Svar angående bonus i sjukvården
Fick en kommentar om jag hade några alternativa idéer istället för bonus för att korta köerna inom sjukvården. Här är några förslag:
- för att korta köer på akutmottagningar och jourcentraler: högre läkarbemanning. Som det är nu är de flesta läkare helt slut efter ett jourpass. Oftast är arbetsbelastningen mycket tyngre än dagtid.
- för att kort köer inom planerad vård, tex höftproteskirurgi. Förlägg extramottagningar kvällstid, så att patienterna kommer till en specialist tidigare.
Bort med BUP-flummet!
Äntligen har Socialstyrelsen granskat den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten i Sverige. Detta finns att se i rapporten "barn- och ungdomspsykiatri vård på olika villkor". Det är en omfattade utredning, Socialstyrelsens sex regionala tillsynsenheter har besökt 70 BUP-enheter och granskat 483 patientjournaler. Kritiken är stark. Tillgängligheten är förhållandevis god, men dokumentationen brister och framförallt saknas specialistläkare på många enheter. Läkarmedverkan är för låg.
Jag har under läkarutbildning och AT-tjänst besökt BUP-enheter inom två olika enheter samt i en kommun. Mitt intryck har varit att verksamheten har KATASTROFALA BRISTER som knappast skulle accepteras inom någon annan specialitet. Jag instämmer till fullo med Socialstyrelsen. Mitt intryck är följande:
- många av läkarna är mycket kompetenta, men läkarna tillåts inte ta medicinskt ledningansvar. På en del enheter finns läkare bara en dag per vecka (enligt Socialstyrelsen fanns enheter där man angav att större delen av patienterna aldrig träffade läkare). På de enheter jag besökte deltog inte läkare i teamkonferenser eller remissgenomgår. I knappt hälften av de granskade journalerna hade patienterna haft läkarkontakt!
- det bedrivs ingen differentialdiagnostik. Inom vuxenpsykiatrin är det standard att alltid utesluta kroppslig orsak till depressiva eller psykotiska symtom, till exempel gör en läkare en kroppslig undersökning, blodprover tas för att utesluta sköldkörtelhormonstörning eller brist på vitamin B12. Socialstyrelsen kritiserar BUP för bristande differentialdiagnostik. Jag har själv träffat en erfaren barnspykiater som uppgav att han aldrig tog hormonprover eftersom han istället tillämpade sina psykodynamiska förklaringsmodeller.
-bristande dokumentation. Många enheter dokumenterar inte behandlingskonferenser. Journalerna håller låg kvalitet.
- brist på evidensbaderade metoder. Socialstyrelsen skriver att de flesta enheterna kan tillhandahålla familjeterapi. Mitt inytck är att det är en stor brist på kognitiv beteendeterapi, sk KBT. Har själv träffat patienter med tvångssyndrom som önskat KBT, en behandling med dokumenterad effekt. Den enheten hade för få KBT-terapeuter, så den pojken fick istället ha ostrukturerade samtal med en familjeterapeut.
På sidan 8 i rapporten ges exempel på två patienter som fått helt olika vård. Två pojkar i sexårsåldern med motorisk oro. Den ena fick träffa kurator, läkare och psykologtestning sam genomgå medicinsk utredning. Sedan fick han diagnosen ADHD. Den andre pojken fick träffa en kurator som bedömde att han behövde terapi, och han fick därefter terapi i form av sandlådelek! Det tog fyra år innan han blev adekvat utedd och fick sin diagnos.
Mitt intryck är att de psykologer, socionomer och terapeuter, behandlingsassistenter mm som utgör majoriteten av BUP-personalen vill att ST-läkarna skall ta ansvar för förskrivande av antidepressiva mediciner och specialistläkarna för förskrivning av centralstimuantia till barnen med ADHD. Resten av verksamheten vill de styra själva utan läkarinblandning.
Nu är de dags, bort med BUP-flummet! Ge barnpsykiatrerna medicinskt ledningsansvar, låt alla patienter få en patientansvarig läkare, uteslut kroppslig åkomma innan behandling, mer evidensbaserade metoder som KBT, mindre familjeterapi. Om inte detta införs tror jag ingen läkare vill utbilda sig till barnspykiater. Vilken läkare vill arbeta i en verksamhet där en stor del av personalen tycker att läkarna inte har något att tillföra många av patentgrupperna, sid 16 i rapporten.
Barn- och ungdomspsykiatri är intressant och angeläget. Jag hade kunnat tänka mig att bli barnpsykiater, men efter att ha besökt några BUP-enheter så är det det sista jag vill bli. Om fler resonerar som mig, så finns det snart inga barnpsykiater kvar när 40-talisterna går i pension.
Mer om mig 2
Svar på läsarfrågor.
Som flicknamn hette jag Puranen. Sommarbilden är vid Kukkulaforsen utanför Haparanda på den svenska sidan av Tornedalen. Jag besöker Tornedalen nästan en gång per år då min fars släkt kommer därifrån.
Är det någon som har fler frågor så är det bara att fråga på.
Hälsningar från Julia Cromvik.
Sjukskrivningarna rasar på rätt ställen
I dagens DN (pappersutgåvan) står att sjukskrivningarna minskar och att de regionala skillnaderna är stora. Enligt DN är det "ett uppseendeväckande ras" i Jämtland, men endast marginella skillnader i Jönköpings län. Enligt Försäkringskassans huvudkontor är minskningen 21% i Jämtland, 17% i Västernorrland, 13% i Norrbotten, men bara 3% i stockholm och 1% i Jönköping. Minskningen gäller för perioden januari-maj 2009, jämfört med samma period 2008.
Detta är kanon! Det har länge varit uppenbart att det förekommit stora regionala skillnader i ohälsotal, dvs det mått på antal dagar som försäkringskassan betalar ut från socialföräkringen. Alliansregeringen har haft som mål att minska på detta och strama åt reglerna. Oppositionen har kallat detta en jakt på de sjukskrivna. Ohälsotalet har länge varit högst i Norrlandslänen med Jämtland i spetsen och lägst i Jönköpings län. Jag anser att detta omöjligt skulle kunna förklaras enbart av åldrande befolkning eller ökad sjukdomsförekomst i Norrlandslänen. Sannolikt har dessa skillnader i ohälsotal bestått i en attitydskillnad hos de sjukskrivande läkarna och patienterna. Ett exempel på detta är att Övertorneå för några år sedan hade lägst sjukskrivningstal medan omgivande kommuner låg i Sverigetoppen. Skillnaden var att Försäkringskassan Övertorneå arbetat med att få ned sjukskrivningstalen, samt att de även hade en försäkringsläkare som var restriktiv med att bevilja sjukskrivning.
Det är därför enormt glädjande att minskningen av ohälsotalet är som störst där det varit som högst. Antalet "onödiga" sjukskrivningar har sannolikt varit som högst i Krokom i Jämtland och som lägst i Jönköping. De regionala skillnaderna minskar nu. Det gynnar både skattebetalare och de patienter som blir bemötta på ett mer enhetligt sätt när de är i behov av sjukskrivning.
Felaktig bonus i sjukvården!
Under veckan har både DN och Dagens Medicin 06-10-06 haft reportage om att läkarna på alla närakuter i Stockholm får bonuslön i form av 100 kr extra per patient efter de första 12-15 patienterna per jourtillfälle. Jag tror att prestationsbaserad lön i bland kan vara av godo, detta är dock ett feltänk.
Fördelarna med denna bonus är uppenbar, sannolikt kortare väntetid för patienterna. Nackdelarna är desto fler. Menar Stockholms läns landsting att många patientbesök per timme är lika med god vårdkvalitet?
Jag har själv provat på arbete på vårdcentral som AT-läkare. Vid ett jourbesök dagtid brukar det som kortast vara avsatt 15 minuter för patienter med misstänkt luftvägsinfektion eller urinvägsinfektion. Under de 15 minuterna skall läkaren hinna tala med patienten, kroppslig undersökning, ställa diagnos, förskriva eventuella recept samt dokumentera besöket (oftast via ett diktat). Ibland behövs provtagning och det kan då ta cirka 15 minuter för labbanalys. Även om många av patientbesöken går snabbt, dyker det då och då upp något mer komplicerat: sårskada, buksmärta, bröstsmärta eller en åkomma hos en multisjuk patient. Vid alltför snabbt arbete ökar risken för fel. Även om läkaren tycker sig hinna med , så gäller det att patienterna gör det. Det tar tid att ordinera antibiotika eller att avstå från det och att förklara detta så att patienten förstår. Inom industrin går det ofta att effektivisera genom löpandebandetarbete, robotar osv. Inom vården går detta inte till fullo, det går inte att mata en 90-årig åldring alltför snabbt och det finns gränser för hur snabbt du kan bedöma buksmärta hos en patient som inte talar svenska, där en anhörig tolkar.
Vid bonus eller ackord så premieras arbetsgivaren det som anses vara bra. Antal patientbesök per läkare och timme kan inte vara ett mått på kvalitet. I ovanstående system går dessutom all bonus till läkarens privata lön och inte till de sjuksköterskor och laboratoriepersonal som också får arbeta hårdare. I väntan på ett bättre bonussystem som mer betonar patientbemötande och korrekt antibiotikaförskrivning bör ovanstående system skrotas.
Nykterhet i DN!
Härligt reportage i dagens DN med intervju av tre kända nyktra svenskar. Frågan kvarstår dock varför nykterhet alltid verkar betraktas som en avvikelse. Som det beskrivs i artikeln måste alla nyktra ha en förklaring på varför de inte dricker, speciellt om det inte finns något uppenbart att skylla på som graviditet eller bilkörning. Därmed krävs ett medvetet ställningstagande för att vara nykter. Den som däremot dricker alkohol får aldrig (eller i alla fall väldigt sällan) frågan om varför han/hon dricker.
Ett stort tack till den svenska familjepolitiken! Men individualisera föräldrapenningen!
I media hörs ofta negativa röster angående socialförsäkringssytemen. Enligt dagens DN är kön för socialbidrag fyra månader i Stockholm, Försäkringskassan har också fått hård kritik. Jag vill dock uppmärksamma det som fungerar bra. Tack Sverige för:
- en av världens mest generösa föräldrapenningssystem. I vilket annat land har den ena föräldern rätt till 10 dagars ledighet i samband med förlossningen, 480 dagar med föräldrapenning, varav 390 sjukpenninggrundande dagar, rätt till deltid fram tills barnet är åtta år.
- den kommunala öppna förskolan. Vilken mötesplats! Har de senaste månaderna besökt öppna förskolan i Lundby, på Sjumilaskolan och vid Vårväderstorget i Biskopsgården. Vilken förmån att få möta andra föräldrar, barn och förskollärare kostnadsfritt på en neutral plats utan kommersiella eller religiösa kopplingar. En enorm möjlighet till kontakt mellan familjer och integration mellan kulturer och möjlighet till stöd och kontakt för de familjer i behov av detta.
- barnavårdcentralen (BVC). En fin fortsättning på mödrahälsovården. BVC-personalen följer nästan alla barn regelbundet tills skolan. Med mätningar av läng, vikt och huvudomfång samt sjuksköterske- och läkarbesök kan barn med tillväxtrubbningar eller sjukdomar fångas upp tidigt. Jag har själv sett ett yngre barn med tillväxtrubbning på grund av brist på sköldkörtelhormon. Det var i Kina (Shanghai) och tllväxthämningen upptäcktes mycket sent, då det inte fanns någon läng- eller viktkurva.
Vad kan då förbättras inom svensk familjepolitik. Här kommer mina förslag:
- individualisera föräldrapenningen! Dela upp de 480 dagarna i 240 dagar per förälder! Förhoppningsvis kommer fäderna att vara hemma mer och få bättre kontakt med sina barn och kvinnorna blir borta kortare tid från arbetslivet. Om kvinnorna fortsätter att ta ut mer än 80 % av dagarna kommer arbetsgivarna att fortsätta att betrakta dem som riskarbetskraft och ge lägre lön till kvinnor. Som det är nu är det i första hans kvinnorna som tar ansvar för hushåll och barn och arbetar deltid, medan småbarnsfäder arbetar mest av alla.
- släpp in männen! Låt fäderna få mer utrymme och plats på BVC och förskolan! Låt detta inte vara kvinnornas revir,
- var öppen för olika familjer. Utgå inte från någon norm om en mor och en far. Både MVC, BVC och förskolan bör vara öppen för att barn och vuxna lever i olika konstellationer, långt ifrån alla i kärnfamilj.
- förbättra studenternas föräldrapenning! Föräldrapenningen är generös ja, om du har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Om du däremot är student och lever på CSN är det en ekonomisk katastrof att vara föräldraledig. Möjliggör för studenter att ha barn!
- bort med kön till förskolan! Göteborg är Sveriges sämsta förskolekommun. Ingen gång sedan 1995 har Göteborg lyckats följa skollagen och erbjuda en förskoleplats inom fyra månader. Samtliga kommuner bör följa skollagen. Om kommunerna har svårt att göra detta får de prioritera barnen till de föräldrar som arbetar. Sluta med att låta barn till föräldralediga uppta förskoleplatser 15 timmar per vecka (Göteborg) eller 30 timmar per vecka (Stockholm).
- bort vårdnadsbidraget. Den som vill vara hemmaförälder bör finansiera detta själv, inte få pengar av skattebetalarna.
Sommarbild. Finland och Torne älv i bakgrunden.
Mer om mig
Jag som skriver heter Julia Cromvik, är född 1980 i Luleå. Bor nu i Göteborg med min man Christoffer och vår dotter Emelie, född i februari 2009. Arbetar på medicinkliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset, som ST-läkare inom internmedicin/hematologi.
Den här bloggen kommer att handla om mina tankar kring mina intresseområden miljö, politik, stadsbyggnad, jämställdhet, skola, utbildning, träning och dagsaktuella frågor.
Kom gärna med kommentarer och synpunkter!
Välkommen till bloggen!