cromvik

Ständigt förvånas jag över att äldre hus renoveras hutlöst utan respekt för själva huset. Handblåsta fönsterrutor på äldre timmerhus byts ut till perspektivfönster och under 70-talet tilläggsisolerades landshövdingehus med illasittande plåtfasad. Minst lika arg och besvike blir jag när områden ska totalsaneras. Varför kan inte nya och gamla hus få samsas i en stad eller en stadsdel? Varför finns inte stadsarkitekter som värnar om en stads signaturbyggnader? Vad vore Stockholms stad utan stadshusets siluett, eller Globen eller gamla stan? Vad vore Göteborg om det inte fanns några landshövdingehus kvar? Alltför ofta väljer fastighetsägare att totalsanera områden istället för att se vilka byggnader som kan bevaras. När sedan rivskoporna har gjort sitt visar det sig att det tar mycket längre tid än beräknat att uppföra de nya husen. Kvar står då öde ytor eller tillfälliga parkeringsplatser. På yimby Göteborgs hemsida har Jan Jörnmark, forskare i ekonomisk historia skrivit just om hur destruktiva tomma områden är för omgivningen. Det centrala området Östra Kvillebäcken vid Backaplan i Göteborg är ett sådant område. Bara sju minuter med spårvagn från Brunnsparken finns stora grusöknar efter en totalsanering. Innan dess hade hyresgästerna bara rivningskontrakt, så ingen vågade satsa på området.