cromvik

I gårkväll, onsdagsnatt den 22/12, blev det en sista nattjour på medicinakuten och i morse skördade jag min cellodling på labbet. Sedan är det dags för en julhelg efter en hektisk och stressig höst. Planen för hösten var att jag skulle arbeta på mitt forskningsprojekt där jag i laboratoriet undersöker immunceller hos benmärgstransplanterade patienter. Som forskarstudent ingår det att läsa kurser så därför har jag tillbringat sju veckor på forskarkurser inom statistik, forskningsetik och haft medieträning. Dessutom två veckor medicinmottagning, två nattjourveckor, några lördagsnätter på akuten, möten som klinikombud på medicinkliniken och dessutom deltagande i ett ST-läkarutvecklingsprogram med flertal hemuppgifter.

Det är minst sagt spännande att vara ST-läkare. Ingen vecka är den andra lik och en vecka kan börja med cellodling i labbet på måndag, ledarskapskurs med litteraturdiskussion av Machiavellis 1500-talsskrift "Fursten" på torsdag och sedan nattjour på medicinakuten på lördag.

Spännande och omväxlande, men samtidigt ryckigt, hoppigt och med bristande kontinuitet. Som ST-läkare förväntas man vara överallt, på SK-kurs, på akuten, på randning, i forskningslabbet, som kandidathandledare, som fackligt aktiv. Lite grann av allt på samma gång.

Frågan är om detta inte är typiskt för läkarkåren? När jag ser många andra yrkesgrupper som sjuksköterskor, sjukgymnaster eller arbetsterapeuter så verkar de fokusera på en uppgift i taget. De är antingen placerade på akuten eller avdelning, de är antingen forskare eller chefer eller fackligt engagerade. Men inom läkarkåren så förväntas man göra allt samtidigt, som mig ovan, vara ST-läkare, gå SK-kurs, vara på randning gå forskningskurs och så vidare.

De känns som om hela läkarkåren drabbats av två vanföreställningar, där den ena är att läkare har mer tid än andra och den andra att läkare kan göra nästan hur många saker som helst samtidigt. Konsekvenserna riskerar då att bli stress, press och en känsla av allmän otillräcklighet. På många ställen ser jag trötta kollegor, stressade underläkare som slänger i sig lunch på femton minuter och erfarna kollegor som sitter uppe till tre på nätterna för att hinna arbeta inför deadlines.

Jag tycker att vi inom läkarkåren bör tänka på vilka krav och förväntningar vi har på våra kollegor och läkarstudenterna. Läkaryrket är både givande och krävande. Vi behöver läsa på kontinuerligt för att hålla oss informerade inom medicin, men dygnet har bara 24 timmar för läkare som för alla andra. Det är svårt, men nödvändigt att inse fakta, läkare har inte mer tid än andra.

En god jul och ett gott nytt år till alla läsare!