cromvik

* "Ångest! Ett år och förskola...fler?Jag vill innerst inne inte sätta sonen på dagis till hösten då han bara kommer att vara ett år. Idag fick vi ett erbjudande om förskoleplats, dock inte de vi sökt till... här sitter jag och har ångest över fall jag ska skola in min son eller inte. ". 

* "Hur kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!? /.../ Jag KAN inte förstå det!!! Tar verkligen illa vid mig å deras vägnar. "

*jag är livrädd för dagis!! min dotter ska börja på dagis i höst och jag har verkligen jätte-panik för det!

Även om alla studier inte kunnat visa orsakssamband mellan kvinnlig representation i styrelser och lönsamhet borde det vara en självklarhet för ett ansvarskännade bolag att ha kvinnor och personer med utländsk bakgrund, representerade på samtliga poster. Svenskt Näringliv är sedan lång tid  negativa mot kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Så här skriver man på sin hemsida, se länk ovan. "Det behövs en debatt som vågar släppa det kollektiva och som istället fokuserar på individer och hur de kan ges bästa möjliga förutsättningar. Det är först när vi utgår från individer som den samlade kompetens i samhälle kan komma till sin rätt och vi på allvar kan tala om arbetsliv och företagande på lika villkor."  Jag håller med Svenskt Näringliv och är också en skeptiker till kvotering. Det är dock uppenbart att kvotering redan förekommer, Kvinnorna är i majoritet på högskolan, även på ekonomiutbildningar. Ändå är endast 19% av svenska styrelseledamöter kvinnor (källa:http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article4334536.ab). I bara fyra av 231svenska bolag finns 50% kvinnor i valberedningen. I ett stort antal större bolag, bl. a. Volvo, Swedbank, SSAB och Swedish Match saknas kvinnor helt. Det är naivt att tro att det saknas kompetenta kvinnor. Sluta att kvotera in svenska män!

I familjelivet. Under 2007 tog männen ut endast 21% av föräldrapenningdagarna (källa: SCB:s rapport På tal om kvinnor och män). Detta drabbar den enskilda kvinnan i form av lägre pension och alla kvinnor i form av lägre löner, då kvinnor betraktas som "riskarbetskraft" av arbetsgivarna. Vid ojämställd fördelning av föräldrapenningen ökar risken för skiljsmässa (källa: http://www.aftonbladet.se/wendela/article3751327.ab. Skiljsmässor ger fler "fattiga" föräldrar. Ensamstående föräldrar behöver oftare bostadsbidrag. 

Även om paret håller ihop är ger ojämställdhet  ökad sårbarhet. Vid en uppdelad arbetsfördelning, där den ena tvättar och lagar mat och den andra kör bil och hugger ved, riskerar den ena att bli mycket sårbar när den andre dör. Har själv träffat på äldre par där den ensamme änklingen vid 80 års ålder får lära sig att tvätta för första gången i sitt liv eller änkor som inte kan ta sig till sommarstugan för att de aldrig tagit körkort. 

För individen. I dag är arbetslivet starkt segregerat, källa SCB:s rapport "På tal om kvinnor och män", se länk ovan. Bland piketpoliser är 100% män och bland förskollärare och dagbarnvårdare är över 95% kvinnor. Tänk vilken kompetens som skulle komma till användning om vi fick ett samhälle där alla skulle kunna välja yrke och intressen efter sitt intresse och fallenhet. Det hade varit lönsamt både för individen och samhället!

Det tråkiga med juli är nyhetstorkan och den låga bemanningen på vårdcentralen, på banken och i gymmet. Det fina är att när riksdagen går på sommarledigt och stadsborna reser till landet så får vi en mer heltäckande nyhetsrapportering. För en gångs skull får vi läsa reportage om livet utanför Stockholms innerstad. Medieforskaren Gunnar Nygren utforskade tillsammans med Lars Nord från Demokratiinsitutet mediebevakningen inom storstockholm. Slutsatsen redovisas i boken "Medieskugga" från 2002. De fann att Stockholms förorter befann sig i medieskugga då rikstidningarna främst bevakade innerstaden och då det ofta saknades lokaltidningar i Stockholms kranskommuner. 

Jag har svårt att förstå den extrema bevakningen av storstädernas innerstäder. Både storstädernas förorter och övriga Sverige upplever jag vara i medieskugga. Under 2008 års besparingsprogram på SVT beslutade Eva Hamilton att TV-produktionen undantaget lokalnyheter och sport skulle produceras i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Hej då till Norrköping, Falun och Växjö. Några år tidigare lade DN ned sin lokalredaktion i Luleå.  Även andra medier är starkt Stockholmsfixerade eller vad tycks om tidningen mamas val av bloggare med bostadsort: Pernilla Wahlgren, Lidingö, Cecilia Blankens, södermalm, Tilde Fröling, vasastan, Sanna Lundell, södermalm och enda undantaget Johanna Toftby, Skövde. 

Större delen av Sveriges befolkning bor utanför storstadsregionerna. När får vi reportage om och från Gnesta, Arvidsjaur,, Gullspång eller Ronneby. Alla dessa orter skildras i den lokala tidningen och TV-nyheterna, men bevakningen i riksmedia brukar inskränkas till rapportering om brott eller olyckor, tex Malexandermorden, Arbogamorden, Åmselemorden osv. Det är nog detta som gör att befolkningen i Stockholm med fler storstäder upplever sig vara i centrum. Det är i storstaden allt händer och sker. 

Jag tror det är tvärtom. Nästan alla Norrbottningar har varit i Stockholm, men få stockholmare har varit i Norrbotten. Invånarna i Bengtsfors vet exakt hur Nya Ullevi och Götaplatsen ser ut i Göteborg, medan många Göteborgare inte ens vet vilket landsting Bengtsfors tillhör. Folket utanför storstaden Stockholm vet allt om Stockholm, men inte tvärtom.

Till alla journalister och andra som bor i Stockholms innerstad; vi läser om er dagligen. Vi vet allt om alla vägbyggen på Östermalm och trafikkö på Essingeleden. När ska ni börja intressera er för oss, alla vi som bor utanför tullarna till Stockholms innerstad. 

Sannolikheten för att Jackson dog av drogrelaterad död är alltså  stor. Det definitiva svaret får vi först efter den rättsmedicinska obduktionen. Om det var Demedrol och Xanax  är det en en kombination mycket lik den Malin Hjärtström dog av. I så fall är Jackson ännu ett offer för läkemedelsrelaterad död, tillsammans med Marilyn Monroe, Elvis Presley, Heath Ledger, Anne Nicole Smith och miljontals andra. 

Läkemedelsindustrin är en mycket stark aktör. Nya preparat marknadsförs ofta med aggressiv reklam från de vinstdrivande företagen. Jag får nästan dagligen läkemedelsreklam hem.  Allteftersom blir biverkningarna mer kända, tex var sömntabletterna  Zopiklon  mer beroendeframkallande än man först anat. Det förekommer också läkare som förskriver mer än de borde, se DN:s artikelserie från 2008 om detta. 

Läkemedel är inte en vara som andra. För att motverka vinstdrivande läkemedelsbolag, alltför liberala förskrivare och apotekspersonal som får provision krävs ett välskött apoteksmonopol. Från och med 1 juli är det ett minne blott. 

Jag tror att drogpanoramat ändrats. Självklart kvarstår alkohol som den största ungdoms- och vuxendrogen, eftersom den är legal. Detta är välkänt. Däremot har internet och öppnare gränser bidragit till ett större narkotikamissbruk. När jag gick i gymnasiet talades om tobak, alkohol, hasch, amfetamin, kokain och heroin på undervisningen. Nu efter att ha arbetat som läkare i några år har jag endast träffat ett fåtal heroinmissbrukare, däremot desto fler tablettmissbrukare. Det är detta som många inom vuxenvärdlen missat. Tillgängligheten på nätet och via langning gör att många blandar tabletter i vanvettiga cocktails. Tröskeln för att prova är hos vissa mycket låg. Jag har träffat en tonårig flicka som frågat efter en Alvedon av en okänd man på nattbussen och fått en tablett som hon ätit. Därefter kom hon in på akuten med hallucinationer.. Det speciella är att även de som vanebrukar tabletter inte anser sig vara narkomaner och omgivningen ser dem inte heller som narkomaner. Ett exempel är att Malin Hjärtströms mor i en intervju i lokaltidningen NSD säger att Malin inte alls var någon narkoman. Däremot framkommer i artikeln att Malin konsumerade illegala tabletter. Har också på medicinakuten träffat en ung man som blandat alkohol, bensodiazepin, kokain och GHB samtidigt. När jag frågade om han missbrukade heroin blev han arg och sa att så lågt skulle han aldrig sjunka. 

Det många missat är att tabletterna och GHB i många fall är livsfarliga. Västsverige med Göteborgsregionen i spetsen har världens största problem med missbruk av det tidigare narkosmedlet GHB/GBL (källa GT:s serie från 2008 om GHB samt artikeln i GP 08-11-08 "Hög dödlighet bland GHB-missbrukare"). Den genomsnittlige GHB-missbrukaren dör vid 26 års ålder, heroinmissbrukara lever 10 år till. Antalet fall ökar, 2003 vårdades 58 st på Göteborgssjukhusen för GHB-intag, 2007, 124 stycken. 

Jag tror det behövs massiva insatser för att ändra på detta: 

- ökad medvetenhet om riskerna med tablett- och/eller GHB-missbruk hos unga samt vuxna. Fokusera mer på detta i undervisningen.

- ökade polisresurser. Polisresurserna i små kommuner i Norr- och Västerbottens inland är minimala. Gällivarepolisen hade de senaste åren prioriterat bort drogmissbruket. 

-ökade resurser till beroendevården inom psykiatrin. Har själv träffat yngre vuxna med bensodiazepinberoende som Malin Hjärtström. Psykiatrin behöver mer resurser för att ta emot dem när de söker vård. 

-attitydförändring hos oss vuxna. Jag tror det behövs mera av "straight edge" filosofi, att  uppmanar till drogfrihet och att vi slutar att förhärliga lådvin, tobak, sömntabletter och allt annat som grusar våra sinnen. 

- drogtestning vid psykiska problem. I artiklarna om Malin säger mamman att Malin hade depression och ångest. Det är mycket möjligt att det är tablettmissbruket som orsakat detta. Både alkohol och lugnande mediciner (bensodiazepiner) ger enbart kortvarig ångestlindring, på sikt ses ångest och abstinens. Det är av största vikt att BUP, vuxenpsykiatrin, vårdcentralen, skolhälsovård och företagshälsovård kan få drogtesta för att hitta dessa individer. 

- återinför tullen. 

Senare i år har ytterligare en ung person i Gällivare dött av droger, det i en kommun med 18 000 invånare. För att motverka detta krävs krafttag, annars kan det snart vara du eller någon nära dig som drabbas.

Däremot finns andra områden där utbildning inte värdesätts. Det paradoxala är att förskolan är en sådan verksamhet. Inom många kommuner kan man ställa sig på en "springvikarielista" och vikariera inom förskolan utan formell utbildning eller tidigare erfarenhet. Bland de utbildade personalgrupperna inom förskolan finns förskollärare och barnskötare. Barnskötarna har två- eller treårig gymnasieutbildning, till exempel från barn- och fritidsprogrammet. Förskollärarna har en akademisk utbildning på cirka tre år från lärarhögskola. 

Det tråkiga är att förskollärarnas utbildning inte värdesätts. Jag har ett flertal exempel på detta: 

- låga löneskillnader mellan barnskötare och förskollärare. En släkting till mig vidareutbildade sig tre år på högskolan till förskollärare. Arbetsgivaren ville först inte höja hennes lön med argumentet att hon nu var nyutexaminerad förskollärare, inte erfaren barnskötare som innan. 

- kommunerna devalverar förskollärarutbildningen genom att ge vidareutbildade barnskötare "lokal behörighet som förskollärare", se Per-Olof Eliassons artikel om "förskollärare light", tidningen förskolan nr 08/2007.

- barnskötarna nedvärderar förskollärarnas kompetens. Läs artikeln i tidningen Kommunalarbetaren "Förskolan där nästan alla är barnskötare", publicerad på nätet 09-02-11. Det är en makalös artikel där den barnskötare som är förskolechef säger att de inte har något emot förskollärare på hennes förskola, men att de förskollärare som arbetar där inte skall förvänta sig att få något speciellt pedagogisk ansvar. 

- föräldrarnas attityder. Har träffat flera som inte bryr sig om personalens kompetens utan anser att det viktigaste är att de anställda är "snälla".

Detta är absurt!  Våra barn är det mest värdefulla vi har. Universitetsutbildning ger teoretisk kunskap, praktisk erfarenhet och ett kritiskt förhållningssätt.  Lika självklart  som att det är en legitimerad sjuksköterska som ger blodtransfusion på sjukhuset, lika väl vill jag att en förskollärare styr den pedagogiska planeringen för mitt barn. Varför värdesätts inte förskollärarna lönemässigt och varför tillåts de inte utöva pedagogiskt ledarskap? 

Så länge varken föräldrar, kommun eller barnskötare respekterar förskollärarnas pedagogiska ansvar kommer förskollärare att fortsätta vara ett bristyrke och förskolan en icke-prioriterad verksamhet med låga löner.

I dagens Aftonbladet står att riksdagen den 12 juni röstat för stora delar av pliktutredningens slutbetänkande. Där ingår att den allmänna värnplikten med mönstringstvång för män försvinner. Det skall dock finnas en plikt för alla över 18 år att svara på en webbenkät för att Försvarsmakten skall kunna bedöma deras lämplighet. Mönstringstvånget skall kunna återtas efter regeringsbeslut. Tvånget skall då gälla både kvinnor och män. Förvsaret skall varje år rekrytera ca 6000 frivilliga till en militär grundutbildning. 

Äntligen slipper männen mönstringen! Jag kommer aldrig att glömma mönstringsbussarna som gick över natten från Luleå till Pliktverket i Östersund. Efter minimalt med sömn i nattbussen fick vi alla äta en enklare frukost och därefter direkt in till IQ-test! För oss kvinnor var detta helt frivilligt och vi kunde göra vårt bästa på alla testerna väl medvetna om att vi kunde tacka nej om vi inte fick den värnplikt vi önskat. Männen riskerade dock att placeras på upp till 15 månaders tjänstgöring med endast symbolisk ersättning utan möjlighet att kunna tacka nej.

Vare sig vi har frivillig tjänstgöring eller obligatorisk skall det vara samma rättigheter och skyldigheter för män som kvinnor. Det är ofattbart att försvaret kunnat få bedriva en så omfattande mönstring bland enbart männen. Hur kan de tro att de hittar de mest lämpade när de redan sorterat bort alla kvinnor? Det har också varit slaveri att tvinga männen

till gratisarbete som värnpliktiga.

Fram för ett jämställt försvar!

I den nya boken "Skriet från kärnfamiljen" handlar det istället om jämställdheten inom familjen speciellt barnfamiljer. Om hur vi tror oss leva jämställt, men inte alltid gör det. Extra intressant är att den utgör från både män och kvinnor. Boken avslutas med 29 konkreta tips och uppmaningar för att främja jämställdheten. Texten är lättläst och författarna ger ett flertal lättförståliga exempel på situationer. Både stilen och innehållet påminner om Liza Marklund och Lotta Snickares bok "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". 

Jag kan verkligen rekommendera både böckerna. Det känns  bra att läsa att det är fler som reflekterar och reagerar kring de ideal som finns att man som kvinna och småbarnsförälder förväntas vika det mesta av sin tid till barn, bakning, städning och hemmet. Äntligen någon som vågar ifrågasätta småbarnsmammors deltidsarbetande. Jag kommer att återkomma till jäsmtälldhet och livet som småbarnsförälder i senare inlägg i bloggen. Om det är någon som undrar om mina åsikter i de frågorna innan dess, så läs de 29 råden i Aldéns och Rappes bok. Jag hade inte kunnat formulera tipsen bättre själv. 

 

I Dagen Nyheters nätupplaga idag kommer nationalekonomerna Nils Lundgren och Marian Radetzki ut som klimatskeptiker. De hävdar att oliktänkande forskare har tystats ner i FN:s klimatpanel  IPCC. Till skillnad från de yngre nationalekonomerna uppger de att de vågar säga sanningen att klimathotet inte existerar. Här kommer DN:s fråga med svar från NIls Lundgren:

"Men vad har ni själva kommit på i klimatfrågan?

– Till skillnad från andra nationalekonomer har vi granskat de naturvetenskapliga grunderna. För oss är det tydligt att klimatforskarnas slutsatser avgörs av hur deras statistiska beräkningsmodeller är uppbyggda. Men fakta visar inte att mer koldioxid leder till någon farlig global uppvärmning, säger Nils Lundgren."

Det intressanta är hur Lundgren och Radetzki som både mig veterligen inte har någon naturvetenskaplig utbildning inom klimatforskning kan döma ut den världsexpertis av forskare som ingår i FN:s klimatpanel.

Själv är jag läkare och saknar expertkunskap inom klimatforskning. Därför anser jag det självklart att jag får lita på de slutsatser världsexpertisen kommit fram till. På universitetet lärde jag att det alltid kan finnas en viss osäkerhet i alla studier. I det har Lundgren och Radetzki en poäng, men enligt de senaste rönen som DN skrivit om verkar temperaturstegringen gå snabbare än de befarade scenariorna. Det ser alltså värre ut än i de tidigare klimatscenariorna. Klimatpanelen har också kommit fram till att dessa förändringar i temperatur är orsakade av människan. 

För oss som är yngre än Lundgren och Radetzki är det dumdristigt att chansa. Vi måste minska koldioxidutsläppen om livet på jorden skall ha en framtid. Radetzki tycker att det är för dyrt att ställa om världsekonomin för att minska koldioxidutsläppen.Jag undrar vilket tidsperspektiv dessa två skribenter använder. Det extremt kortsiktiga tänkande som pensionärerna Lundgren och Radetzki båda förespråkar kan bara rättfärdigas som man enbart tänker på sin egen bekvämlighet de närmaste tio åren. För oss andra som inte uppnått pensionsåldern och tänker på våra barn och barnbarns framtid,  måste vi börja ställa om och minska koldioxidutsläppen. Jag kan på inga villkor förstå varför den äldre generationen som dessa skribenter tillhör vill sabotera framtiden för oss yngre genom att önska ett fiasko vid FN:S klimatmöte i Köpenhamn senare i år. 

 

Det som slår mig är att ingen verkar tänka bortom denna konsumtionshets. Vårt jordklot skulle ha kollapsat för länge sedan om alla förväntades äga hundratals par skor eller tunikor. Vi kan inte fortsätta att konsumera ohämmat, ovsett om det är ekologiska eller rättvisemärkta varaor. All varuproduktion innebär koldioxidutsläpp. När kommer en modeblogg som vågar ifrågasätta detta och förordar få, men hållbara plagg eller second hand. Eller finns de modebloggarna redan? Om någon läsare hittat någon sådan blogg så tipsa gärna. 

Var gärna ute i solen en kort stund, det är bra för D-vitamintillförseln. Däremot skydda barnen och behåll kläderna på. Våga vara ett föredöme, våga vara blek. Vägra solning i sommar.

Länk till Expressenartikeln: http://www.expressen.se/halsa/1.1610983/allt-fler-svenskar-far-hudcancer

I rapporten konstateras att personalminskningarna på 20% av lanstingens personal under 90-talet inte inneburit någon försämring av kvaliteten, kvaliteten har snarare blivit bättre mätt genom ett flertal kvalitetsregister, tex bråckregistret, RIKS-HIA-registret för hjärtinfarkter, strokeregister, palliativa registret med fler. Det står också att 90-talet inneburit en kraftig minskning av antalet vårdplatser i samband med ädelreformen. Under 60-talets slut fanns 120 000 vårdplatser på svenska sjukhus, efter ädelreformen 1992 fanns 50 000 vårdplatser och nu endast 25 000. År 2007 hade Sverige 2,2 vårdplatser per 1000 invånare, vilket är det lägsta antalet vårdplatser bland 17 länder , EU plus Norge och USA. Medelvårdtiden har även kortats. 

SKL drar slutsatsen av detta att vårdplatserna nu används effektivare samt att risken för den enskilde invånaren att bli inlagd på sjukhus har minskat. Detta är absurt. Jag tvivlar på att Sveriges invånare är friskare och behöver mindre sjukhusvård än befolkningen i de andra OECD-länderna. När det nu finns mycket färre vårdplatser innebär det hårdare belastning på personalen, mer överbeläggningar, mer tidiga riskabla utskrivningar samt patienter utlokaliserade till andra avdelningar. Dessutom ökar risken för vårdrelaterade infektioner när enkelrummen är färre. DN skrev tidigare i somras att chefsöverläkaren på Karolinska universitetssjuhuset medgett undantag från de isoleringsregler som gäller för patienter med multiresistenta bakterier, MRSA under sommaren 2008. Detta på grund av en skriande platsbrist. Inget av detta tar SKL upp. Istället skriver man om det som något positivt att risken att hamna på sjukhus har minskat. Vakna upp SKL! Välkomna ut i verkligheten till vårdavdelningar och akutsjukhus för att se vad platsbristen medför. 

Detta låter både miljövänligt, plånboksvänligt och sunt tycker jag. Ofta finns en semsterhets där det ibland låter som en tävling där det gäller att ha varit i flest länder eller att alla ska stila med sina sommarstugor på Gotland eller i Båstad. Varför inte upptäcka allt som finns nära? Många sommarstugesemestrat innebär en jämställdhetsfälla med extra mycket stress speciellt för barnfamiljer. Ofta är det kvinnan som får vara hemmets projektledare och packa ihop allt, handla mat, laga mat och städa stugan. Allt detta sker ofta under mer primitiva fomer än i vanliga fall då många somarstugor saknar bekväma faciliteter. Dessutom förutsätts många kunna samlas på en liten yta vare sig det rör sig om en båt eller sommarstuga. Förväntningarna på att ha roligt och umgås är skyhöga.

Därför låter hemester som något nyskapande och avstressande! Många kan väl hålla med om att det är som bäst hemma! Dessutom är artikeln om hemester en kul motvikt till den "snyftartikel" Aftonbladet publicerade för några dagar sedan om fattiga familjer som inte hade råd att resa bort under sommaren och barnen skulle få "balkongsemester" och spela TV-spel inomhus då föräldrarna inte hade råd med aktiviteter. Varför klaga när det finns hur mycket som helst för en billig kostnad? Många muséer har tagit bort éntreavgifterna, bada i hav eller sjö är kostnadsfritt och picknick behöver inte kosta mer än att äta hemma, 

Länge leve hemestern!

Denna fråga är högaktuell. I Östergötland tillhandahåller landstinget det så kallade NUPP-testet till ALLA gravida oavsett ålder. NUPP-testet innebär ett ultraljud i v 12 där barnmorskan eller läkaren mäter en vätskespalt hos fostret. Vätskespalten storlek matas in tillsammans med kvinnans ålder i en dator och ut kommer en sannolikhet för att barnet har Downs syndrom, tex 1/48 eller 1/50 000. Detta får paret/kvinnan därefter som vägledning för att ta ställning till att gå vidare med ett eventuellt fostervattensprov för att säkerställa om fostret har Downs syndrom. Majoriteten av föräldrarna som väntar ett foster med Downs syndrom väljer att göra en senabort. NUPP-testet kan även kombineras med ett blodprov från modern och det kallas då för KUB-test. Stockholms läns landsting har diskuterat att eventuellt införa KUB-test för alla gravida kvinnor, men erbjuder det nu endast för de över 35 år om inte särskilda skäl finns. KUB-test går dock att göra privat för ca 2500 kr. 

På vilket sätt är det sjukvård att försöka finna foster med Downs syndrom? För mig framstår detta som naziTyskland. Om man är gravid och vill ha barn, så tycker jag att det är solklart att man skall föda det barn man väntar på inte döda det om det skulle ha Downs syndrom. Det är ska inte vara någon rättighet att få välja om man vill föda eller döda sitt foster med Downs syndrom. Kvinnan med sonen med Downs syndrom nästan ursäktade sig med att hon inte hade gjort några tester innan, som om det skulle vara något fel att inte göra KUB-testet. jag vill inte ha ett samhälle där barn med Downs syndrom uppfattas som mindre värda eller där föräldrar till dessa barn förväntas förklara eller ursäkta sig om varför de inte gjort KUB-test. Dessutom är det en stor felprioritering att erbjuda KUB-test till väntande föräldrar, de dryga 2000 kr detta kostar kan istället användas till fler BB-platser. 

Sverige är ett av de OECD-länder med lägst antal vårdplatser per capita. Jag har egen erfarenhet av arbete som medicinjour på akutmottagning när alla vårdplatser redan är fullbelagda. Då patienterna oftast blir utskrivna först vid lunch resulterar det i att många patienter får vänta på vårdplats i korridoren på akutmottagningen. Det kan både röra sig om åldringar som väntat hela natten på en hård brits eller 40-talister med pågående hjärtinfarkt som borde ha en plats på hjärtavdelningen. Bristen på vårdplatser i Sverige är akut. Ofta är det fullbelagt och överbelagt, även de månader det inte går influensa eller vinterkräksjuka. Intensivvårdavdelningen (CIVA) på Sahlgrenska universitetssjuhuset, område Sahlgrenska har en beläggningsrad på 140 %! Medicinkliniken på Sahlgrenska har dragit in på 32 vårdplatser under 2008. 

När det är en uppenbar brist på vårdplatser är det upp till ansvarig överläkare (bakjour) att prioritera de patienter som behöver en vårdplats. Det är inget lätt uppdrag. När det är fullbelagt på alla avdelningar och många patienter på akuten som väntar på vård finns följande alternativ: 

- att skriva hem patienter från avdelningen (det är inte lätt att korta vårdtiderna ännu mer)

- att utlokalisera patienter till andra klinikers avdelning (detta innebär sämre vård då personalen på hudkliniken inte är vana vid patienter med lunginflammation och vice versa)

- att låta patienterna vänta på en vårdplats på akutmottagningen (det innebär en medicinsk risk att ha patientern liggande i akutenkorridoren utan att få samma tillsyn eller övervakning som på en vårdavdelning). 

Läkarförbundet har påpekat riskerna med vårdplatsbristen ett flertal gånger. Nu närmar sig vårdkrisen då många sjukhus minskar platsantalet sommartid. Detta kan fungera på de kliniker som drar ner på de planerade operationerna sommartid, men det är vanvettigt att dra ner platser tex på en medicinklinik där 80-90% av patienterna läggs in akut. När skall politiker, sjukhusdirektörer och verksamhetschefer förstå att människor får lunginflammationer, gallbesvär och hjärtinfarkt även sommartid. 

Kollektivtrafiken i Göteborg drivs av Västtrafik, ett bolag där cirka hälften av kostnaderna täcks av biljettintäckter, resten av skattepengar. Västtrafik finansiernas av skatteintäkter från hela Västra götaland. Om då Göteborg som  enda kommun låter de pensionärer som är skrivna i Göteborg åka fritt inom Göteborg så är det skattabetalarna i hela Västra Götaland som får stå för detta. Dessutom det finns inget som är "gratis"! Det som är helt "gratis" för individen innebär dessutom att något förlorar i värde. Om man har ett gymkort som kostat pengar, så använder man det, men om arbetsgivaren betalat hela summan så ökar risken att gymkortet står oanvänt. Staten, kommuner och landsting bör vara restriktiva med användningen av skattebetalarnas pengar. Jag har inget emot att betala till sjukvård, förskola, utbildning eller socialbidrag till behövande. Däremot, varför skall mina skatteintäkter gå till ålderspensionärers resor? Kan någon förklara det för mig. Förutom att ogilla skattefinansierande "gratisresor" ogillar jag även när priserna är åldersjusterade. Det är acceptabelt och förtåeligt med barnpriser, men varför skall just människor över 65 år få extra subventionerad tandvård eller kollektivtrafik. Är det inte bäst att samhället istället hjälper dem med störst behov av tandvård oavsett ålder. 

- för att korta köer på akutmottagningar och jourcentraler: högre läkarbemanning. Som det är nu är de flesta läkare helt slut efter ett jourpass. Oftast är arbetsbelastningen mycket tyngre än dagtid. 

- för att kort köer inom planerad vård, tex höftproteskirurgi. Förlägg extramottagningar kvällstid, så att patienterna kommer till en specialist tidigare. 

Jag har under läkarutbildning och AT-tjänst besökt BUP-enheter inom två olika enheter samt i en kommun. Mitt intryck har varit att verksamheten har KATASTROFALA  BRISTER som knappast skulle accepteras inom någon annan specialitet. Jag instämmer till fullo med Socialstyrelsen. Mitt intryck är följande: 

- många av läkarna är mycket kompetenta, men läkarna tillåts inte ta medicinskt ledningansvar. På en del enheter finns läkare bara en dag per vecka (enligt Socialstyrelsen fanns enheter där man angav att större delen av patienterna aldrig träffade läkare). På de enheter jag besökte deltog inte läkare i teamkonferenser eller remissgenomgår. I knappt hälften av de granskade journalerna hade patienterna haft läkarkontakt!

- det bedrivs ingen differentialdiagnostik. Inom vuxenpsykiatrin är det standard att alltid utesluta kroppslig orsak till depressiva eller psykotiska symtom, till exempel gör en läkare en kroppslig undersökning, blodprover tas för att utesluta sköldkörtelhormonstörning eller brist på vitamin B12. Socialstyrelsen kritiserar BUP för bristande differentialdiagnostik. Jag har själv träffat en erfaren barnspykiater som uppgav att han aldrig tog hormonprover eftersom han istället tillämpade sina psykodynamiska förklaringsmodeller.

-bristande dokumentation. Många enheter dokumenterar inte behandlingskonferenser. Journalerna håller låg kvalitet. 

- brist på evidensbaderade metoder. Socialstyrelsen skriver att de flesta enheterna kan tillhandahålla familjeterapi. Mitt inytck är att det är en stor brist på kognitiv beteendeterapi, sk KBT. Har själv träffat patienter med tvångssyndrom som önskat KBT, en behandling med dokumenterad effekt. Den enheten hade för få KBT-terapeuter, så den pojken fick istället ha ostrukturerade samtal med en familjeterapeut. 

Som flicknamn hette jag Puranen. Sommarbilden är vid Kukkulaforsen utanför Haparanda på den svenska sidan av Tornedalen. Jag besöker Tornedalen nästan en gång per år då min fars släkt kommer därifrån. 

Är det någon som har fler frågor så är det bara att fråga på. 

Hälsningar från Julia Cromvik. 

Detta är kanon! Det har länge varit uppenbart att det förekommit stora regionala skillnader i ohälsotal, dvs det mått på antal dagar som försäkringskassan betalar ut från socialföräkringen. Alliansregeringen har haft som mål att minska på detta och strama åt reglerna. Oppositionen har kallat detta en  jakt på de sjukskrivna. Ohälsotalet har länge varit högst i Norrlandslänen med Jämtland i spetsen och lägst i Jönköpings län. Jag anser att detta omöjligt skulle kunna förklaras enbart av åldrande befolkning eller ökad sjukdomsförekomst i Norrlandslänen. Sannolikt har dessa skillnader i ohälsotal bestått i en attitydskillnad hos de sjukskrivande läkarna och patienterna. Ett exempel på detta är att Övertorneå för några år sedan hade lägst sjukskrivningstal medan omgivande kommuner låg i Sverigetoppen. Skillnaden var att Försäkringskassan Övertorneå arbetat med att få ned sjukskrivningstalen, samt att de även hade en försäkringsläkare som var restriktiv med att bevilja sjukskrivning. 

Det är därför enormt glädjande att minskningen av ohälsotalet är som störst där det varit som högst. Antalet "onödiga" sjukskrivningar har sannolikt varit som högst i Krokom i Jämtland och som lägst i Jönköping. De regionala skillnaderna minskar nu. Det gynnar både skattebetalare och de patienter som blir bemötta på ett mer enhetligt sätt när de är i behov av sjukskrivning. 

Fördelarna med denna bonus är uppenbar, sannolikt kortare väntetid för patienterna. Nackdelarna är desto fler. Menar Stockholms läns landsting att många patientbesök per timme är lika med god vårdkvalitet? 

Jag har själv provat på arbete på vårdcentral som AT-läkare. Vid ett jourbesök dagtid brukar det som kortast vara avsatt 15 minuter för patienter med misstänkt luftvägsinfektion eller urinvägsinfektion. Under de 15 minuterna skall läkaren hinna tala med patienten, kroppslig undersökning, ställa diagnos, förskriva eventuella recept samt dokumentera besöket (oftast via ett diktat). Ibland behövs provtagning och det kan då ta cirka 15 minuter för labbanalys. Även om många av patientbesöken går snabbt, dyker det då och då upp något mer komplicerat: sårskada, buksmärta, bröstsmärta eller en åkomma hos en multisjuk patient. Vid alltför snabbt arbete ökar risken för fel. Även om läkaren tycker sig hinna med , så gäller det att patienterna gör det. Det tar tid att ordinera antibiotika eller att avstå från det och att förklara detta så att patienten förstår. Inom industrin går det ofta att effektivisera genom löpandebandetarbete, robotar osv. Inom vården går detta inte till fullo, det går inte att mata en 90-årig åldring alltför snabbt och det finns gränser för hur snabbt du kan bedöma buksmärta hos en patient som inte talar svenska, där en anhörig tolkar. 

Vid bonus eller ackord så premieras arbetsgivaren det som anses vara bra. Antal patientbesök per läkare och timme kan inte vara ett mått på kvalitet. I ovanstående system går dessutom all bonus till läkarens privata lön och inte till de sjuksköterskor och laboratoriepersonal som också får arbeta hårdare. I väntan på ett bättre bonussystem som mer betonar  patientbemötande och korrekt antibiotikaförskrivning bör ovanstående system skrotas. 

- en av världens mest generösa föräldrapenningssystem. I vilket annat land har den ena föräldern rätt till 10 dagars ledighet i samband med förlossningen, 480 dagar med föräldrapenning, varav 390 sjukpenninggrundande dagar, rätt till deltid fram tills barnet är åtta år. 

- den kommunala öppna förskolan. Vilken mötesplats! Har de senaste månaderna besökt öppna förskolan i Lundby, på Sjumilaskolan och vid Vårväderstorget i Biskopsgården. Vilken förmån att få möta andra föräldrar, barn och förskollärare kostnadsfritt på en neutral plats utan kommersiella eller religiösa kopplingar. En enorm möjlighet till kontakt mellan familjer och integration mellan kulturer och  möjlighet till stöd och kontakt för de familjer i behov av detta. 

- barnavårdcentralen (BVC). En fin fortsättning på mödrahälsovården. BVC-personalen följer nästan alla barn regelbundet tills skolan. Med mätningar av läng, vikt och huvudomfång samt sjuksköterske- och läkarbesök kan barn med tillväxtrubbningar eller sjukdomar fångas upp tidigt. Jag har själv sett ett yngre barn med tillväxtrubbning på grund av brist på sköldkörtelhormon. Det var i Kina (Shanghai) och tllväxthämningen upptäcktes mycket sent, då det inte fanns någon läng- eller viktkurva. 

Vad kan då förbättras inom svensk familjepolitik. Här kommer mina förslag: 

- individualisera föräldrapenningen! Dela upp de 480 dagarna i 240 dagar per förälder! Förhoppningsvis kommer fäderna att vara hemma mer och få bättre kontakt med sina barn och kvinnorna blir borta kortare tid från arbetslivet. Om kvinnorna fortsätter att ta ut mer än 80 % av dagarna kommer arbetsgivarna att fortsätta att betrakta dem som riskarbetskraft och ge lägre lön till kvinnor. Som det är nu är det i första hans kvinnorna som tar ansvar för hushåll och barn och arbetar deltid, medan småbarnsfäder arbetar mest av alla. 

- släpp in männen! Låt fäderna få mer utrymme och plats på BVC och förskolan! Låt detta inte vara kvinnornas revir, 

- var öppen för olika familjer. Utgå inte från någon norm om en mor och en far. Både MVC, BVC och förskolan bör vara öppen för att barn och vuxna lever i olika konstellationer, långt ifrån alla i kärnfamilj. 

- förbättra studenternas föräldrapenning! Föräldrapenningen är generös ja, om du har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Om du däremot är student och lever på CSN är det en ekonomisk katastrof att vara föräldraledig. Möjliggör för studenter att ha barn!

- bort med kön till förskolan! Göteborg är Sveriges sämsta förskolekommun. Ingen gång sedan 1995 har Göteborg lyckats följa skollagen och erbjuda en förskoleplats inom fyra månader. Samtliga kommuner bör följa skollagen. Om kommunerna har svårt att göra detta får de prioritera barnen till de föräldrar som arbetar. Sluta med att låta barn till föräldralediga uppta förskoleplatser 15 timmar per vecka (Göteborg) eller 30 timmar per vecka (Stockholm). 

- bort vårdnadsbidraget. Den som vill vara hemmaförälder bör finansiera detta själv, inte få pengar av skattebetalarna. 

Den här bloggen kommer att handla om mina tankar kring mina intresseområden miljö, politik, stadsbyggnad, jämställdhet, skola, utbildning, träning och dagsaktuella frågor. 

Kom gärna med kommentarer och synpunkter!

Välkommen till bloggen!