Farorna finns överallt.
Överallt finns det risker. Förutom den nya influensan blir jag lätt oroad över kemikalier eller joniserande strålning. I går morse då kokade bröstmjölkspumpen för att rengöra den funderade jag över om kemikalien bisfenol A kunde läcka ut från plasten i bröstpumpen. Bisfenol A är enligt vissa studier förknippat med inlärningssvårigheter hos barn och har förbjudits i ett flertal länder. På arbetet visade den strålskyddsansvarige säkerhetsrutiner vid laboratoriearbete med radioaktiva isotoper. I fikarummet på jobbet hänger en lapp över kranen att vattnet innehåller mögelsvamp. När jag väl kom hem från arbetet igår trodde jag att jag skulle känna mig trygg. Då säger Christoffer, min man, att hyresvärden ringt och sagt att det finns radon i huset och att det ligger nära gränsvärdet. Nya mätningar skall göras.
Hur mycket ska man som medborgare oroa sig över kemikalier och gifter? Nyligen lärde jag mig att alla kläder bör tvättas en gång innan användning så att gifterna skall tvättas bort. Det finns asbets på jobbet, radon i mitt hem, gifter i nappflaskan och otäcka kemikalier i kläderna. Finns det ingen trygg zon någonstans?
Igår kväll bestämde jag mig för att cykla iväg och träna för att komma bort från oron över radonet. Träning känns nyttigt, riskfritt och hälsosamt. Jag tar ur cykeln från cykelförrådet ställer den utanför och går i i förrådet för att hämta extralåset. Jag hör hur den tunga dörren går igen. När jag vrider om låset med handen inifrån hör jag hur det knäpper till och låset slutar att fungera. Jag är instängd i ett cykelförråd bakom en tung massiv dörr. Ett förråd som sällan används. Jag hinner skrika hjälp några gånger och kalkylera hur länge jag kan tänka överleva utan vatten.
Min räddning är mobiltelefonen i ryggsäcken. Jag som aldrig brukar ha den med. Min lycka är att den nu är laddad och medtagen. För de sista kronorna på kontantkortet, precis innan laddningen tar slut, lyckas jag ringa till Christoffer som kommer och öppnar.
Ibland finns farorna där vi minst anar det. jag vågar inte ens spekulera hur det gått för mig om jag bott ensam och blivit fast i det öde cykelförrådet utan mobiltelefon.
Kommentarer
Postat av: Liv
och med tanke på den sista aspekten så ksk den ev strålningen från mobilen är försumbar viktat mot nyttan i den givna situationen?
Trackback
