I två tidigare delar har jag skrivit om den svenska förskolan och om hur min man och jag kämpat för att vår ettåriga dotter ska få en plats på förskolan. I mars löste det sig till sist. Efter att inte ha fått plats i någon av de tre hela stadsdelar vi sökt och efter att ha fått nej från cirka 30 föräldrakooperativ och fristående förskolor så fick vi äntligen plats på en fristående skola med språkinriktning. En helt underbar förskola där kanslisten som höll i kön konstaterade att det fanns en ledig plats och att vi kunde få den. Utan intervjuer, utan språktester och utan att vi städade. Eller som en av förskollärarna på vår förskola sa: Om det finns lediga platser och det finns barn som vill börja så kan vi inte neka någon. Så vid 12,5 månads ålder fick Emelie äntligen börja på förskolan.Trots att det till sist löste sig för oss har dock min ilska över att kommunen misslyckats att ge oss en plats inte gått över.
Låt mig först förtydliga mina åsikter kring förskolan:
- förskolan är viktig för jämställdheten och arbetslinjen. Utan förskola blir det svårt för småbarnsföräldrar att kunna yrkesarbeta.
- kvalitet i förskolan är viktig. Med kvalitet menar jag personal med pedagogisk högskoleutbildning och en rimlig personaltäthet så att alla barn kan få uppmärksamhet och omsorg.
Problemet är att för många föräldrar och politiker gillar förskolan för mycket. Det har aldrig märkts så tydligt som i Mona Sahlins tal i Almedalen idag då hon lovar ALLA barn rätt till förskola 30 timmar i veckan. Rätten skall gälla även barn till föräldralediga och arbetslösa eftersom det annars blir orättvist och att de barn som "bara" har rätt till femton timmar i veckan kan bli "ledsna" annars.
Redan 2002 införde den socialdemokratiska regeringen barn till föräldralediga rätt till 15 timmar på förskola per vecka. Därefter kom rätten till gratis allmän förskola för alla barn från och med fyra år, från och med i sommar gäller tre år. Ett flertal kommuner t. ex. Stockholm ger barn till föräldralediga rätt till 30 timmar i veckan, och till och med heltidsplacering om modern är sjukskriven, har havandeskapspenning eller om syskonet är under två månader. I Göteborgs kommun har kommunen frivilligt beslutat att ge barn till arbetslösa 25 timmar förskola per vecka, trots att kommunen inte kunnat erbjuda förskoleplats i tid de senaste 13 åren!
Trenden är att förskolan skall rymma fler utan att föräldrarna skall betala. Det är maxtaxa och "gratis" allmän förskola. Nu finns inga "dagis" eller "daghem" med barnpassning, utan det är den PEDAGOGISKA VERKSAMHETEN som betonas. På diskussionsforum och i tidningar klagar föräldralediga över att de inte får styra vilka timmar barnen är där, över att förskolan inte bjuder på lunch eller att deras barn inte får vara där 40 timmar i veckan eftersom de måste hinna handla, städa och "mysa" med det yngre syskonet.
När min morfars far växte upp i Västerbottens inland under 1900-talets början hade han 12 syskon. Fadern arbetade i skogen och modern i hemmet. I ett hem med tre rum, utan rinnande vatten eller elektricitet uppfostrade hon 13 barn! Det var säkert inte optimalt , men det fungerade för att det måste fungera. Barnen växte alla upp och klarade sig bra som vuxna. Var är utvecklingen nu på väg när svenska föräldrar som får världens mest generösa föräldrapenning behöver lämna sitt barn på förskolan för PEDAGOGIK och avlastning? Innebär en förskola för alla enligt Sahlins förslag att även "hemmaföräldrar" skall kunna ha sina barn på förskola? Kan man ha både vårdnadsbidrag och förskola samtidigt?
Jag träffar föräldrar som låter sina barn vara på förskolan trots att de själva är lediga (jourkompledigt, föräldraledighet eller havandeskapspenning eller ska på studentfirande). Antingen av ren bekvämlighet eller för det PEDAGOGISKA.
För mig är det solkart: Förskolan är inte obligatorisk. Det är en frivillig skolform. Förskolan omfattar både pedagogik, men även mycket omsorg, dvs ren barnpassning. I och med att förskoleavgiften bara är symbolisk, bara ca 10% av de verkliga avgifterna är den extremt skattefinansierad. Det gör att den är så dyr att även om föräldrar betalar maxtaxa så skall de inte själv kunna styra hur många timmar de vill att barnet ska vara på förskola. Det måste finnas centralt styrda regler, förslagsvis:
- förskolan är till för barn som behöver barnpassning för att föräldrarna är ARBETSSÖKANDE, STUDERANDE eller ARBETAR. Övriga barn ska inte ha rätt till skattefinansierad förskola (såvida inte extrema behov föreligger).
- föräldrar som är föräldralediga, har semester, jourkomp eller annan ledighet kan själva ge sina barn pedagogisk sttimulans. I annat fall kan kommunerna bygga ut annan verksamhet som öppen förskola, vilket bara kostar en bråkdel av vad en förskoleplats kostar.
- högre avgifter till förskolan. Om avgifterna är för låga tappar verksamhetens status. Inför högre avgift för alla och bort med maxtaxan.
Om politikerna införde ovanstående skulle barngrupperna bli mindre och förskolan få mer resurser. Då skulle det äntligen skapas plats för de barn behöver passas under dagarna när deras föräldrar arbetar, söker arbete eller studerar. Istället för att som idag skattefinansiera en verksamhet för föräldrar som är lediga på dagarna.
