cromvik

I mina tidigare inlägg har jag tagit upp att trenden bland många småbarnsföräldrar verkar vara att skjuta på förskolestarten. I de flesta kommuner i Sverige kan barn börja från 12 månaders ålder, men många föräldrar väljer att dra ut på föräldraledigheten och låta barnen börja först vid 18- 24 månaders ålder eller ännu senare. Motiveringen brukar vara att det skulle vara bättre för barnen och att ettåringar inte mår bra på förskolan. Inom politiken märks en liknande trend, .t ex. med det kommunala vårdnadsbidraget som skall underlätta för föräldrarna att stanna hemma efter föräldraledigheten tagit slut. I många diskussioner både på debattforum på nätet och bland föräldrar känner många föräldrar skuld (oftast mödrar) och oro för att barnen skulle börja för tidigt på förskolan eller gå för långa dagar. Överallt lanseras att det bästa vore om föräldrarna skulle stanna hemma med barnet länge. Ibland är debatten oerhört hetsig. Läste häromdagen en debatt på sajten: www.familjeliv. se där en kvinna frågade efter vilka möjligheter till barnomsorg det finns för ett barn på tre månader. Hon och barnets far hade separerat och han var våldsam och hon ville därför inte att han skulle var med barnet. Kvinnan var i akut behov av barnomsorg i två månader innan hon kunde ta ut hel föräldraledighet. Som svar på detta var det flera (främst kvinnor) som förfasade sig över att hon inte skulle vara heltid med sitt barn. Några tyckte att det var bättre att hon i så fall adoperade bort barnet!