Förskolan, hemmamamman och mammaskulden.

Under min föräldraledighet har jag hunnit följa en del diskussioner både "in real life" och på föräldraforumet "Familjeliv", www.familjeliv.se . Under rubriken föräldrar finns följande inlägg:

* "Ångest! Ett år och förskola...fler?Jag vill innerst inne inte sätta sonen på dagis till hösten då han bara kommer att vara ett år. Idag fick vi ett erbjudande om förskoleplats, dock inte de vi sökt till... här sitter jag och har ångest över fall jag ska skola in min son eller inte. ". 

* "Hur kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!? /.../ Jag KAN inte förstå det!!! Tar verkligen illa vid mig å deras vägnar. "

*jag är livrädd för dagis!! min dotter ska börja på dagis i höst och jag har verkligen jätte-panik för det!
jag litar inte på att nån annan kan ta hand om mitt barn så som jag gör...
tänk om nått händer? tänk om hon rymmer??
* Jätteångest för livet efter mammaledigheten! Jag och min sambo har en efterlängtad älskad 9 månader liten flicka som vi fick efter missfall. Jag kan känna mig så ledsen när jag tänker att jag behöver lämna vår flicka på dagis kanske redan vid 1,5 år.
Vilken är den gemensamma nämnaren med ovanstående inlägg? Jo, alla är skrivna av kvinnor. Det är kvinnor som oroar sig över barngrupperna på förskolan och om en ettåring är för liten. Det är kvinor som ordnar dopkalas och oroar sig om barnet får tillräcklig stimulans eller inte, räcker det med babyrytmik och babysim? Det är kvinnor som diskuterar val av bilbarnstol. 
Var är männen? De flesta barn bör ha en far. Jag blir upprörd över att det nästan enbart är kvinnor som oroar sig över hur långa dagar barnen har på förkskolan. Det är nästan enbart småbarnsmödrar som arbetar deltid. Småbarnsfäder arbetar däremot mest av alla i samhället! 
Det återkommande argumentet för deltidsarbete,vårdnadsbidrag och lång föräldraledighet för kvinnorna är "att barnen är ju så små, den tiden går så snabbt". I så fall är det inte viktiga att båda föräldrarna kan skapa en god kontakt med barnet? Varför förväntas man som kvinna vara "heltidsförälder" flera år i början för att fördröja förskolestart. Barn är viktiga och behöver tid, men varför skall just kvinnan satsa all denna tid och varför just när barnen är små? Ett litet barn på föskolan blir omhändertaget av förskollärare, men en 14-åring som kommer hem efter skolan får ofta ingen tillsyn alls. 
Det återkommande i ovanstående diskussioner är känslan av skuld som mödrar känner. Allt ska vara perfekt, för du vill väl inte att ditt barn ska vara sist hem från förskolan? Många hänger sig åt något 50-tals hemmafruideal där modern minsann hann baka bullar och vänta på skolbarnen. 
Ingen kan vara en perfekt förälder. Man får försöka vara tillräckligt bra, eller "good enough" som det heter inom barnpsykiatrin. Sverige har en av världens längsta föräldraledigheter, väl utbyggd förskola, vi går på babysim, babyrytmik osv. Då barnet har få syskon i Sverige i dag så får barnen mycket egen tid. När min mormor berättade om sin uppväxt på 1930-talet som ett av fem syskon, med en mor om var hemmafru fick barnen inte samma tid. För att gammelmormor skulle hinna med hushållssysslor, trädgårdsland och ladugård fick barnen gå ner till älven och leka själva! Vilken förälder skulle släppa iväg sina barn till ett vattendrag utom synhåll för att leka? Så var det då med den hemmafrurollen. Jag tror aldrig att barnen har fått så mycket tid och stimulans som nu, och ändå går vi föräldrar (och då främst mödrar) omkring med skuldkänslor. 

Kommentarer
Postat av: Piia-Liisa

Hej!

Känner så väl igen mig i din diskussion, trots att det är många år sedan mina barn var små. Arbetade när den nu 17-årige sonen var liten på en högskola som gärna ville kalla sig "framsynt" där jag bl a träffade genusforskare. Deras första fråga var: Men hur kan du jobba - du har ju nyss fött barn! (Pojken var halvåret då). Mitt svar blev att det fanns en pappa med i bilden.

Det känns tråkigt att det fortfarande ska vara så, men jag hoppas att vi går mot ett allt mer jämställt föräldraskap. Dessutom kan jag säga att trots att jag idag inte är sk boendeförälder, så har jag nog aldrig lagt ner så mycken tid på mina barn som jag gör nu när de är 14 och 17 år...

2009-06-30 @ 17:13:15
Postat av: Kjell

I vote Julia for next president/statsminster. Jag håller också med den personen, som vill att Julia snabbt borde bli ledarskribent på någon tidning.



Sprid din blogg i vidare kretsar tex till de politiska partierna som finns i dag. Många kommer att imponeras av din blogg.

2009-06-30 @ 21:33:58
Postat av: Julia Cromvik

Hej Piia-Liisa!



Håller verkligen med dig. Jag känner mig verkligen som en avvikare som ska börja arbeta heltid när min dotter är sex månader. Hela tiden får jag förhålla mig till normen där kvinnor stannar hemma minst ett år och därefter kan mannen ta 1-2 månader sommartid. Framförallt är det många kvinnor som verkar uppröras över att jag ska arbeta heltid.



Vi kvinnor (och män också) får försöka att peppa och stötta varandra istället. Ska skriva mer konkret om det i senare inlägg.



2009-07-02 @ 00:20:06
URL: http://cromvik.blogg.se/
Postat av: Piia-Liisa

Visst måste vi stötta varandra och det behöver vi precis som du skriver bli bättre på. Stå på dig och fortsätt skriva. Jag läser din blogg med stort intresse.

2009-07-02 @ 11:59:58
Postat av: Christine Wennerås

Det finns ganska starkt vetenskapligt stöd för att tidig dagisdebut (innan 1 års ålder, snarare innan 6 månaders ålder) minskar risken för allergi, diabetes, barnleukemi, genom att i tid utsätta dem för mikrober och på så vis få immunsystemet att mogna ut. Dessutom får dagisbarnen högre socialt IQ än de som får gå hemma hela dagen med en enda vuxen - min gissning är att dessa barn är ganska uttråkade. Det kan vara ett argument för de kvinnor som blir kritiserade för att "lämna bort" barnen "för tidigt". Fast det kanske ökar ångesten ännu mer hos de som inte vill att deras barn ska börja på dagis vid 1-års åldern.

2009-07-10 @ 16:45:03
Postat av: Julia Cromvik

Tack för din kommentar Christine! Går det att hitta de vetenskapliga artiklarna i detta ämne på PubMed?

2009-07-15 @ 17:35:55
URL: http://cromvik.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0