Mina hälsoförebilder är 65+.

De goda hälsoeffekterna av motion är välkända och det kommer hela tiden ut nya rekommendationer på vilken motionsform som är lämpligast. När jag gjorde AT kom Fyss och det blev möjligt att förskriva motion på en gul receptlapp. I media skildras dessutom elitidrottare som "hjältar" eller "idrottstjärnor". Självklart blir jag inspirerad av elitidrottare och deras prestationer i OS. Däremot är det inget mot den inspiration jag får på lördagarna på gymmet. Då blir det ofta ett steppintervallpass, det vill säga ett konditionspass där man går upp och ner på en bräda varvat med styrkemoment som situps, benböj och så vidare. Bland alla deltagare finns det några kvinnor som är närmare 70 än 65 år, även om de ser yngre ut än sin ålder. De har en fantastisk inställning och de kvinnorna är mina stora hälsoförebilder.
Jag tror att nyckeln till ett livslångt liv som motionär är att vara en kameleont. För mig innebär det att man kan anpassa sig och hela tiden ändra träningen till sin livssituation. Bollsporter kan vara trevligt i tonåren, men som småbarnsförälder med tidsbrist kan det vara svårt att snabbt kunna rekytera ihop drygt 20-talet personer för att kunna spela fotboll. Jogging är en tidseffektiv träningsform, men inget som passar vid graviditet och så vidare. Det är därför de 70-åriga kvinnorna på gymmet är mina inspirationskällor. Hur häftigt är det inte att hitta nya motionsformer efter pensionen? Tala om fömåga att anpassa träningen efter nya förutsättningar och möjligheter. För jag betvivlar att det fanns stepintervallpass under deras uppväxt i Japan och finska Karelen för drygt 60 år sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0