cromvik

Den intensiva diskussionen inom partiet sprider sig nu utåt. Partiledaren och hela ledningen skall bort. Förnyare skall in, dock mycket oklart om vilka. Väljare skall lockas. Allt ska bli bra.

För mig som utomstående verkar det mesta handla om att hitta en politik som lockar väljare och en  ny supersmart strategi att attrahera väljare. Partistrategerna verkar sakna en partisekreterare som Per Schlingman som lyckades med lanseringen av De Nya Moderaterna.

Med vad vill partiet med själva politiken? Det är många som vill ha minskade sociala klyftor, ökad jämställdhet och ökad solidaritet. Men var syntes det i valrörelsen? Bara för att man kan tänka sig att betala höga skatter innebär det inte att man kan tänka sig att ösa pengarna överallt utan mål eller tanke.

Från årets valrörelse minns jag förslag utan mål eller riktning, där den största budgetposten skulle vara sänkt skatt för pensionärer för rättvisans skull. Varför just sänka skatterna för enbart pensionärer?

Minns också den valdebatt som gjorde störst intryck på mig. Det i Aktuellt kl 21 då Maria Larsson (kd) debatterade förskolepolitik med Veronica Palm (s). Hade sett fram emot att se Palm ifrågasätta vårdnadsbidraget i och med att jag själv är starkt kritisk mot vårdnadsbidraget då det går helt emot arbetslinjen. Men vad händer: Palm föreslår att istället för vårdnadsbidrag kommer de rödgröna att införa att alla barn skall kunna gå i förskolan 30 timmar i veckan oavsett om föräldrarna arbetar, är föräldralediga eller är sjukskrivna. Så istället för att subventionera barnfamiljer med det nuvarande vårdnadsbidraget på 3000 kr/ mån (dvs max 36 000 kr/mån) skall man ge alla en förskoleplats till en kostnad av 100 000- 200 000 kr/år. I det läget lät faktiskt Larssons förlag vettigare.

Jag är övertygad om att Mona Sahlin fått alldeles för hård kritik. Socialdemokraterna behöver ingen ny partiledare, men en tydligare politik. För att nå både traditionella och potentiella väljare bland de som värnar om minskade klasskillnader och jämställdhet behövs det som inte hände i valrörelsen:

- att S vågar stå för sina jämställdhetsförslag som individualisering av föräldrapenningen

- att S vågar stå upp för sin partiledare

- att S får en tydligare miljöpolitik (läste tidigare att S och M var de partier som var minst miljövänliga)

- att partiet slutar att arbeta efter rigida åldersgränser som "gratis" tandvård upp till 24 års ålder, utan istället subventionera tandvården för de som behöver den mest.

- att S vågar värna de som har mest behov av samhällets resurser som hemlösa, ensamstående föräldrar, studenter och andra som kan ha det knapert.

Socialdemokraternas tid är inte över. Många är socialdemokrater ibland utan att veta om det. Partiet behöver inte en helt ny politik, men behöver anpassa politiken efter sin värdegrund. Det är viktigare än en ny partiledare.