Vad hände med DN:s söndagsbilaga?
Hade sett fram emot DN:s söndagsbilaga, men vad hände med innehållet? Om jag hade varit intresserad av att läsa om 100% bröllop som de själva beskriver bilagan så hade jag kunnat köpa Svensk Damtidning eller motsvarande. Nu handlade hela bilagan om kronprinsessans stundande bröllop. Det är 35 dagar kvar och hur ska vi republikaner kunna stå ut om allt viktigt innehåll i tidningarna försvinner till förmån för ett bröllop? Skärpning DN!
När får underläkaren återkoppling?
Den nya målbeskrivningen för specialistutbildning, ST är mer detaljerad och strukturerad än den förra. Nu ställs det krav på genomfört vetenskapligt arbete och ett utvecklingsarbete på kliniken, ledarskapskurser och mycket annat förutom den kliniska kompetensen. Även om målbeskrivningen kräver mera dokumentation tror jag att det är rätt väg att strukturera upp ST-utbildningen.
Däremot funderar jag ofta över utbildningssituationen på akuten under ST-utbildningen. Jourtid bemannas många om inte de flesta primärjourslinjer oavsett specialitet av AT- eller ST-läkare, ibland till och med av läkare innan examen. Arbete på akutmottagning kräver enorm kompetens gällande stresstålighet, snabba beslut och komplexa problem. Här tror jag att vi skulle kunna höja utbildningen och handledning av läkare som inte är klara specialister. På min klinik går det alltid att få råd gällande handläggning av någon specialist på akutmottagningen, av husjouren eller av bakjouren i hemmet. Däremot är de desto svårare att få återkoppling på sin handläggning. Ju akutare patientfall desto svårare för när patienten väl kommer till akutrummet så står man där själv utan någon handledare.
Borde det inte vara möjligt att ha fler sit-ins som underläkare med en specialistläkare i bakgrunden? Tänk om man vid varje dagjoursvecka skulle kunna handlägga ett av veckans patientfall med en specialistläkare i bakgrunden och att man sedan skulle kunna få återkoppling på sin handläggning av patienten?
Detta förutsätter att specialisterna får mer tid för undervisning och handledning, vilket är svårt att få när alla jagar minuter för att minska ledtiden på akuten. Däremot är jag övertygad om att fler sit-ins med återkoppling regelbundet på akuten skulle förbättra utbildningen hos oss blivande specialistläkare.
Till er andra ST-läkare. Hur många sit-ins får ni på akuten under er ST?
Rivningsvansinne!
Ständigt förvånas jag över att äldre hus renoveras hutlöst utan respekt för själva huset. Handblåsta fönsterrutor på äldre timmerhus byts ut till perspektivfönster och under 70-talet tilläggsisolerades landshövdingehus med illasittande plåtfasad. Minst lika arg och besvike blir jag när områden ska totalsaneras. Varför kan inte nya och gamla hus få samsas i en stad eller en stadsdel? Varför finns inte stadsarkitekter som värnar om en stads signaturbyggnader? Vad vore Stockholms stad utan stadshusets siluett, eller Globen eller gamla stan? Vad vore Göteborg om det inte fanns några landshövdingehus kvar? Alltför ofta väljer fastighetsägare att totalsanera områden istället för att se vilka byggnader som kan bevaras. När sedan rivskoporna har gjort sitt visar det sig att det tar mycket längre tid än beräknat att uppföra de nya husen. Kvar står då öde ytor eller tillfälliga parkeringsplatser. På yimby Göteborgs hemsida har Jan Jörnmark, forskare i ekonomisk historia skrivit just om hur destruktiva tomma områden är för omgivningen. Det centrala området Östra Kvillebäcken vid Backaplan i Göteborg är ett sådant område. Bara sju minuter med spårvagn från Brunnsparken finns stora grusöknar efter en totalsanering. Innan dess hade hyresgästerna bara rivningskontrakt, så ingen vågade satsa på området.
I min hemkommun Luleå, residensstad i Norrbotten skapas nu ett sådant område i centrum, mittemot Domus längs Storgatan. På stans bästa läge ska guldsmedsbutiken Fritz Olssons karaktäristiska hus från 1904 med en klocka i hörnet rivas. Även blomsterhandelns Bellis blommor ska rivas. En enda byggnad blir då kvar i kvarteret Hunden och det är Ebeneserkyrkan. I kvarteret Hunden ska det sedan byggas för en ny galleria (Luleå har ju bara tre gallerier längs Storgatan) och ett hotell, förmodligen. Detaljritningar finns inte ännu och det är oklart när (och om) bygget kan startas. Fastighetsägaren för husen uppger att själva rivningen skapar parkeringsplatser i området och att själva rivandet ska kunna påskynda byggandet. Så istället för att guldsmedshandeln får ha kvar sitt egna hus från sekelskiftet så har det skapats några parkeringsplatser med Luleås bästa läge.
Låt detta få vara slutet på den epok då stadskärnorna skulle totalsaneras för att skapa parkeringsplatser.
Läs artiklarna i länstidningarna NSD (Norrländska socialdemokraten) och Norrbottenskuriren. Fotona på Friz Olssonhuset i vinterskrud tog jag själv i julas. 
6000 kr rikare, men lägg ner jämställsbonusen ändå.
Så dök då kuvertet från Försäkringskassan ned till sist. Tack vare att min man i sista stund lyckades med att få lönespecifikationer från sin arbetsgivare i fjol så fick vi nu besked om att han får jämställdhetsbonus på 6000 kr för sitt uttag av föräldraledighet för 2009.
Trevligt för oss, men ändå en meningslös reform i och med att detta ytterligare är ett tecken på hur oförutsägbar den är. In i sista hade vi ingen aning om hur mycket vi skulle få. Varför denna retroaktiva betalning, som dessutom bara kan ges till föräldrar som arbetar (ej aktuellt för studenter, arbetslösa osv) när det går att slippa allt krängel och bara dela de nuvarande 480 föräldradagarna i två delar så att vardera förälder får 240 dagar kvar.
Mina hälsoförebilder är 65+.
De goda hälsoeffekterna av motion är välkända och det kommer hela tiden ut nya rekommendationer på vilken motionsform som är lämpligast. När jag gjorde AT kom Fyss och det blev möjligt att förskriva motion på en gul receptlapp. I media skildras dessutom elitidrottare som "hjältar" eller "idrottstjärnor". Självklart blir jag inspirerad av elitidrottare och deras prestationer i OS. Däremot är det inget mot den inspiration jag får på lördagarna på gymmet. Då blir det ofta ett steppintervallpass, det vill säga ett konditionspass där man går upp och ner på en bräda varvat med styrkemoment som situps, benböj och så vidare. Bland alla deltagare finns det några kvinnor som är närmare 70 än 65 år, även om de ser yngre ut än sin ålder. De har en fantastisk inställning och de kvinnorna är mina stora hälsoförebilder.
Jag tror att nyckeln till ett livslångt liv som motionär är att vara en kameleont. För mig innebär det att man kan anpassa sig och hela tiden ändra träningen till sin livssituation. Bollsporter kan vara trevligt i tonåren, men som småbarnsförälder med tidsbrist kan det vara svårt att snabbt kunna rekytera ihop drygt 20-talet personer för att kunna spela fotboll. Jogging är en tidseffektiv träningsform, men inget som passar vid graviditet och så vidare. Det är därför de 70-åriga kvinnorna på gymmet är mina inspirationskällor. Hur häftigt är det inte att hitta nya motionsformer efter pensionen? Tala om fömåga att anpassa träningen efter nya förutsättningar och möjligheter. För jag betvivlar att det fanns stepintervallpass under deras uppväxt i Japan och finska Karelen för drygt 60 år sedan.
Möss och män i Schweiz.
Min påskvecka tillbringades i Schweiz i Davos på ett forskarmöte om immunreglering. Detta som en del av min doktorandutbildning för att få ökad kunskap om immunsystemet. Ett inspirerande möte och det var fascinerande att se all ny kunskap om immunsystemet. När det upptäcks så många nya signalsubstanser och receptorer är det lätt att förstå varför immunologiläroböckerna blir mer och mer omfattande varje år. Ett av de mest intressanta föredragen var att en forskargrupp lyckats kartlägga att nanopartiklar aktiverar samma inflammatoriska signalvägar i cellerna som asbest.
Annars gav konferensen två starka intryck på mig:
1. Alla musmodeller. För oss som arbetar med immunceller från människor blir det ovant att se alla musförsök. Vid något tillfälle blev det nästan komiskt när en föreläsare redovisat resultat från människoceller och en föreläsare frågade om han kunnat konfirmera resultaten även i musmodellen.
2. Alla dessa män. Bland deltagarna var det kanske uppemot 40% kvinnor, men bland föreläsarna på stora scenen var det bara 1/11 kvinnor. Mindre än 10%.
Hoppas ingen missade Forsakringskassans utredning om jamstalldhetsbonusen.
Haromdagen efter att jag skrivit mitt tidigare inlagg om den meningslosa jamstalldhetsbonusen kom sa Forsakringskassans (FK:s) egen utredning om vilka effekter bonusen har haft pa mannens uttag av foraldradagar. Slutsats: innan bonusen tog mannen ut 44,2 dagar, nu efter bonusen tar de ut 44,2 dagar. Effekt noll. Sjalva fick vi tillbaka papprena fran FK. Det rackte inte att min man skickade in arsbesked pa sin inkomst fran ifjol utan han maste skicka in lonespec for maj och juni innan den forsta april. Annars avslas ansokan direkt. Ett extremt byrakratiskt system.
Samtidigt som det gar att konstatera att jamstalldhetsbonusreformen ar meningslos gar det att konstatera att 44,2 uttagna foraldradagar per far under barnets forsta 18 manader ar en extremt lag siffra. Samtidigt ar det knappast en slump att papporna tar ut drygt tva manader. Det ar ju tva manader av foraldrapenningen som inte kan overforas melan foraldrarna. Losningen for att skapa ett mera jamstallt uttag av foraldrapenning ar alltsa att individualisera sa att den ena foraldern ( i 99,9% av fallen modern) inte kan fora over dagar till pappan.
Beklagar avsaknad av svenska bokstaver. Ar i Schweiz.
Samtidigt som det gar att konstatera att jamstalldhetsbonusreformen ar meningslos gar det att konstatera att 44,2 uttagna foraldradagar per far under barnets forsta 18 manader ar en extremt lag siffra. Samtidigt ar det knappast en slump att papporna tar ut drygt tva manader. Det ar ju tva manader av foraldrapenningen som inte kan overforas melan foraldrarna. Losningen for att skapa ett mera jamstallt uttag av foraldrapenning ar alltsa att individualisera sa att den ena foraldern ( i 99,9% av fallen modern) inte kan fora over dagar till pappan.
Beklagar avsaknad av svenska bokstaver. Ar i Schweiz.
Förlossning på urologen.
Nyligen fyllde min dotter ett år. Hon har vuxit upp från ett litet knyte på under 2,5 kg till ett stort barn som nu börjat inskolning på förskolan. Jag är så tacksam för den svenska mödravården och barnsjukvården. Speciellt när jag tänker på de sista nervösa dagarna i fjol av graviditeten. På sista kontrollen hos barnmorskan på MVC hade blodtrycket stigit oroväckande och jag blev inremitterad till sjukhuset. Där visade det sig att jag drabbats av havandeskapsförgiftning. Från att allt tidigare varit lugnt konstaterades tillväxthämning av barnet, onormalt CTG och dåligt flöde i navelsträngen. Det bedömdes som en riskförlossning och det blev inläggning på specialförlossningen med all tänkbar CTG- och STAN-övervakning. Tack vare all kunnig personal, övervakning, blodtryckssänkande och krampförebyggande dropp gick det bra tillsist. Både jag och min dotter klarade oss.
Nu läser jag tidningar och ser reportage om överfyllda sjukhuskorridorer på medicin- och akutkliniker på många ställen i Sverige. I brist på vårdplatser används olika metoder: patienter får vänta i akutenkorridoren, skrivas ut nattetid eller utlokaliseras till annan avdelning. Speciellt utlokaliseringarna upprör mig. Bland styrande och politiker verkar det finnas någon tanke om att utlokaliserade patienter får vård. Självklart får dessa patienter en säng och allmän omvårdnad, men hur blir det medicinska omhändertagandet om patienten med misstänkt instabil angina vårdas på en ÖNH-klinik där sjuksköterskorna är vana att att ta hand om patienter efter öronoperationer? Hur mår patienterna med hjärtsvikt som vårdas på en hudklinik där personalen har inriktning mot såromläggningar?
All personal försöker att göra det bästa för att klara sig på de få platser som finns. Risken blir då att vi tänjer våra gränser och accepterar horribla utlokaliseringar som ovan. Att patienter med angina i behov av ischemiövervak utlokaliseras till kärlkirurgen är för mig lika absurt som om jag med svår havandeskapsförgiftning hade utlokaliserats till urologen för förlossning. Även på urologen går det ju att få en säng, mat, allmän omvårdnad och säkerligen kommer en rondande obstetriker någon gång under morgondagen. Tyvärr finns inga barnmorskor, ingen STAN- eller CTG-övervakning, men man kan ju inte begära allt, eller?
Den som tror att utlokaliseringar ger säker sjukvård har inte förståelse för patienters behov och personalens särskilda kompetens. Patienter med stroke har lika stort behov av en strokeavdelning med strokekunnig personal som födande kvinnor har av förlossningsvård.
Förskolan del 2. "Ditt barn passar inte in i vår pedagogik".
Efter att ha ringt de kommunala kösamordnarna multum med gånger fick vi samma tips flera gånger. Om ni är intresserade av en plats så hör med de fristående föräldrakooperativen och de fristående förskolorna. Efter ett antal sökningar på google, hitta.se, eniro.se och tips från vänner så började vi att kontakta alla förskolor vi kunde hitta inom centrala Göteborg, inom Linnéstaden, i Lundby, i Örgryte, Majorna och andra närliggande stadsdelar.
Vi läste hemsidor, mailade och ringde cirka 30 förskolor. Detta inkluderade förskolor med helt olika profil: franska språket, sverigefinsk profil, Ur och skur, engelsk profil, Reggio Emilia, Freinet, musikprofil, sångprofil, kristen profil och en förskola med muslimsk Motessoriprofil där barnen ber Koranenbön varje fredag och äter halalslaktat kött.
Det var fullt överallt. Återkom till hösten sa de på alla ställen utom tre. På tre ställen fick vi först ringa förskolan, därefter tala med de rekryteringsansvariga föräldrarna, sedan ringa förskolan igen för att bestämma tid för besök, sedan åka på studiebesök, därefter gå på intervju med rekryteringsgruppens föräldrar. Se det som en anställningsintervju sa föreståndaren på ett av förskolorna.
Plats: på ett föräldrakooperativ kl 17.00 vid förskolans matsalsbord. Närvarande: min man, vårt barn, föreståndaren och en rekryteringsförälder.
Rekryteringsföräldrern tittar på vårt barn och frågar:
- Kan hon gå?
- Nej, svarar jag. Hon hasar på rumpan och håller på att lära sig att stå.
- Jaha, säger hon och suckar. Här vill vi bara ha barn som är 1,5 år eller som kan gå.
- Hon lär ju sig att gå, sa jag.
- Kan de inte gå så passar de inte in, sa föräldern.
- Ja, nickar föreståndaren instämmande. Förskolan saknar innergård, så vi går till parken varje dag. Då måste barnen kunna gå. Vår pedagogik bygger på det.
- Vilka barn vill ni ha då, frågade jag?
- Helst vill vi ha en flicka född 05, sa rekryteringsföräldern.
Ridå.
Efter mötet hade jag mi bild klar. Det är inte som en anställningsintervju. Det är förnedring. Om man söker ett arbete i offentlig sektor finns en anställningsannons, det är offentligt vilka och hur många som söker. Här är du maktlös. Ingen kö finns, ingen annons finns, inga offentliga intagningskriterier finns och det går aldrig att få något besked från rekryteringsgruppen eller som en rekryteringsförälder sa på telefon: "Ja, jag hör att ni är mycket intresserade, jag har hört att ni varit på studiebesök och jag har läst ert personliga brev. Nu kan det hända att ni eventuellt kan få komma på en intervju. Rekryteringsprocessen pågår".
Vilka barn och föräldrar lyckas ta sig igenom dessa förnedrande rekryteringsprocedurer? Vårt barn fick inte godkänt för att hon inte kan gå vid ett års ålder. Vad händer med de barn som aldrig lär sig att gå, som har glutenintolerans eller andra särskila behov? Vilket föräldrakooperativ ger plats till dem? Eller med andra ord: Vad har man för kallad pedagogik på en förskola om inte alla barn passar in?
Jämställdhetsbonus- en meningslös kompromiss.
Då damp det slutligen ner ett papper i brevlådan. Försäkringskassan (FK) hör av sig och meddelar att min man kan ansöka om jämställdhetsbonus för den tid som jag varit föräldraledig. Tydligen kan vi söka bonus för maj och juni månad 2009, oklart varför det inte går för mars och april då jag också var föräldraledig. Oklart varför jag inte kan ansöka om bonus för den tid som min man varit föräldraledig. För att kunna ansöka om bonusen skall min man styrka att han haft inkomst under tiden jag var föräldraledig, det går inte att studera eller vara arbetslös den tiden.
På Försäkringskassan hemsida står att bonusen som mest kan utgå med 13 500 kr om vårdnadshavarna tar 135 dagar föräldraledighet vardera. Om vi skulle få bonus så skall Försäkringskassan kontakta Skatteverket och pengarna delas därefter ut av dem. Deadline för ansökningsblanketten är nu på måndag 1 mars.
Finns det någon som förstår alla dessa regler? Detta framstår för mig som en extremt krånglig reform. Alliansregeringen anger att syftet skall vara att underlätta för föräldrarna att dela jämställt. Men hur skall denna krångelreform kunna underlätta i föräldrarna i deras föräldraledgihetsplanering? Förra hösten när jag var gravid ringde jag Försäkringskassan för att höra vad jämställdhetsbonusen skulle innebära. Handläggaren var brutalt ärlig och sa att hon inte hade förstått själv och hänvisade till deras hemsida. I fjol var det bara 40 föräldrar som kunde ansöka om jämställdhetsbonus, av dem var det bara 19 som skickade in blanketten.
Ineffektivare reform får man söka efter. Det är den här typen av åtgärder alliansregeringen drar till med när de fått kritik för att de gör för lite för jämställdheten. Det är då ministrarna kan säga att de vill ge morötter istället för piskor och satsa på en jämställdhetsbonus istället för att individualisera föräldrapenningen.
Om man som regering vill främja jämställdheten så skapar man inga ineffektiva byråkratiska krångelreformer som ingen förälder (eller handläggare) förstår. I så fall delar man ut de nuvarande 480 föräldradagarna till vardera förälder. Ingen extra kostnad, ingen extra administration, och ingen byråkrati.
En följetong om förskolan. Del 1: I en förskolekö som inte finns.
För nästan exakt ett år sedan gick stadsdelscheferna i Göteborgs drygt 20 stadsdelar ut i ett gemensam uttalande i Göteborgsposten. Dessa tjänstemän skrev att den påstådda kön till förskolan i Göteborg inte fanns. De drygt 700 barn då som var registrerade i kön och inte hade fått en förskoleplats inom Skollagens krav på fyra månader köade inte på riktigt. Av dessa drygt 700 var det bara 14 barn i hela Göteborg som kunde tänka sig en förskoleplats i hela stadsdelen. Övriga hade blivit erbjudna en plats inom stadsdelen, men tackat nej då de inte fått sitt förstahandsval.
Glada över denna nyhet lugnades vår förskoleoro och den 19 februari 2009 blev vi föräldrar till vårt dotter. Om vi bara kunde tänka oss att söka förskoleplats i hela stadsdelen så fanns inte kön. Under hösten 2009 registrerade vi således vårt barn i kön, i 1:a hans Röda Stråkets förskola vid Sahlgrenska, 2: hand en förskola i Guldheden när våra arbeten och därefter i 3:e handsval alla förskolor och dagbarnvårdare i Linnéstaden, därefter i Centrum och i 5:e hand i Lundby. Blanketten registrerades den 19 oktober, så tidigt som det gick och vi önskade plats den 19 februari, så tidigt som möjligt.
Därefter en lång väntan. I och med att man som arbetstagare är skyldig att meddela önskad föräldraledighet två månader innan hörde vi av oss till kösamordnare för att få besked innan jul, två månader innan önskad förskolestart. Ingen plats fanns och ingen plats finns nu. Ingen i Linnéstaden, ingen i Centrum och ingen i Lundby. 50 barn var före vårt i vardera stadsdel. Inget besked gick att få. Sedan dess befinner vi oss i en kö som inte finns.
Fortsättning följer snart.
Dags att dra ner på sjukresorna.
I DN 100217 finns ett stort reportage med bild på framsidan. En mor står med sin dotter utanför Södersjukhusets akutmottagning med sin treåriga dotter. Huvudrubriken är" Sjuka missar vård när resor dras in". Där under står: "Färre får åka taxi till sjukhus: kroniskt sjuka som måste ha behandling flera gånger i veckan får betala mer än tidigare- och alla har inte råd". I reportaget står att samtliga landsting försöker att få ner kostnaderna för sjukresor genom att patienter får samåka, särskilda vårdbusslinjer införs till de stora sjuhusen och att ersättningen för resa med kollektivtrafiken tas bort. I Stockholms läns landsting råder inte längre fria sjukresor för kroniskt sjuka utan det finns ett högkostnadsskydd på 1800 kr per år.
Angående besparingar och högkostnadsskydd för sjukresor så säger jag bara äntligen. Självklart skall det finnas ett skattefinansierat system som möjliggör för människor att resa till och från sjukhus. Det bästa är om patienterna kan åka med kollektivtrafiken eller bli inskjutsade av anhöriga, men för alla är det inte möjligt. Patienter med akut leukemi eller nytransplanterade patienter är för infektionskänsliga för att kunna samåka eller åka med buss. Andra som patentier under bloddialys kan ha mycket långa avstånd eller vara för trötta för att orka åka kollektivt.
För att verkligen värna de patienter som behöver sjukresorna så behövs det en åtstramning. Landstinget i Dalarna har Sveriges högsta sjukresekostnad i Sverige med 322 kr per invånare och år, lägst kostnader har region Skåne med 122 kr per individ. (källa DN, 100217, sid 6-7). Med nuvarande system finns få incitament för vårdgivarna att minska på på sjukreseutgifterna. Under mina medicinjourpass frågar många patienterna först över röntgen- eller provsvar och sedan kommer frågan: "och hur ska jag ta mig hem då? Jag vill ha en sjukresa". Trots att vi befinner oss i centrala Göteborg med ypperlig kollektivtrafik utanför dörren så förväntar sig alltför många en taxiresa hem. Då det oftast är rikligt med patienter och ont om rum finns det en press på personalen att utfärda ett sjukreseintyg så att patienten snabbt kan lämna sjukhuset.
Ofta tror jag många patienter som är uppvuxna med skattefinansierad sjukvård glömmer att tacka för den sjukvård de fått och istället vill maximera sina förmåner. Varför betala för resan hem om det kanske går att förhandla sig till en sjukresa?
Om vi levde i den bästa av världar så skulle det fnnas pengar och resurser till allt, men nu är skattepengarna begränsade. Vårdplatsbristen är så extrem att jag tvingas lägga in hjärtinfarktspatienter utlokaliserade till kärlkirurgen, och många nyinsjuknande cancerpatienter får inte de senaste cancermedicinerna på grund av besparingar och alltför många gånger får personalen på vanliga vårdavdelnigar ta hand om patienter med intensivvårdsbehov eftersom det är överfullt på IVA. När sjukhusen får för lite resurser för att bedriva optimal sjukvård vore det absurt att inte dra ner på sjukresekostnaderna. Det är inte en dag för tidigt.
Vad gör Sverige i Afghanistan?
Så har ytterligare två svenskar stupat i Afghanistan. Ännu två yngre män förutom de två soldater som dog 2005. På dagens nyhetssändning fanns bilder från när Herkulesplanet landade med två vita kistor med svensk flagga och reportern sa att överbefälhavaren postumt tilldelat soldaterna en utmärkelse för internationella insatser.
Med all respekt för de soldater som åker dit. Jag tror att de allra flesta anser sig vara där i ett gott syfte och göra en internationell insats, men jag har ännu inte förstått vad Sverige ska göra i Afghanistan.
- varför ska Sverige samarbeta med NATO-trupper, Sverige är ju inte med i NATO?
- talibanerna förtrycker kvinnor och barn i Afghanistan, men förtryck förekommer även i andra länder utan att Sverige eller NATO går in med väpnade insatser?
- hur skall väpnade trupper kunna ge fred?
- och sist men inte minst. Är det någon regim som någon gång kunnat behålla makten över Afgghanistan? På vilket sätt skulle dessa NATO-ledda trupper kunna kontrollera Afghanistan nu och senare?
Jag har aldrig förstått vad Sverige eller de andra länderna skall dit och göra. Det är bättre att satsa resurser på uppdrag där det finns en chans att lyckas. Istället för truppförstärkning röstar jag för att de svenska soldaterna åker hem innan jag får se fler bilder på kistor med döda soldater av min ålder.
Grattis Birgitta Ohlsson!
I dag blev Birgitta Ohlsson utsedd till EU-minister i regeringen. Äntligen Birgitta Ohlsson i regeringen. Ändå sedan alliansen tillträdde har jag undrat hur hon kan ha blivit utestängd från regeringen. Äntligen en jämställdhetsförespråkare i regeringen. Ohlsson är mot vårdnadsbidraget och förespråkar delad föräldrapenning. Dessutom har hon varit ordförande i Republikanska föreningen och är en tydlig motståndare till monarkin. Ohlsson är gravid och väntar sitt första barn i juli. Innan utnämningen uppmärksammades detta och det hördes kritiska röster om hon skulle kunna utnämnas på grund av detta. Självklart skall en gravid kvinna kunna utses till statsråd. Varför förutsätt det så ofta att gravida kvinnor bara fokuserar på sin graviditet och varför förutsätts det att nyblivna mödrar enbart skall ägna sig åt sitt barn det närmaste året/åren? Har aldrig hört om att blivande fäder eller nyblivna pappor behandlats på samma sätt.
Än en gång ett stort grattis till Birgitta Ohlsson till utnämningen!
Avregleringen av Apoteket i praktiken.
Som förskrivare har jag hittills inte märkt av avregleringen av apoteksmarknaden på riktigt förrän idag. Som privatperson och potentiell läkemedelskonsument märkte jag av avregleringen tidigt genom att min närmaste bensinmack, en OKQ8-mack började att annonsera om att de sålde receptfria läkemedel. När det gäller min egen receptförskrivning har det dock flutit på som tidigare, både Apodos, e-recepten och pappersrecepten har fungerat som vanligt.
I dag kom dock ett första informationsbrev från Läkemedelskommittéen för att informera om de förändringar som kommer gällande receptförskrivning:
- När det gäller licensläkemedel måste vi göra upp med patienten var han eller hon vill hämta ut sitt recept eftersom licensen enbart gäller på det Apotek som ansökt om licensen och fått den beviljad.
- Patienten kan forfarande delbetala läkemedlen, men det finns inget gemensamt system så patienten själv måste teckna avtal med de Apotek som han eller hon kommer att handla hos.
- Som förskrivare blir det också svårare att ringa in recept eftersom det bara kommer att gälla på de Apotek som sköts av Apoteksbolaget.
Både som patient och förskrivare verkar det bli administrativt krångligare. Återstår att se vad avregleringen kan innebära i övrigt. Kommer vi att få betala den ökade tillgängligheten och öppettiderna genom att se fler människor med läkemedelsintoxikationer på medicinakuten och ökad antibiotikaresistens om privata ägare säljer antibiotika utan recept?
En obehaglig upplevelse att vara utan internet.
Äntligen har vi fått tillgång till internet i nya lägenheten. Efter en dryg vecka utan internet så har jag verkligen fått känna på hur begränsad tillvaron är utan nätet. Det är obehagligt att se hur liten tillgång till omvärlden man har utan internet. Hur hittar man adresser, telefonnummer, busstider och träningstider utan tillgång till internet? Vi har inte sparat någon telefonkatalog utan använder internet istället. Sedan när internet inte fungerar så är man plötsligt helt ställd. På gymmet så frågade jag om vårens träningschema. Det hade inte kommit i tryck ännu, men receptionisten hänvisade mig till internet. När jag sa att jag inte hade tillgång till internet såg hon helt förvånad ut. Min familj och jag överlever visserligen en dryg vecka utan tillgång till internet i hemmet, men det var en obehaglig upplevelse att se hur utestängd man är. Många i mina mor- och farföräldrars generation har inte velat eller haft möjlighet att lära sig eller skaffa internet. Vilken tillgång till samhällsservice har de när det inte längre verkar tryckas varken träningsscheman eller telefonkataloger längre? En äldre bekant till mig i dryga 90 årsåldern har hemtjänsten som hjälper till med handling och matlådeleveranser. Hon som är utan både dator och internet blev hänvisad att själv beställa vilka varor och vilken mat hon ville ha genom internet.
En obehaglig upplevelse att vara utan internet.
Äntligen har vi fått tillgång till internet i nya lägenheten. Efter en dryg vecka utan internet så har jag verkligen fått känna på hur begränsad tillvaron är utan nätet. Det är obehagligt att se hur liten tillgång till omvärlden man har utan internet. Hur hittar man adresser, telefonnummer, busstider och träningstider utan tillgång till internet? Vi har inte sparat någon telefonkatalog utan använder internet istället. Sedan när internet inte fungerar så är man plötsligt helt ställd. På gymmet så frågade jag om vårens träningschema. Det hade inte kommit i tryck ännu, men receptionisten hänvisade mig till internet. När jag sa att jag inte hade tillgång till internet såg hon helt förvånad ut. Min familj och jag överlever visserligen en dryg vecka utan tillgång till internet i hemmet, men det var en obehaglig upplevelse att se hur utestängd man är. Många i mina mor- och farföräldrars generation har inte velat eller haft möjlighet att lära sig eller skaffa internet. Vilken tillgång till samhällsservice har de när det inte längre verkar tryckas varken träningsscheman eller telefonkataloger längre? En äldre bekant till mig i dryga 90 årsåldern har hemtjänsten som hjälper till med handling och matlådeleveranser. Hon som är utan både dator och internet blev hänvisad att själv beställa vilka varor och vilken mat hon ville ha genom internet.
Saknar tillgång till internet denna vecka.
Hej alla läsare!
Har flyttat till ny adress i Eriksberg denna vecka. Tyvärr tar det cirka en vecka innan internetuppkopplingen fungerar och det riskerar därmed att bli sparsamt med inlägg under den tiden. Lovar dock att återkomma så snart internet fungerar igen.
Har flyttat till ny adress i Eriksberg denna vecka. Tyvärr tar det cirka en vecka innan internetuppkopplingen fungerar och det riskerar därmed att bli sparsamt med inlägg under den tiden. Lovar dock att återkomma så snart internet fungerar igen.
Pinsamt GP!
Idag har tidningen GP listat vilka kända människor som gått ur tiden 2009. På listan över svenskar finns en kvinna av femton! Det är Elisabeth Söderström fd hovsångerska på plats 15. Varför glöms alla kvinnorna bort?
Varför glorifierar SVT monarkin?
Länge har jag funderat över varför flertalet tidningar och TV-kanaler extremt sällan granskar den svenska monarkin. Varför sätts inte verksamheten under lupp? Vart går apanaget? Varför erbjuder regeringen ett slott till kronprinsessan Victoria och Daniel Westling? Enskilda krönikörer skriver ibland kritiska krönikor, men i det stora hela förekommer ingen granskning. Sjukvården granskas kritiskt i program som "Uppdrag granskning", men när får vi se Janne Josefsson undersöka den svenska monarkin?
I kväll var det återigen dags för SVT:s skildring av monarkin i det årliga programmet "Året med kungafamiljen". Programmet är en "skildring" av kungafamiljen och ingen granskning enligt programledaren Linda Nyberg i dagens Metro. Inför nästa års prinsessbröllop har TV4 värvat Elisabeth Tarras-Wahlberg, hovets före detta informationschef. Jag betvivlar att hon som haft hovet som arbetsgivare i drygt trettio och även varit kronprinsessans personliga mentor kommer att bedriva någon form av kritisk granskning av monarkin.
Om det inte vore nog för kvällens program om året med kungafamiljen så sände SVT ikväll även en dokumentärfilm om Elisabeth Tarras-Wahlbergs arbete under 2008 för emiren i Qatar " I emiratens tjänst" kl 22-23. Det är spännande med en dokumentärfilm om mellanöstern, men varför detta glorifierande av en diktatur?Under de 30 minuter av dokumentären som jag såg framkom fina naturbilder på pärlfiskare och tält i öknen. Tarras-Wahlberg hjälpte till att anordna ett möte med ledare från arabvärlden och presidenter från Sydamerika. Hennes arbete var att se över rutinerna för protokollskrivandet. Förutom Tarras-Wahlberg som talar gott om sin arbetsgivare emiraten av Qatar får vi även se olika ledare som talar om Qatar som en internationell mötesplats.
Självklart får SVT göra en dokumentär om Qatar och självklart får Tarras-Wahlberg arbeta för en envåldshärskare i en diktatur om hon vill, men varför nämns bara Qatar i positiva ordalag i dokumentären? På Amnestys hemsida framkommer brister i de mänskliga rättigheterna t. ex. dödstraff i Qatar, avsaknad av tryckfrihet och yttrandefrihet samt diskriminering och våld mot kvinnor bland annat. Varför nämns inte detta i reportaget? Dert enda som framkomi var svårigheten för de utländska gästarbetarna att få medborgarskap.
Qatar och Sverige, två olika länder, men båda med en odemokratisk monarki som glorifieras i media.
