cromvik -

Skickar vi för många patienter till röntgen?

I dagens nätupplaga av Dagens Medicin står om en ny Lancetartikel. Där har forskarna kommit fram till ett antal validerade prognostiska kriterier för att identifiera de barn med skallskada där risken att de fått en kliniskt relevant hjärnskada var så liten att man kunde avstå från en datortomografiundersökning (DT).

Den senaste tiden har jag börjat fundera över om vi läkare inte överutreder. Under läkarutbildningen lärde jag mig om alla diagnostiska undersökningar. Nu när jag arbetar som ST-läkare och frågar läkarstudenter om diagnostik kan de föreslå hur många laboratorieprover och undersökningar som helst för att utreda en patient.

Allt ska gå så snabbt. Istället för att lägga tid på en ordentlig lungauskultation och perkussion blir det en lungröntgen. I det snabba tempot på akuten och avdelningarna är det svårt att hinna ge ordentlig återkoppling till läkarstudenterna. När man som AT- eller ST-läkare har frågor om handläggning är det sällan specialistläkarna har tid att kontrollera om status utan istället ombeds man skriva en remiss på DT-hjärna för yrselpatienten, för säkerhets skull.

Min teori är att ju större tillgänglighet det är till röntgen, labb och klinfys ju fler undersökningar görs. Om vårdplatserna sedan är få och tempot ska vara snabbt så blir det lätt många röntgenundersökningar. Istället för att lägga in patienten för observation görs det DT-hjärnaundersökning mitt i natten för att därefter skicka hem patienten.

Kanske är det en oro för patientens hälsa och en rädsla för att bli anmäld till HSAN som gör att det ordineras så många prover och undersöknigar. Det väller remisser över klin fys och röntgen och patienter åker förbi på otaliga undersökningar som ger strålning, tar tid och kostar pengar. Trots att det görs fler UCG än någonsin förr, så blir väntetiderna allt längre och ofta upp till ett år för en planerad undersökning.

Självklart kan vi behöva röntgen, labb och UCG, men utan en ordentlig anamnes och statusundersökning är vi vilse i diagnostiken. Det svåra är inte att skriva en röntgenremiss, det svåra är att våga lita på sin kliniska förmåga och veta när man kan avstå.

2009-09-15 @ 23:46:41 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Rvd

Kanske går det att dra en parallel till biltrafiken. Det vill säga; utbyggda vägar minskar inte trängseln i trafiken och dess negativa effekter i längden eftersom det initialt blir attraktivare att använda bilen när köerna blir kortare. Emellertid infaller snart en ny jämvikt vid samma trängselnivå, men vid en högre nivå av total trafik med ökade negativa konsekvenser för naturen och boendemiljön.

Att bygga ut diagnistekniken ytterligare gör på samma vis inledningsvis köerna kortare tills en ny jämvikt inställer med samma kötider som tidigare men till en högre kostnad.

2009-09-17 @ 21:53:26
URL: http://puranen.blogg.se/

Postat av: Julia Cromvik

Håller med dig! Om det är ont om vårdplatser kommer fler patienter att läggas in, dvs inläggningsindikationen blir striktare. Finns det fler vårdplatser utvecklas en rutin för att lägga in fler patienter. På NÄL gjordes inte några DT hjärna om det inte var på vitalindikation eftersom det tog emot att ringa och väcka röntgenjouren som satt hemma. På Sahlgrenska går DT-maskinen dygnet och som jour förväntas du att remittera till DT hjärna mitt i natten.

2009-09-18 @ 22:58:12
URL: http://cromvik.blogg.se/

Trackback