cromvik

Hon skriver bland annat: "Det svenska hovet som det senaste decenniet spenderat en halv miljard i oredovisade apanage fick tio miljoner extra i bröllopshjälp i somras. Istället för att be oss skattebetalare om pengar kanske man också kunde spara - eller till och med låta barnen söka jobb och försörja sig själva? Men arbetslinjen gäller kanske inte kungahuset?"

Hur kan det finnas en skattefinansierad myndighet som Hovstaterna utan allmän insyn? Varför ska kungafamiljen själva få bestämma när det passar att arbeta och inte och själva få bestämma när och om de vill ge intervjuer eller ta timeout? I våras var det Madeleine som var stressad av massmedias uppmärksamhet kring den brutna förlovningen och då plötsligt kunde slippa sina tidigare sysslor och får åka till New York. Nu senast  denna vecka står att drottningen med kort varsel uteblev från en planerad ceremoni med kungen och istället åkte utomlands.

Inom andra yrken blir man uppsagd vid arbetsvägran. Inom hovet får man vara kvar, utan granskning och utan kritisk. Dessutom får hela familjen lön utan officiella arbetsinsatser.

Den intensiva diskussionen inom partiet sprider sig nu utåt. Partiledaren och hela ledningen skall bort. Förnyare skall in, dock mycket oklart om vilka. Väljare skall lockas. Allt ska bli bra.

För mig som utomstående verkar det mesta handla om att hitta en politik som lockar väljare och en  ny supersmart strategi att attrahera väljare. Partistrategerna verkar sakna en partisekreterare som Per Schlingman som lyckades med lanseringen av De Nya Moderaterna.

Med vad vill partiet med själva politiken? Det är många som vill ha minskade sociala klyftor, ökad jämställdhet och ökad solidaritet. Men var syntes det i valrörelsen? Bara för att man kan tänka sig att betala höga skatter innebär det inte att man kan tänka sig att ösa pengarna överallt utan mål eller tanke.

Från årets valrörelse minns jag förslag utan mål eller riktning, där den största budgetposten skulle vara sänkt skatt för pensionärer för rättvisans skull. Varför just sänka skatterna för enbart pensionärer?

Minns också den valdebatt som gjorde störst intryck på mig. Det i Aktuellt kl 21 då Maria Larsson (kd) debatterade förskolepolitik med Veronica Palm (s). Hade sett fram emot att se Palm ifrågasätta vårdnadsbidraget i och med att jag själv är starkt kritisk mot vårdnadsbidraget då det går helt emot arbetslinjen. Men vad händer: Palm föreslår att istället för vårdnadsbidrag kommer de rödgröna att införa att alla barn skall kunna gå i förskolan 30 timmar i veckan oavsett om föräldrarna arbetar, är föräldralediga eller är sjukskrivna. Så istället för att subventionera barnfamiljer med det nuvarande vårdnadsbidraget på 3000 kr/ mån (dvs max 36 000 kr/mån) skall man ge alla en förskoleplats till en kostnad av 100 000- 200 000 kr/år. I det läget lät faktiskt Larssons förlag vettigare.

Jag är övertygad om att Mona Sahlin fått alldeles för hård kritik. Socialdemokraterna behöver ingen ny partiledare, men en tydligare politik. För att nå både traditionella och potentiella väljare bland de som värnar om minskade klasskillnader och jämställdhet behövs det som inte hände i valrörelsen:

- att S vågar stå för sina jämställdhetsförslag som individualisering av föräldrapenningen

- att S vågar stå upp för sin partiledare

- att S får en tydligare miljöpolitik (läste tidigare att S och M var de partier som var minst miljövänliga)

- att partiet slutar att arbeta efter rigida åldersgränser som "gratis" tandvård upp till 24 års ålder, utan istället subventionera tandvården för de som behöver den mest.

- att S vågar värna de som har mest behov av samhällets resurser som hemlösa, ensamstående föräldrar, studenter och andra som kan ha det knapert.

Socialdemokraternas tid är inte över. Många är socialdemokrater ibland utan att veta om det. Partiet behöver inte en helt ny politik, men behöver anpassa politiken efter sin värdegrund. Det är viktigare än en ny partiledare.

Mina kollegor som fick legitimation före ovanstående datum berättar att tidigare ST:n var mera ostrukturerad. Som ST-läkare var man runt på olika avdelningar och mottagningar, hade en del handledarsamtal och efter fem år fick man räkna ihop hur många veckor man varit på de olika ställena. Därefter skickade man in några sidor till Socialstyrelsen och fick ut sitt intyg på specialistkompetens.

Jag antar att syftet med den nya ST-målbeskrivningen är att bringa mera struktur i ST:n. Tanken är god och syftet är gott, men ofta tror jag att pendel från ostrukturerat till strukturerat gått lite för långt. Dokumentationskraven och pappersexiercisen har ökat exponentiellt. I och med att varken ST-läkare eller studierektorer vet exakt hur mycket dokumentation som behövs så vill alla vara på den säkra sidan, vilket innebär att allt ska diarieföras. Alla handledarsamtal skall bokföras, inte bara av ST-läkaren utan också av handledaren. Protokoll skall skivas. Det räcker inte bara att skriva att vi diskuterat patientfall, utan rekommendationen är att även skriva ner vilka typer av patientfall. Tjänstgöringsintyg krävs från varje placering. Alla utbildningar man deltagit i skall skrivas ner och dokumenteras även utbildningsluncher och fallbeskrivningar.

Tanken är god. Struktur är bra, men om kontinuiteten är låg är det svårt att få återkoppling från överläkarna. Det är fortfarande nästintill omöjligt att komma in på specialistutbildningskurserna, i alla fall under de första tre åren av ST:n. Trots all struktur och dokumentation är det största problemet att ST-utbildningen fortfarande känns tidsstyrd istället för målstyrd. Alla placeringar på alla avdelningar är lika långa, för alla. Det viktiga verkar vara att skriva ner hur många veckor jag är på varje placering, inte vad jag lärt mig under tiden. Tid istället för kunskap betonas. På så sätt verkar den nya ST-planen inte skilja sig från den tidigare.

Kungens egen kommentar är att han diskuterat innehållet med drottningen och nu lägger allt bakom sig. Det är gamla händelser, enligt honom.

Min fråga: Hur mycket skall vi tolerera från statschefens sida?

Den svenska monarkin är en rest från feodalsamhället. Allt bygger på idéen om människors OLIKA värde, där en en familj äger makten via arv. Överenskommelsen med folket är att de skall skapa den perfekta familjen: ingen får gifta sig innan kungens godkännande, inga otrohetsaffärer, inga barn innan äktenskapet, ingen får ens officellt vara sambo innan äktenskapet, inga homosexuella förbindelser. Media vet om att kungafamiljen har makt, näringslivet vet om att de har makt och journalister har hittills bara försökt att skydda kungafamiljen, hur skulle annars alla illvilliga rykten om kungens festande kunnat hållas dolda i tjugo år?

När jag tidigare framför det ODEMOKRATISKA med en monarki och kungafamilj. Hur otidsenligt är det inte att årligen betala 60 miljoner till hovstaterna, det vill säga kungafamiljens representation och privata kostnader? Eller att lägga ut över 100 miljoner under 2010 för ett prinsessbröllop? När jag väl tagit upp detta har många börjat påstå att "jo, men kungafamiljen representerar ju så bra, lönsamt för näringslivet osv osv".

MEN, nu kommer allt fler signaler på hur kungafamiljen missköter sina plikter. De är inte bara en odemokratisk, skattefinansierad parasiterande organisation utan öppen budget, de missköter också sina uppdrag. De har  uppdrag att vara den perfekta familjen utan privatliv. Vilken respekt får kungafamiljen utomlands när Madeleine före detta fästman är otrogen, när kungen besöker strippklubbar under OS-besök eller när kungen gynnar yrkeskriminella som vid regelbundna besök på svartklubbar  i Stockholms undre värld?

Kungen vill inte kommentera mera. I många tidningar omnämns boken som en "skvallerbok". Om det så bara är en bråkdel som är sant så borde kungen abdikera eller i alla fall åtalas för samröre med kriminella. Eller just ja, han kan inte åtalas. Alla är vi lika inför lagen, utom kungen.