Del 1 i ny artikelserie om Göteborg. Jag bor i Sveriges tryggaste stad, Göteborg.
Jag bor i den lugnaste staden i världen. Vackra Göteborg med alla kaféer, Feskekörka, Paddanbåtarna och alla EVENEMANG! Tänk förra veckan var det ju bokmässan, litteratursveriges höjdpunkt. Inte för att jag orkade köa förbi de ändlösa köerna till bokmässan under lördagen, men jag ska vara TACKSAM över att bo i en stad där det råder Göteborgsanda! Här driver det kommunala bolaget Nordens största nöjesfält och beslut fattas så snabbt och okomplicerat när det är i stängda rum. Det viktigaste är ju att det går snabbt. Om stadens kommunalråd vill satsa på ett pariserhjul (av okänt pris) så ligger det ju i kommuninvånarnas intresse att det verkligen snabbt kommer ett pariserhjul.
De senaste veckorna har jag dock blivit lite orolig över Göteborg. Eller inte så mycket över själva Göteborg, men över hur Göteborg framställs. Dels är det den där påstådda mutskandalen i de allmännyttiga bostadsbolagen, men det vet ju alla att sådant förekommer ju i alla städer. Överallt. Det är INTE ALLS värre här än någon annanstans. Men oron blev ännu värre efter att ha sett "Efterlyst" igår i TV3. Då handlade mer än hälften av programmet om den försvunne 19-årige Rasmus Johansson och den mördade 27-åriga Elin Krantz. Okey, båda försvann på Hisingen, men det är ju ett enormt område. Rasmus Johansson sågs senast i industriområdet vid Stigs center, ett ställe där det går rykte om att det säljs svartsprit hos lastbilschaufförerna, men det är ju bara elakt förtal. Dessutom är det tragiskt med Elin Krantz. Sorg hos de anhöriga och ännu mera negativ publicitet för Länsmansgården. Då är det viktigtt att det finns poliser som kan åka dit och "lugna" befolkningen. Visserligen fyra allvarliga våldsbrott tidigare i år, och av dem två mord, men här är det viktigaste att lyssna på ORDNINGSMAKTEN. Våldsbrotten i området kan ju bara vara en slump, som polismannen säger i GP:s artikel 29/9 och fortsätter med att det ju varit lugnt de senaste månaderna, om vi bara glömmer de upploppsliknande kravallerna i september. Men det händer ju överallt att det bränns bilar.
Mord och våldsbrott är tragiskt och otäckt, men det är elakt förtal att tro att det finns mer av det i Göteborg. Sådant händer ju UTE PÅ LANDSORTEN också och i alla andra städer. Stockholm är säkert mycket värre, där händer det väl varje dag. Och när det väl händer brott i Göteborg så är det ju oftast i något "belastat område", vilket innebär att jag inte berörs. Frågan är ju ens om det finns "belastade områden". Det är väl bara invånarna i Länsmansgården som inte insett vilken fin stadsdel de bor i. Det är ju bara att läsa på det kommunala Bostadsbolagets hemsida: "Länsmansgården är ett lugnt och stabilt område med vacker natur och strövområdet Svarte Mosse alldeles i närheten. Hit går man för att bara njuta och uppleva vacker natur, eller för att sporta och motionera.". Sådetså. Lugnt och tryggt, nära till naturen. Varför klaga? Om man inte trivs är det ju bara att flytta.
Så låt ingen smutskasta Göteborg och låt inte våldsbrotten ta ner stämningen på arbetsplatser och busshållplatser. Nu är visserligen årets kulturhändelse, Bok- och bilioteksmässan över, men nya KONFERENSER och EVENEMANG väntar. Och glöm inte att Pariserhjulet fortfarande är öppet. Göte-la-borg.
Förtydligande: Ovanstående blogginlägg innehåller ett stort inslag av ironi.
Kommentarer
Trackback
