cromvik -

Dags att dra ner på sjukresorna.

I DN 100217 finns ett stort reportage med bild på framsidan. En mor står med sin dotter utanför Södersjukhusets akutmottagning med sin treåriga dotter. Huvudrubriken är" Sjuka missar vård när resor dras in". Där under står: "Färre får åka taxi till sjukhus: kroniskt sjuka som måste ha behandling flera gånger i veckan får betala mer än tidigare- och alla har inte råd". I reportaget står att samtliga landsting försöker att få ner kostnaderna för sjukresor genom att patienter får samåka, särskilda vårdbusslinjer införs till de stora sjuhusen och att ersättningen för resa med kollektivtrafiken tas bort. I Stockholms läns landsting råder inte längre fria sjukresor för kroniskt sjuka utan det finns ett högkostnadsskydd på 1800 kr per år.

Angående besparingar och högkostnadsskydd för sjukresor så säger jag bara äntligen. Självklart skall det finnas ett skattefinansierat system som möjliggör för människor att resa till och från sjukhus. Det bästa är om patienterna kan åka med kollektivtrafiken eller bli inskjutsade av anhöriga, men för alla är det inte möjligt. Patienter med akut leukemi eller nytransplanterade patienter är för infektionskänsliga för att kunna samåka eller åka med buss. Andra som patentier under bloddialys kan ha mycket långa avstånd eller vara för trötta för att orka åka kollektivt.

För att verkligen värna de patienter som behöver sjukresorna så behövs det en åtstramning. Landstinget i Dalarna har Sveriges högsta sjukresekostnad i Sverige med 322 kr per invånare och år, lägst kostnader har region Skåne med 122 kr per individ. (källa DN, 100217, sid 6-7). Med nuvarande system finns få incitament för vårdgivarna att minska på på sjukreseutgifterna. Under mina medicinjourpass frågar många patienterna först över röntgen- eller provsvar och sedan kommer frågan: "och hur ska jag ta mig hem då? Jag vill ha en sjukresa". Trots att vi befinner oss i centrala Göteborg med ypperlig kollektivtrafik utanför dörren så förväntar sig alltför många en taxiresa hem. Då det oftast är rikligt med patienter och ont om rum finns det en press på personalen att utfärda ett sjukreseintyg så att patienten snabbt kan lämna sjukhuset.

Ofta tror jag många patienter som är uppvuxna med skattefinansierad sjukvård glömmer att tacka för den sjukvård de fått och istället vill maximera sina förmåner. Varför betala för resan hem om det kanske går att förhandla sig till en sjukresa?

Om vi levde i den bästa av världar så skulle det fnnas pengar och resurser till allt, men nu är skattepengarna begränsade. Vårdplatsbristen är så extrem att jag tvingas lägga in hjärtinfarktspatienter utlokaliserade till kärlkirurgen, och många nyinsjuknande cancerpatienter får inte de senaste cancermedicinerna på grund av besparingar och alltför många gånger får personalen på vanliga vårdavdelnigar ta hand om patienter med intensivvårdsbehov eftersom det är överfullt på IVA. När sjukhusen får för lite resurser för att bedriva optimal sjukvård vore det absurt att inte dra ner på sjukresekostnaderna. Det är inte en dag för tidigt.

2010-02-17 @ 22:36:24 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Piia-Liisa

Hej!

Det här med sjukresor är för mig bekymmersamt. Jag håller med dig om att patienter som kan/har möjlighet att nyttja allmänna kommunikationer för sjukresor ska göra det. Så gjorde jag själv, tills dess jag hamnade i ett itllstån då det för det första helt saknades kommunikationer (och där inga nahörig eller jag själv kunde köra längre)Det fungerade när jag själv kunde köra bil. Nu är den möjligheten borta, men jag måste ändå både till vårdcentral och sjukhus för rehbilitering och för behandling. Vårdcentralen liger iofs bara 1500m hemifrån, men med ett ickefungerande bäcken (kvarstående efter svår foglossning) är det för svårt att gå med rollatorn dit. Jag orkar inte. Bassängträningen till sjukhuset - 45 km enkel resa är vad jag klarar att åka i en bra bil utan att bli alltför dålig. Med de regler som gäller i "mitt" landsting från 1/1 i år innebär det att jag på tre veckor ska betala 1400;. i bara sjukresor. Sedan inträder högkostnadskortet. 125 kr/resa oavsett avstånd. Frikortet är min räddning utan det blir jag utan rehabilitering. Nu riskerar ajg att bli det trots högkostnadsskyddet då 1400:- extre på en månad är omöjligt för mig att betala. Förut betalde sjukresenärer samma som färdtjänsten. Det gäller numera bara om man också har färdtjänst, vilket jag sökt men ej fått trots många intyg. Svår smärta räknas i vårt landsting inte som handikapp som berättigar till sjukresa med taxi.

Jag betalar gärna några kronor till i skatt per månad för att kuna ta del av behövlig (nödvändig) rehabilitering och kunde jag skulle jag åka buss/tåg.

Självklart ska sjukreseintygen vara befogade. Men som i vårt landsting att genomföra en förändring som slår undan benen för fler än mig känns inte bra. Min lösning lär bli socialtjänsten och ett hopp om att de bidrar till kostnaden för sjukresorna. Annars får jag försöka kämpa mig 3 km med rollator och en svår smärta till och från vårdcentralen! Kanske rentutav blir billigare att ta taxi?

Tack och lov att jag i allafall kan ta mig till apoteket själv och att jag har en bra läkare. Han har minskat min smärta till en nivå som är någorlunda uthärdlig. Fentanyl 75 mikr/timme´har blivit min räddning. Men färdtjänst är jag för frisk för, men läkaren skriver intyg för sjukresa personbil fram för ett år i taget. Nu återstår som sagt om jag har råd att nyttja detta!

Så sjukresor är viktiga - utan dm hade jag suttit i rullstol idag i stället för att gå med rollator. Tänk om jag kunde åkta tåg eller buss - då kunde jag okcså hälsa på mina föräldrar som bor tre mil från mig eller åka till stormarknaden och handla...

Drömmer gör jag och hoppet är det sista som överger människan.

Forstsätt vara rädda om systemet med sjukresor.

2010-02-20 @ 20:45:22

Trackback