Del 1 i ny artikelserie om Göteborg. Jag bor i Sveriges tryggaste stad, Göteborg.
Jag bor i den lugnaste staden i världen. Vackra Göteborg med alla kaféer, Feskekörka, Paddanbåtarna och alla EVENEMANG! Tänk förra veckan var det ju bokmässan, litteratursveriges höjdpunkt. Inte för att jag orkade köa förbi de ändlösa köerna till bokmässan under lördagen, men jag ska vara TACKSAM över att bo i en stad där det råder Göteborgsanda! Här driver det kommunala bolaget Nordens största nöjesfält och beslut fattas så snabbt och okomplicerat när det är i stängda rum. Det viktigaste är ju att det går snabbt. Om stadens kommunalråd vill satsa på ett pariserhjul (av okänt pris) så ligger det ju i kommuninvånarnas intresse att det verkligen snabbt kommer ett pariserhjul.
De senaste veckorna har jag dock blivit lite orolig över Göteborg. Eller inte så mycket över själva Göteborg, men över hur Göteborg framställs. Dels är det den där påstådda mutskandalen i de allmännyttiga bostadsbolagen, men det vet ju alla att sådant förekommer ju i alla städer. Överallt. Det är INTE ALLS värre här än någon annanstans. Men oron blev ännu värre efter att ha sett "Efterlyst" igår i TV3. Då handlade mer än hälften av programmet om den försvunne 19-årige Rasmus Johansson och den mördade 27-åriga Elin Krantz. Okey, båda försvann på Hisingen, men det är ju ett enormt område. Rasmus Johansson sågs senast i industriområdet vid Stigs center, ett ställe där det går rykte om att det säljs svartsprit hos lastbilschaufförerna, men det är ju bara elakt förtal. Dessutom är det tragiskt med Elin Krantz. Sorg hos de anhöriga och ännu mera negativ publicitet för Länsmansgården. Då är det viktigtt att det finns poliser som kan åka dit och "lugna" befolkningen. Visserligen fyra allvarliga våldsbrott tidigare i år, och av dem två mord, men här är det viktigaste att lyssna på ORDNINGSMAKTEN. Våldsbrotten i området kan ju bara vara en slump, som polismannen säger i GP:s artikel 29/9 och fortsätter med att det ju varit lugnt de senaste månaderna, om vi bara glömmer de upploppsliknande kravallerna i september. Men det händer ju överallt att det bränns bilar.
Mord och våldsbrott är tragiskt och otäckt, men det är elakt förtal att tro att det finns mer av det i Göteborg. Sådant händer ju UTE PÅ LANDSORTEN också och i alla andra städer. Stockholm är säkert mycket värre, där händer det väl varje dag. Och när det väl händer brott i Göteborg så är det ju oftast i något "belastat område", vilket innebär att jag inte berörs. Frågan är ju ens om det finns "belastade områden". Det är väl bara invånarna i Länsmansgården som inte insett vilken fin stadsdel de bor i. Det är ju bara att läsa på det kommunala Bostadsbolagets hemsida: "Länsmansgården är ett lugnt och stabilt område med vacker natur och strövområdet Svarte Mosse alldeles i närheten. Hit går man för att bara njuta och uppleva vacker natur, eller för att sporta och motionera.". Sådetså. Lugnt och tryggt, nära till naturen. Varför klaga? Om man inte trivs är det ju bara att flytta.
Så låt ingen smutskasta Göteborg och låt inte våldsbrotten ta ner stämningen på arbetsplatser och busshållplatser. Nu är visserligen årets kulturhändelse, Bok- och bilioteksmässan över, men nya KONFERENSER och EVENEMANG väntar. Och glöm inte att Pariserhjulet fortfarande är öppet. Göte-la-borg.
Förtydligande: Ovanstående blogginlägg innehåller ett stort inslag av ironi.
Vad önskar ni läsare?
Det skulle vara intressant att höra vad ni läsare önskar att läsa om på bloggen. Kom gärna med förslag och idéer. Tack på förhand! /Julia Cromvik.
Vid min busshållplats på Hisingen i morse
Hur kommer Sverigedemokraterna att påverka sjukvården?
Sverigedemokraternas intåg har skakat om och oroat mig. Partiet som helt ignorerats och vad jag minns aldrig visats på TV ger nu upphov till fler nyhetsinslag än någonsin. Bilderna från Sverigedemokraternas valvaka med jublande unga män visas om och om igen.
Jag är säker på att partiet gynnats av att alla de andra partierna vägrat att debattera med dem. Istället för att bemöta de främlingsfientliga åsikterna så har alla vikit undan, förutom de aktivister som olagligt attackerat Sverigedemokraternas valmöten. Varför har ingen politisk företrädare bemött Sverigedemokraternas felaktiga påståenden? I en reklambroschyr för Sverigedemokraterna stod det att de vill neka flyktingar som upprätthåller sig illegalt i Sverige deras rätt till fri sjukvård. Vilken fri sjukvård? Visserligen akutsjukvård av hjärtinfarkter, men ingen förebyggande sjukvård med diabeteskontroller.
Vad anser då Sverigedemokraterna om sjukvården i övrigt? Det är just idag omöjligt att veta, någon har hackat in och tagit bort deras hemsida. Ännu en olaglig attack som bara skapar bilden av Sverigedemokraterna som martyrer.
Snart kommer ett nytt inlägg om valet.
.
I dag blir det Piratpartiet...
Snart bär det av till att rösta i vallokal, för oss Bräckeskolans matsal. Emelie på 19 månader får därmed vara med om sitt andra vallokalsbesök, i fjol var det kyrkoval den här tiden på året.
Det är inte lätt att välja parti och block. För att underlätta för mig gjorde jag i förrgår Aftonbladets valkompass och resultatet presenterades sedan som det parti man stod närmast. För mig stod det tydligt: Piratpartiet. Övriga partier var alla placerade mer eller mindre lika långt bort. Spännande att Aftonbladet föreslår Piratpartiet när jag angett att Falkvinge var den partiledare som jag har minst förtroende för och att absolut inte instämmer med att det ska gå att fritt ladda ner upphovsrättskyddat material från internet.
Jag ser det konstiga förslaget med Piratpartiet som en symbol för hur svårt det var att placera mig på en höger-vänsterskala.
Nu blir det vallokalen. Och vad det blir? Inte Piratpartiet i alla fall.
