Rivningsvansinne!
Ständigt förvånas jag över att äldre hus renoveras hutlöst utan respekt för själva huset. Handblåsta fönsterrutor på äldre timmerhus byts ut till perspektivfönster och under 70-talet tilläggsisolerades landshövdingehus med illasittande plåtfasad. Minst lika arg och besvike blir jag när områden ska totalsaneras. Varför kan inte nya och gamla hus få samsas i en stad eller en stadsdel? Varför finns inte stadsarkitekter som värnar om en stads signaturbyggnader? Vad vore Stockholms stad utan stadshusets siluett, eller Globen eller gamla stan? Vad vore Göteborg om det inte fanns några landshövdingehus kvar? Alltför ofta väljer fastighetsägare att totalsanera områden istället för att se vilka byggnader som kan bevaras. När sedan rivskoporna har gjort sitt visar det sig att det tar mycket längre tid än beräknat att uppföra de nya husen. Kvar står då öde ytor eller tillfälliga parkeringsplatser. På yimby Göteborgs hemsida har Jan Jörnmark, forskare i ekonomisk historia skrivit just om hur destruktiva tomma områden är för omgivningen. Det centrala området Östra Kvillebäcken vid Backaplan i Göteborg är ett sådant område. Bara sju minuter med spårvagn från Brunnsparken finns stora grusöknar efter en totalsanering. Innan dess hade hyresgästerna bara rivningskontrakt, så ingen vågade satsa på området.
I min hemkommun Luleå, residensstad i Norrbotten skapas nu ett sådant område i centrum, mittemot Domus längs Storgatan. På stans bästa läge ska guldsmedsbutiken Fritz Olssons karaktäristiska hus från 1904 med en klocka i hörnet rivas. Även blomsterhandelns Bellis blommor ska rivas. En enda byggnad blir då kvar i kvarteret Hunden och det är Ebeneserkyrkan. I kvarteret Hunden ska det sedan byggas för en ny galleria (Luleå har ju bara tre gallerier längs Storgatan) och ett hotell, förmodligen. Detaljritningar finns inte ännu och det är oklart när (och om) bygget kan startas. Fastighetsägaren för husen uppger att själva rivningen skapar parkeringsplatser i området och att själva rivandet ska kunna påskynda byggandet. Så istället för att guldsmedshandeln får ha kvar sitt egna hus från sekelskiftet så har det skapats några parkeringsplatser med Luleås bästa läge.
Låt detta få vara slutet på den epok då stadskärnorna skulle totalsaneras för att skapa parkeringsplatser.
Läs artiklarna i länstidningarna NSD (Norrländska socialdemokraten) och Norrbottenskuriren. Fotona på Friz Olssonhuset i vinterskrud tog jag själv i julas. 
6000 kr rikare, men lägg ner jämställsbonusen ändå.
Så dök då kuvertet från Försäkringskassan ned till sist. Tack vare att min man i sista stund lyckades med att få lönespecifikationer från sin arbetsgivare i fjol så fick vi nu besked om att han får jämställdhetsbonus på 6000 kr för sitt uttag av föräldraledighet för 2009.
Trevligt för oss, men ändå en meningslös reform i och med att detta ytterligare är ett tecken på hur oförutsägbar den är. In i sista hade vi ingen aning om hur mycket vi skulle få. Varför denna retroaktiva betalning, som dessutom bara kan ges till föräldrar som arbetar (ej aktuellt för studenter, arbetslösa osv) när det går att slippa allt krängel och bara dela de nuvarande 480 föräldradagarna i två delar så att vardera förälder får 240 dagar kvar.
Mina hälsoförebilder är 65+.
De goda hälsoeffekterna av motion är välkända och det kommer hela tiden ut nya rekommendationer på vilken motionsform som är lämpligast. När jag gjorde AT kom Fyss och det blev möjligt att förskriva motion på en gul receptlapp. I media skildras dessutom elitidrottare som "hjältar" eller "idrottstjärnor". Självklart blir jag inspirerad av elitidrottare och deras prestationer i OS. Däremot är det inget mot den inspiration jag får på lördagarna på gymmet. Då blir det ofta ett steppintervallpass, det vill säga ett konditionspass där man går upp och ner på en bräda varvat med styrkemoment som situps, benböj och så vidare. Bland alla deltagare finns det några kvinnor som är närmare 70 än 65 år, även om de ser yngre ut än sin ålder. De har en fantastisk inställning och de kvinnorna är mina stora hälsoförebilder.
Jag tror att nyckeln till ett livslångt liv som motionär är att vara en kameleont. För mig innebär det att man kan anpassa sig och hela tiden ändra träningen till sin livssituation. Bollsporter kan vara trevligt i tonåren, men som småbarnsförälder med tidsbrist kan det vara svårt att snabbt kunna rekytera ihop drygt 20-talet personer för att kunna spela fotboll. Jogging är en tidseffektiv träningsform, men inget som passar vid graviditet och så vidare. Det är därför de 70-åriga kvinnorna på gymmet är mina inspirationskällor. Hur häftigt är det inte att hitta nya motionsformer efter pensionen? Tala om fömåga att anpassa träningen efter nya förutsättningar och möjligheter. För jag betvivlar att det fanns stepintervallpass under deras uppväxt i Japan och finska Karelen för drygt 60 år sedan.
Möss och män i Schweiz.
Min påskvecka tillbringades i Schweiz i Davos på ett forskarmöte om immunreglering. Detta som en del av min doktorandutbildning för att få ökad kunskap om immunsystemet. Ett inspirerande möte och det var fascinerande att se all ny kunskap om immunsystemet. När det upptäcks så många nya signalsubstanser och receptorer är det lätt att förstå varför immunologiläroböckerna blir mer och mer omfattande varje år. Ett av de mest intressanta föredragen var att en forskargrupp lyckats kartlägga att nanopartiklar aktiverar samma inflammatoriska signalvägar i cellerna som asbest.
Annars gav konferensen två starka intryck på mig:
1. Alla musmodeller. För oss som arbetar med immunceller från människor blir det ovant att se alla musförsök. Vid något tillfälle blev det nästan komiskt när en föreläsare redovisat resultat från människoceller och en föreläsare frågade om han kunnat konfirmera resultaten även i musmodellen.
2. Alla dessa män. Bland deltagarna var det kanske uppemot 40% kvinnor, men bland föreläsarna på stora scenen var det bara 1/11 kvinnor. Mindre än 10%.
