cromvik

Debatten under våren har varit intensiv. Odells försvarare hävdar att hon belyst psykiatrin på ett unikt sätt, vilket skulle rättfärdiga allt och kritikerna talar om resursslöseri och vårdpersonal som blivit lurade.

Något som däremot diskuterats för lite är de etiska aspekterna. Får en blivande kostnär bete sig hur som helst? Kan en student få göra vilket examensarbete som helst så länge han/hon har sin handledares godkännande och de har talat med en jurist? Har en konstnär rätt att utföra kontroversiella eller utmanande verk för att uppmärksamma något?

Jag är ingen konstkritiker, så jag kan inte bedöma de eventuella konstnärliga aspekterna i Odells verk. Däremot blir jag förvånad över vilka olika villkor som gäller inom den medicinska och den konstnärliga fakulteten. Som doktorand har jag nyligen skrivit en ansökan om etikprövning till den regionala etiska kommittéen. En tjock lunta med papper där min handledare och jag skall redogöra för hur vi gör urvalet av försökspersoner, vilken information vi ger dem, hur vi inhämtar samtycke och så vidare i 16 sidor med bilagor. Sedan tidigare har vi fått godkänt för att ta blodprov från friska frivilliga försökspersoner. 

Allt detta arbete med etikprövningar inom medicinsk forskning är utmärkt. Jag hade inte velat leva i ett land där det bedrevs forskning utan etisk prövning. Frågan är bara varför det bara är inom forskningen tanken på etik gäller? Hur kunde Odell få genomföra sitt examensarbete utan etisk prövning innan? Varför diskuterades inte de etiska konsekvenserna av att hon upptog en vårdplats från någon som behövde den? Hur kunde polis och vårdpersonal ofrivilligt involveras i ett examensarbete utan att veta om det?

Den konstnärliga fakulteten har mycket att lära av den medicinska när det gäller etik.