medias prioriteringar. Dessutom tycker jag att det är osmakligt att nästan samtliga svenska tidningar verkar amerikaniseras och gladeligen köpa in paparazzi-bilder tagna av amerikanska fotografer och journalister som verkar ha belägrat omgivningarna till Woods ägor.
Om Barbro Holmgrens semsterplaner och besök på akutmottagningen skall anses vara huvudnyhet och allmänintresse så undrar jag över nästa steg kring rapporteringen av sjukdomar. Är det bara en tidsfråga innan vi ser reportage om vilka riksdagsledamöter som fått skoskav eller om det finns någon landshövding med migrän?
Bara för att amerikanska tidningar anlitar paparazzifotografer behöver inte svenska tidningar köpa deras bilder. All heder åt de tidningar som bevakar väsentligare frågor.
En rundtur i Biskopsgårdens miljonprogram.
I söndags den 22 november tog jag en joggingtur i Biskopsgården. Där besökte jag tre av de bostadsområden som byggdes under miljonprogramstiden. Biskopsgården är en stadsdel i Göteborg som börjades byggas under 1950-talet då Södra Biskopsgården bebyggdes. Därefter uppstod Norra Biskopsgården och senare längst i norr även Länsmansgården under 1960-talet. De områden som byggdes under 1960-talet byggdes under den tid som brukar kallas mijonprogrammet. Syftet var att bygga prisvärda bostäder så att arbetarna på varven i Göteborg, Volvo och hamnen skulle kunna ha närbelägna bostäder.
Under min rundtur besökte jag tre bostadsområden i Biskopsgården. Ett av områdena på Långströmsgatan i Svartedalen i östra Biskopsgården är mycket välbevarat, medan Solstaden i Länsmansgården byggts helt om av Skanska, i en så kallad turn-around ombyggnad. I samband med detta blev området även en Bostadsrättsförening. Karlaplatsen är det kommunala bostadsbolaget Poseidons hyresrättsområde. Här har åttavåningsskivhusen fått helt nya entréer, tegelfasader och totalrenoverats. Området har dessutom bytt namn 1995 till Karlaplatsen samt förtätats med trevåningshus mittemot höghusen.
I en stor del av Sveriges städer finns ett eller flera miljonprogramsområden. Många av dessa bostäder har ett stort underhållsbehov. Då kommer frågan: skall husen enbart restaureras i tidstypisk stil? är det bäst att de finns kvar som hyresrätter eller är en ombildning till bostadsrätter att föredra? skall husen totalrenoveras och ska områdena förtätas för att ge mer underlag till service för de boende?
Det är här Biskopsgårdne blir riktigt intressant. På bilderna och i reportaget nedan går det att se olika varianter på bevarande respektive förnyelse av miljonprogramsområden. Ännu ett exempel på förnyelse från Biskopsgården är 1960-talsområdet Väderilsgatan som omrustats till 1950-tal. Hann dock inte med det området denna gång.
Här vore det intressant att höra vad ni bloggläsarna tycker och anser om miljonprogramsområdenas framtid. Läs och se och skriv gärna i kommentarsfältet.
Turen började vid Solstaden vid spårvagnens ändhållplats Varmfrontsgatan.
Dessa åttavåningsskivhus byggdes under 1960-talet och totalrenoverades av Skanska under 1990-talet med nya balkonger, tegelfasad och nedtrappning av gavlarna. Området blev även en bostadsrättsförening, vilken subventionerades av Skanska. På så vid blev det möjligt för många av de boende att bo kvar. Denna ska turn-around-renovering med totalrenovering, blev dock mycket kostsam för bostadsbolaget.
Grundskolan bredvid Solstaden har välbevarad 1960-talsstil.
På andra sidan vägen från Solstaden ligger bostadsbolaget Poseidons hyresrättsområde Karlaplatsen. Området bestod tidigare enbart av åttavåningsskivhus. Under renoveringen 1995 bytte området namn till Karlaplatsen och husen totalrenoverades med nya fasader, nya entréer och området förtätades med nya trevåningshus mittemot höghusen.
Trevåningshus från 1990-talet mittemot helrenoverat åttavåningshus från 1960-talet. Genom förtätningen med trevåningshusen bildades en gårdsgata genom området.
1990-talshus vid Karlaplatsen. Fin skulptur i förgrunden (påminner om de skulpturer som finns på Södra Guldheden i Göteborg).
För att ta sig mellan Karlaplatsen till den närbelägna Långströmsgatan går turen genom en tidstypisk gångtunnel från 1960-talet. Ett exempel på den trafikseparering som utmärker alla dessa tre bostadsområden.
Skiss över Långströmsgatans hyresrättsområde. Bovista är hyresvärd.
Mycket välbevarat bostadsområde. Lägg märke till att det saknas fönster på gavlarna samt trafiksepareringen med parkeringen utanför husen.
Närbild på fasaden. På den understa bilden syns en dekoration på gavelväggen mellan de två husen.
Om ett liv i offentligheten och syftet med bloggen.
I dagens DN skrev Hanne Kjöller ett intressant inlägg på sidan 3. Hon nämnde att Mona Sahln tidigare blivit kritiserad för att lämna ut sig för mycket i media, bland annat har hon berättat om att hon tidigare haft komplicerade graviditeter. Sahlins motivering var att hon valt att berätta om det hon tror skulle kunna hjälpa andra. Hanne Kjöller tyckte att detta var en stor skillnad mot andra offentliga personer inom politiken till exempel nu senast Gudrun Schyman som valt att ställa upp i Let's dance.
Nu med alla bloggar, kabel TV-program, lekshower på TV, filmer, myspace och facebook går det verkligen att leva ett liv inför alla andra. Många inom IT-generationen som röstar på Piratpartiet och kämpar mot IPRED-lagen och statens övervakning lever redan sitt liv till allmän åsyn på internet. Det är lättare än någonsin att göradet privata offentligt.
Även redan offentliga personer väljer allt oftare välja att synas i nya sammanhang vare sig det är TV 4:s nyhetsreportrar som gör krogshowen "Nyhetsankorna", eller deltagarna i "Kändisdjungeln", "Hjälp, jag är med i en japansk TV-show", "Singing bee celeb", "På Spåret" eller i andra lekprogram.
Efter noggrant övervägande har jag valt att starta den här bloggen. Syftet är att väcka opinion i olika frågor och uppmana till debatt inom bostadspolitik, sjukvårdsfrågor, miljö, jämställdhet och andra frågor som jag engagerar mig i. Som regelbundna läsare säkert har märkt så skriver jag ibland om mig och min familj, men väljer ut sammanhang där det kan kopplas till ett aktuellt ämne. I och med att syftet är att skriva om samhällsfrågor och inte att skriva dagboksanteckningar undviker jag att lägga ut foton på min frukostmat eller skriva om vad jag åt till middag.
Det skulle vara intressant att veta vad ni läsare tycker om bloggen. Skriv gärna i kommentarsfältet och kom med synpunkter.
