Nimbyiterna upprätthåller segregationen.

I ett tidigare inlägg har jag berört orsakerna till segregationen. Min slutsats är att boendet är en stark orsak. Avsaknaden av bostadsrätter och villor i en del utsatta förorter gör att de som bor där inte kan göra boendekarriär inom området. Ännu viktigare är dock avsaknaden av hyresrätter i mer välbärgade områden. Människor med lägre inkomster blir då helt utestängda därifrån . Attityden hos de boende i dessa villaområden är också av största vikt. Alltför många där är så kallade nimbyiter. 

Det engelska begreppet "nimby" har spridits allt mer det senaste åren. Nimby är förkortningen för "not in my backyard", på svenska "inte på min bakgård". Det är en inställning som politiker ofta möter vid planering av till exempel rättpsykiatri, ny järnväg, bullrig industri och andra samhällsviktiga verksamheter som behövs i samhället, men som få vill bo granne med.

Tyvärr känns nimbyismen alltför utbredd. Vid varje förslag på nybygge eller förtätning skickar en del människor nästan reflexmässigt in överklaganden. När jag som barn bodde i byn Ersnäs utanför Luleå planerdes för ett hyrehusområde i byn. En by där nästan alla bodde i villa, där skulle det byggas hyresrätter ute på en åker. Många av de närliggande villaägarna uppgav sig vara oroliga för försämrad utsikt och att de nybyggda trevåningshusen skulle kunna ge skugga på deras villatomter flera hundra meter bort!. När hyresrätterna sedan väl var byggda upptäckte dock många att det bara var trevligt att se upplysta fönster från hyresrätterna längre bort istället för en mörk åker. 

Ofta tror jag att rädslan för försämrad utsikt i själva verket rör sig om rädslan för nya grannar. Det mest uttalade exemplet på detta läse jag en artikel i DN om ön Tranholmen. Den ön ligger nära Lidingö och Djursholm i Stockholm. Ön saknar bro och den enda form av kommunal servie som finns är en förskola. En av kvinnorna på ön uppger att hon inte skulle ha köpt sitt mångmiljonhus om hon vetat att hon skulle bli granne med en förskola! Därefter står: "Kristina Lidén Mascher är rädd att förskolebygget bara är ett första steg, att det kommer att leda till en permanent bro och bilar på ön, att förskolan när barnen har vuxit ur den blir skola, ålderdomshem, narkomanvård ...
– Vi överväger att sälja medan tid är. Om det blir som att bo inne i stan kan jag lika gärna bo inne i stan. Då är det här ingen ö längre, då har det blivit ett nytt Djursholm."

Detta gör mig ännu mer säker på att nimbyattityden är en stark orsak till segregation. Till Kristina Lidén Mascher kan jag hälsa att inställningen mot förskolor sannolikt är en storstadsattityd. I övriga Sverige och specielt på glesbygden brukar bybefolkningen kämpa för att behålla skolor, förskolor, äldreboenden och annan form av verksamhet som ger service och arbetstillfällen. Till alla andra: nu har Yimby kommit till Sverige. Yimby står för "yes in my backyard" och kämpar mot nimbyismen. Du hittar dem på www.yimby.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0