Del 1 i ny artikelserie om Göteborg. Jag bor i Sveriges tryggaste stad, Göteborg.
Jag bor i den lugnaste staden i världen. Vackra Göteborg med alla kaféer, Feskekörka, Paddanbåtarna och alla EVENEMANG! Tänk förra veckan var det ju bokmässan, litteratursveriges höjdpunkt. Inte för att jag orkade köa förbi de ändlösa köerna till bokmässan under lördagen, men jag ska vara TACKSAM över att bo i en stad där det råder Göteborgsanda! Här driver det kommunala bolaget Nordens största nöjesfält och beslut fattas så snabbt och okomplicerat när det är i stängda rum. Det viktigaste är ju att det går snabbt. Om stadens kommunalråd vill satsa på ett pariserhjul (av okänt pris) så ligger det ju i kommuninvånarnas intresse att det verkligen snabbt kommer ett pariserhjul.
De senaste veckorna har jag dock blivit lite orolig över Göteborg. Eller inte så mycket över själva Göteborg, men över hur Göteborg framställs. Dels är det den där påstådda mutskandalen i de allmännyttiga bostadsbolagen, men det vet ju alla att sådant förekommer ju i alla städer. Överallt. Det är INTE ALLS värre här än någon annanstans. Men oron blev ännu värre efter att ha sett "Efterlyst" igår i TV3. Då handlade mer än hälften av programmet om den försvunne 19-årige Rasmus Johansson och den mördade 27-åriga Elin Krantz. Okey, båda försvann på Hisingen, men det är ju ett enormt område. Rasmus Johansson sågs senast i industriområdet vid Stigs center, ett ställe där det går rykte om att det säljs svartsprit hos lastbilschaufförerna, men det är ju bara elakt förtal. Dessutom är det tragiskt med Elin Krantz. Sorg hos de anhöriga och ännu mera negativ publicitet för Länsmansgården. Då är det viktigtt att det finns poliser som kan åka dit och "lugna" befolkningen. Visserligen fyra allvarliga våldsbrott tidigare i år, och av dem två mord, men här är det viktigaste att lyssna på ORDNINGSMAKTEN. Våldsbrotten i området kan ju bara vara en slump, som polismannen säger i GP:s artikel 29/9 och fortsätter med att det ju varit lugnt de senaste månaderna, om vi bara glömmer de upploppsliknande kravallerna i september. Men det händer ju överallt att det bränns bilar.
Mord och våldsbrott är tragiskt och otäckt, men det är elakt förtal att tro att det finns mer av det i Göteborg. Sådant händer ju UTE PÅ LANDSORTEN också och i alla andra städer. Stockholm är säkert mycket värre, där händer det väl varje dag. Och när det väl händer brott i Göteborg så är det ju oftast i något "belastat område", vilket innebär att jag inte berörs. Frågan är ju ens om det finns "belastade områden". Det är väl bara invånarna i Länsmansgården som inte insett vilken fin stadsdel de bor i. Det är ju bara att läsa på det kommunala Bostadsbolagets hemsida: "Länsmansgården är ett lugnt och stabilt område med vacker natur och strövområdet Svarte Mosse alldeles i närheten. Hit går man för att bara njuta och uppleva vacker natur, eller för att sporta och motionera.". Sådetså. Lugnt och tryggt, nära till naturen. Varför klaga? Om man inte trivs är det ju bara att flytta.
Så låt ingen smutskasta Göteborg och låt inte våldsbrotten ta ner stämningen på arbetsplatser och busshållplatser. Nu är visserligen årets kulturhändelse, Bok- och bilioteksmässan över, men nya KONFERENSER och EVENEMANG väntar. Och glöm inte att Pariserhjulet fortfarande är öppet. Göte-la-borg.
Förtydligande: Ovanstående blogginlägg innehåller ett stort inslag av ironi.
Vad önskar ni läsare?
Det skulle vara intressant att höra vad ni läsare önskar att läsa om på bloggen. Kom gärna med förslag och idéer. Tack på förhand! /Julia Cromvik.
Vid min busshållplats på Hisingen i morse
Hur kommer Sverigedemokraterna att påverka sjukvården?
Sverigedemokraternas intåg har skakat om och oroat mig. Partiet som helt ignorerats och vad jag minns aldrig visats på TV ger nu upphov till fler nyhetsinslag än någonsin. Bilderna från Sverigedemokraternas valvaka med jublande unga män visas om och om igen.
Jag är säker på att partiet gynnats av att alla de andra partierna vägrat att debattera med dem. Istället för att bemöta de främlingsfientliga åsikterna så har alla vikit undan, förutom de aktivister som olagligt attackerat Sverigedemokraternas valmöten. Varför har ingen politisk företrädare bemött Sverigedemokraternas felaktiga påståenden? I en reklambroschyr för Sverigedemokraterna stod det att de vill neka flyktingar som upprätthåller sig illegalt i Sverige deras rätt till fri sjukvård. Vilken fri sjukvård? Visserligen akutsjukvård av hjärtinfarkter, men ingen förebyggande sjukvård med diabeteskontroller.
Vad anser då Sverigedemokraterna om sjukvården i övrigt? Det är just idag omöjligt att veta, någon har hackat in och tagit bort deras hemsida. Ännu en olaglig attack som bara skapar bilden av Sverigedemokraterna som martyrer.
Snart kommer ett nytt inlägg om valet.
.
I dag blir det Piratpartiet...
Snart bär det av till att rösta i vallokal, för oss Bräckeskolans matsal. Emelie på 19 månader får därmed vara med om sitt andra vallokalsbesök, i fjol var det kyrkoval den här tiden på året.
Det är inte lätt att välja parti och block. För att underlätta för mig gjorde jag i förrgår Aftonbladets valkompass och resultatet presenterades sedan som det parti man stod närmast. För mig stod det tydligt: Piratpartiet. Övriga partier var alla placerade mer eller mindre lika långt bort. Spännande att Aftonbladet föreslår Piratpartiet när jag angett att Falkvinge var den partiledare som jag har minst förtroende för och att absolut inte instämmer med att det ska gå att fritt ladda ner upphovsrättskyddat material från internet.
Jag ser det konstiga förslaget med Piratpartiet som en symbol för hur svårt det var att placera mig på en höger-vänsterskala.
Nu blir det vallokalen. Och vad det blir? Inte Piratpartiet i alla fall.
Landstingsval-men vem bryr sig om vårdplatserna?
Tre veckor till valet. Var är valdebatten om region- och landstingsvalen? Efter en hel del sökande på hemsidor och besök i valstugor har jag fått svar på mina frågor om vad partierna anser om vårdvalet i primärvården, hur mycket det skall kosta att åka kollektivt i västra Götalandsregionen och hur mycket personer under 25 år skall betala för tandvård. Det är inga problem att få svar på frågor kring kollektivtrafik eller infrastruktursatsningar. Ett flertal partier har även angett exakta siffror för hur lång maxväntetiden skall vara på akuten.
Den stora frågan kvarstår dock. Vad anser partierna om slutenvården? Vilka partier vill satsa på fler vårdplatser?
De flesta förlag jag läser verkar handla om att underlätta för oss som är rätt så friska. Förslag om att läkare skall göra hembesök hos akut sjuka, "kostnadsfria" hälsokontroller för alla 60-åringar, billigare kollektivtrafik och sjukvårdsupplysning på persiska. Jag ser dokument om ambitioner för kulturpolitiken och planer för upprustning av slussarna i Västra Götaland och diskussioner angående i vilken regi närsjukhusen skall bedrivas.
Intressanta frågor i sig, men vem bryr sig om de som väl är sjuka och behöver en vårdplats? Varje dag jag är i klinisk tjänst diskuterar vi platstillgång. Var ska patienterna läggas in, var finns det plats? Hur ska vi ordna detta? Var kan vi överbelägga eller utlokalisera? Jag ser överbelagda medicinavdelningar och träffar vårdplatskoordinatorer som sliter för att hitta platser.
Vilka regionpolitiker vill diskutera vårdplatsbristen? Var går det att få tydliga svar? Om mindre än tre veckor är det regionval och valet har inte varit mera angeläget än nu. Var finns de engagerade politikerna som vill diskutera vårdplatser?
Jag får uppfattningen att det är lättare att lova reformer till många som billigare kollektivtrafik eller "kostnadsfri tandvård" än att satsa på reformer till de som är i störst behov, som fler vårdplatser för akut sjuka.
Här tycker jag att vi sjukvårdsanställda har ett ansvar att kämpa för våra patienter skull. För om vi sjukvårdsanställda, patienter och anhöriga inte kämpar för fler vårdplatser så riskerar debatten om de sjuka att tystna och istället får vi höra mer om hur vi friska ska gynnas ännu mer med billigare kollektivtrafik, tandvård och gratis biljetter till kulturarrangemang.
Gåvor, mutor och hovet.
Nu har överåklagaren tänkt färdigt, se DN. Av de åtta anmälningarna till åklagaren om personer som tipsat om att kronprinsessan och prins Daniels bröllopsresa är en muta så blev inget. I och med att kronprinsessan är statschefens ställföreträdare är hon omutbar.
För mig visar detta ännu på ett sätt på monarkins orimlighet. Vilka brott kan kungafamiljen begå utan att straffas? I det här fallet är gåvan från företagaren och miljardären Bertil Hult på miljontals kronor. Enligt Hovet är detta en gåva från en privat vän. Det hela kompliceras dock av att Hovet delat ut utmärkelser till denne "privata vän" samt även hjälper honom med att dela ut ett av hans priser.
Även om det nu är en gåva från en "privat vän" bör den betraktas som olämplig. I Dagens Industris tidigare månadstidning DiEgo fanns en serie under namn "Protokoll". Där gick skribenten igenom de oskrivna regler som gäller i det moderna samhället. I en av avsnitten gick han igenom gåvor och vad som gäller. Om man blir bjuden på en kaffe av en arbetskamrat förväntas man någon gång bjuda igen, samma sak om man blivit bjuden på middag. I "Protokoll" nämns inget om mutor däremot skriver skribenten att om man får osedvanligt dyra gåvor bör man tänka igenom vilka motprestationer givaren förväntar sig. Den som mottar dyra resor eller bilar bör ana oråd eftersom mottagaren då förväntas göra enorma motprestationer som att ligga med givaren eller att gräva ner lik. En insikt som Hovet inte verkar ha förstått.
Förskolan del 4: Bor vi i samma kommun?
Socialdemokraternas ledare i Göteborg Anneli Hultén bloggar på GP I inlägget Nästa steg i utvecklingen av förskolan skriver hon hur socialdemokraterna i Göteborg vill utveckla förskolan om de får behålla makten. Det intressantaste bland hennes förslag är inte vad de vill göra utan hur hon beskriver verkligheten:
"Under innevarande mandatperiod så har vi byggt bort förskolekön så att vi har full behovstäckning. Göteborg svarar nu upp mot de nationella köreglerna."
"Under innevarande mandatperiod så har vi byggt bort förskolekön så att vi har full behovstäckning. Göteborg svarar nu upp mot de nationella köreglerna."
Hmm. Enligt skollagen är kommunen skyldig att erbjuda en förskoleplats inom fyra månader, i vårt fall skulle vår dotter alltså kunnat börja förskolan vid 12 månaders ålder den 19 februari i år. Trots en kötid på fyra månader och att vi köade till tre hela stadsdelar så fanns ingen plats för henne och heller ingen prognos för när hon skulle kunna få en plats. Kösamordnarna berättade att det var många fler som stod i kö före oss, "Ni är inte ensamma", sa de och uppmanade oss att söka till kooperativ och fristående förskolor. Ingen av våra bekanta som önskat att deras barn skulle börja förskolan denna vår har fått plats förrän i höst. Några vänner ställde sig i kö i oktober, önskade plats i i april och fick först plats på sitt fjärdehandsval i augusti!
"Vad som dessutom känns bra är att vi står oss väl i de nationella jämförelserna. I Göteborg har vi 5,2 barn per personal i förskolan. Rikssnittet är 5,4 barn per personal."
Så sent som i våras beskrev ledande socialdemokrater att kötiden till förskolan skulle kortas genom ökade barngrupper och lägre personaltäthet.
"I fjol så var jag på föräldrakooperativet Sjöelefanten i Majorna. Där kan barn få vistas under hela dygnet beroende på föräldrarnas arbetstider. En fantastisk verksamhet som faktiskt svarar upp mot det behov som tjugofyratimmars samhället skapar. Detta måste kunna erbjudas till flera. Föräldrar jobbar inte längre bara mellan 8-16."
Trots att Göteborg är Sveriges näst största kommun finns bara två förskolor med heldygnsverksamhet. Den ena är föräldrakooperativet Sjöelefanten ovan, det andra är kommunala Höstvädersgatans förskola på Biskopsgården. Den kommunala förskolan räddades under 2009 från nedläggning efter stora föräldraprotester. Stadsdelspolitikerna ville dock lägga ner eftersom de ansåg att verksamheten var för dyr. Läs mer om detta i mitt blogginlägg från ifjol 2009-10-14.
På socialdemokraternas sida "Tio vallöften samsas med åtta ambitioner" skriver Leif Pagrotsky : – Om det blir en rödgrön regering, vill vi socialdemokrater att alla barn - också barn till föräldralediga och arbetslösa - ska få tillgång till förskola 30 timmar i veckan, i stället för 15 timmar som idag."
Varför ska kommunerna erbjuda förskolplatser på heltid (pris 100 000-200 000 kr/år) till barn vars föräldrar är lediga? Detta samtidigt som Göteborgs kommun genom förskoleköerna hindrar föräldrar från att arbeta?
När jag läser socialdemokraternas beskrivning av förskolesituationen i Göteborg undrar jag om vi bor i samma kommun?
Det är lördagkväll på akuten.
Utanför är det alldeles lagomt varm och lite soligt. Det är högsommar och mitt i det som förr kallades för industrisemestern. I centrala Göteborg är det mest turister och enstaka bofasta som är kvar och arbetar. Övriga är någon annanstans, i skärgården eller utomlands.
Det fina vädret och högsommaren gör att det bara är de allra sjukaste som kommer till akuten. Akutläkaren som rapporterar till mig berättar att han nästan lagt in alla patienter. För mig visar det sig att det blir samma sak. bara de sjukaste söker en fin lördagkväll. Det som gör mig nedstämd är inte alla sjukdomar i sig. Det är inte första gången jag ser patienter med gulsot och feberfrossa, äldre med svår bröstsmärta eller unga människor som under en svår depression slänger i sig så höga doser av sömnmediciner att de förlorar medvetandet framför mina ögon och hamnar på intensiven. Det är inte det som berör mig mest utan att alla sökande är så ensamma. Ingen anhörig har tid att stanna med de sjuka, utan de är fullt upptagna med livet någon annanstans. En medelålders man berättar mellan frossattackerna att resten av familjen är på dopfest, en maka till en patient som hamnat på intensiven berättar att hon inte går att nå på hemnumret utan kommer att resa bort på utflykt under kvällen.
Sällan har jag känt mig så matt efter ett kvällspass som efter arbete på lördagkvällar eller storhelger. När kvällen blir till natt slutar jag till sist. Ute i centrala Göteborg är det liv och rörelse. Nyblivna studenter firar, det är lördagkväll och festandet har bara börjat. Unga och äldre vuxna är ute och roar sig.
Då kommer en kvinna fram till mig, Hon är i min egen ålder och räcker fram en hand" Jag behöver en krona. Pengar. Babyn svälter, babyn behöver mat". Hon är helt ensam och jag ser ingen baby. Ovillig att ge pengar till tiggare så ber jag henne på måndag att söka på socialkonoret och är det akut och hon har ett spädbarn som svälter så får hon söka med barnet på barnakuten säger jag. Hon lommar iväg långsamt. Överallt ensamhet och utsatthet. Och när allt annat är stängt så är det akuten som är den sista utposten.
Det fina vädret och högsommaren gör att det bara är de allra sjukaste som kommer till akuten. Akutläkaren som rapporterar till mig berättar att han nästan lagt in alla patienter. För mig visar det sig att det blir samma sak. bara de sjukaste söker en fin lördagkväll. Det som gör mig nedstämd är inte alla sjukdomar i sig. Det är inte första gången jag ser patienter med gulsot och feberfrossa, äldre med svår bröstsmärta eller unga människor som under en svår depression slänger i sig så höga doser av sömnmediciner att de förlorar medvetandet framför mina ögon och hamnar på intensiven. Det är inte det som berör mig mest utan att alla sökande är så ensamma. Ingen anhörig har tid att stanna med de sjuka, utan de är fullt upptagna med livet någon annanstans. En medelålders man berättar mellan frossattackerna att resten av familjen är på dopfest, en maka till en patient som hamnat på intensiven berättar att hon inte går att nå på hemnumret utan kommer att resa bort på utflykt under kvällen.
Istället för att känna uppgivenhet över alla obotbara sjukdomar, och över att vissa patienter lever i fullständig misär så försöker jag att vara tacksam för det som väl kan göras. Det går att ge antibiotika mot feberfrossa, nitroglycerinspray vid bröstsmärta och ventrikelsköljning mot förgiftning. Mannen med spridda lungmetastaser och bortom all bot blir i alla fall lite mindre andfådd av syrgas. Efter en del letande lyckas jag till sista hitta plats till alla, antingen som utlokaliserade eller överbeläggningsplatser.
Sällan har jag känt mig så matt efter ett kvällspass som efter arbete på lördagkvällar eller storhelger. När kvällen blir till natt slutar jag till sist. Ute i centrala Göteborg är det liv och rörelse. Nyblivna studenter firar, det är lördagkväll och festandet har bara börjat. Unga och äldre vuxna är ute och roar sig.
Då kommer en kvinna fram till mig, Hon är i min egen ålder och räcker fram en hand" Jag behöver en krona. Pengar. Babyn svälter, babyn behöver mat". Hon är helt ensam och jag ser ingen baby. Ovillig att ge pengar till tiggare så ber jag henne på måndag att söka på socialkonoret och är det akut och hon har ett spädbarn som svälter så får hon söka med barnet på barnakuten säger jag. Hon lommar iväg långsamt. Överallt ensamhet och utsatthet. Och när allt annat är stängt så är det akuten som är den sista utposten.
Stadsbyggnad del 1. Bilen och torget som mötesplats.
Bilen är nödvändig står det ofta i tidningen. Sedan intervjuas någon bilförare som beskriver sitt skriande behov av dagliga bilfärder. Tillgången till bil som färdmedel har sannolikt påverkat stadsplaneringen mer än något annat. Men det är inte ett måste att göra all stadsplanering efter bilen. Stadsplaneringen är inget som sker av sig själv, utan det är något som politker, byggnadsbolag och vi alla medborgare kan vara med och forma. Vi väljer vilket samhälle vi vill skapa.
Detta var något jag funderade på under min senaste nattjoursvecka, då jag var ledig dagtid och kunde ströva omkring på Hisingen. Hisingen är med sina 125 000 invånare den ö i Sverige med störst befolkning och Sveriges fjärde största ö. Ön utgör halva Göteborgs yta, men har bara en fjärdedel av Göteborgs befolkning. I min stadsdelsnämnd Lundby på centrala Hisingen byggs det mest i hela Göteborg. Med stora öde industriområden centralt finns unika möjligheter att skapa det Göteborg som vi vill. Här tänkte jag ta upp två olika torgbildningar som finns i Lundby. Jag börjar med Kyrkbytorget, vid Eketrägatans hållplats. Kyrkbyn syftar på den by av äldre hus som finns runt Lundby gamla kyrka, från 1300-talet. Förutom den äldre träbebyggelse som finns här skapades ett 50-talscentrum, Kyrkbytorget. Området utgörs av punkthus i en parkliknande miljö med välbevarad natur mellan byggnaderna. Dessutom finns tre-fyravånngshus, alla i rött eller gult tegel. För att främja grannsämjan byggdes det så kallade Kyrkbytorget i mitten av området.
Nedan ses Kyrkbytorget med 50-talsbiblioteket i förgrunden. Till höger om biblioteket låg biografen Roxy. Lägg märke till torgbänken som mötesplats i förgrunden.
På fotona ovan ses välbevarade 50-talsdetaljer, bibliotekets barn- och ungdomshörna samt en barnteckning från 1960-talet som utgör dekoration på biblioteksväggen. Som ses på bilden ovan finns dock en del tomma butikslokaler och utmaningen för Kyrkbytorget är hur lokalerna skall kunna hyras ut nu när invånarna blivit mindre trångbodda och antalet boende i omrpdet därför minskat. Dessutom har bilinnehavet de senaste 50 åren ökat och allt färre handlar i närbutiken och alltfler åker i väg till närliggande köpcentrum, som Eriksbergs köpcentrum, byggt i början av 2000-talet. Kanske är det köpcentrum som detta som är framtiden?
Huvudentrén till Eriksbergs köpcentrum.
Solnedgång över köpcentrumet.
Hit tar man sig med bil. Parkeringsplatserna är rikligt tilltagna.
Så då är det dags för en jämförelse. Kyrkbytorget eller Eriksbergs köpcentrum vad är det vi vill ha? På Kyrkbytorget finns tanken om torget som mötesplats, se bara på bänkarna framför biblioteket. Dessutom finns ett bibliotek, det vill säga en mötesplats där alla kan gå och där det går att läsa tidningen utan att betala för en kaffe. Se grönskan, människorna, det lilla formatet, torgstenen och att det finns boende ovanpå matbutiken.
På Eriksbergs köpcentrum finns tanken om köpcentrumet som något rationellt. I en av bostadsföretagens broschyrer står att Eriksbergs köpcentrum med allt du behöver finns en kiolmeter bort, och dit tar man bilen på några minuter. Här är det storskala som gäller, spårvagn finns inte, busshållplatsen är undangömd, parkeringen enorm och parkbänkar, natur eller icke-kommersiella mötesplatser finns inte. Här ska man handla, i klädbutiken, på Apoteket, på Coop X-tra eller Systembolaget. Därefter äta på Burger King. Det är storskaligt, det är kommersiellt och bilanpassat och det är helt separerat från omgivande bostadshus.
Kykrbytorget eller Eriksbergs köpcentrum? Det är vi själva som väljer vilken stadsbyggnad vi vill ha. Lite av valet kan vi göra varje dag. Vilket ställe vill du gynna?
Vårdnadsbidrag, förskola till föräldraledigas barn och en extra månad föräldraledighet. Nej, lägg pengarna på något vettigt istället.
Sällan har jag känt mig så gynnad ekonomiskt som sedan jag blev förälder. Det märktes redan under graviditeten. Det var "gratis" på mödravårdcentralens kontroller och föräldrautbildningen. På förlossningen och BB kostade det enbart 80 kr per dag i patientavgift. När vi kom hem så kom BVC-sjuksköterskan på hembesök, det var ingen avgift på barnakuten när vårt barn fått öroninflammation och efterkontrollen hos öronläkaren var även den kostnadsfri. Den öppna förskolan var även den helt skattefinansierad, och till den vanliga förskolan betalar vi enbart 1260 kr/månad. Maxtaxan är således bara en symbolisk summa.Det är barnbidrag varje månad, världens mest generösa föräldrapenning och välutbyggda BVC. Som föräldrer har jag lagstadgad rättighet till tjänstledighet i 1,5 år efter barnets födelse och rätt att arbeta deltid tills barnet fyller åtta år.
Ändå är det "synd" om barnfamiljerna. Politikerna oavsett parti vill alltid hjälpa alla "stackars" föräldrar. Antingen skall det vara ökat vårdnadsbidrag, ökade flerbarnstillägg, förskola 30 timmar i veckan till alla barn för att "avlasta" föräldrarna, familjecentraler eller nu som alliansen föreslår möjlighet för båda föräldrarna att stanna hemma båda två sex hela veckor efter att barnet fötts. Det sista förslaget innebär alltså en hel månad extra i föräldrapenning. En förlängning av världens mest generösa föräldrapenning. Varför införa detta? Det är ju redan möjligt att stanna hemma båda under de första två veckorna. Föräldrapeninningen är redan så generös att de flesta är lediga extra länge genom att spara på dagarna och inte ta ut alla dagar hela vecka. Av alla barnfamiljer jag känner är vi de enda som tagit ut föräldrapenning alla dagar i veckan.
Svensk föräldrapolitik har luckor som behöver täppas till. Föräldrapenningen för föräldrar utan sjukpenninggrundande inkomst behöver förbättras, förskoleköerna måste bort, tillgången till barnpassning på obekväm arbetstid behöver förbättras och många ensamstående föräldrar behöver förbättrad ekonomi. Men för oss övriga så ber jag de politiska partierna att sluta gödsla med pengar. Lägg pengarna där de behövs:
- fler vårdplatser på sjukhusen
- ökat bistånd till utvecklingsländerna
- kan ta bättre hand om ensamkommande flyktingbarn
- kan ge cancersjuka och andra svårt sjuka människor i landet samma möjlighet till nya dyra läkemedel (som det är nu varierar detta i olika landsting).
Det är viktigare att rädda sjuka människors liv än att tillgodose bortskämda svenska föräldrars önskemål om förlängd föräldrapenning.
Mina gymnasiebetyg har blivit värdelösa.
I dag skriver DN om de nya antagningsreglerna till högskolan. Från och med hösten 2010 delas de sökande in i fyra olika grupper av gymnasiebetyg:
1. sökande med svenska gymnasiebetyg
2. de som läst på komvux
3. de som har utländska gymnasiebetyg
4. de som läst på folkhögskola
Dessutom finns möjligheten att komma in med högskolebetyg.
Regeringens syfte med det hela är att underlätta för elever som har gymnasiebetyg och inte "komvuxbetyg", samt att gynna de elever som läst fortsättningskurser i språk och matematik och andra ämnen som anses vara av stor nytta på högskolan. Tidigare har många elever läst upp sina gymnasiebetyg på komvux, så kallad konkurrenskomplettering vilket inneburit att betygskraven trissats upp. Detta ska nu undvikas genom att eleverna med komvuxbetyg får en egen kvotgrupp.
Syfte är gott. Tanken är god, men resultatet en KATASTROF. Idén med att skapa en egen kvot för de med "komvuxbetyg" är en tanke jag länge föreslagit. Det är inte rimligt att alla skall tvingas till ett komvuxår för att läsa om alla gymnasiebetyg. Ett år av konkurrenskomplettering på komvux ger inte bättre resultat på högskolan enligt de studier som finns.
Regeringens tanke att gynna språk och matematik är förvisso god, men de misslyckas totalt. För att stimulera elever till att läsa moderna språk, istället för "Festfixarkurser", "Personlig utveckling" och andra lokala kurser höjer de maxbetygen till 22.5 istället för nuvarande 20.00. Elever kan alltså uppnå 22.5. Låtgå om detta gällde alla från och med nu, men hur kan man införa detta retroaktivt?
De som föddes 1978 är de första som fick de nya gymnasiebetygen, IG, G, VG och MVG, istället för de tidigare 1, 2, 3, 4 och 5. Istället för de tidigare relativa betygssystemet gällde nu ett målrelaterat system. Då det saknades nationella betygskriterier för MVG har dock betygsinflationen blivit enorm. Antalet MVG:n har ökat oproportionellt med resultaten på nationella prov. Av de första eleverna som gick ut den nya gymnasieskolan 1997 var det nästan ingen som hade 20.0. Det skulle vara svårare att få ett MVG, än en 5. Nu har antalet med 20,0 ökat och samtidigt inför regeringen meritvärdering vilket innebär att elever med gymnasiebetyg innan 2003 skall kunna få 22.5.
För oss med betyg innan 2003 kan vi omöjligt få dessa 2,5 extra poäng i meritvärdering oavsett vad vi gör eller vilka kurser vi läst. Jag läste fortsättningsfranska, nybörjartyska, extrakurs i engelska och svenska, extrakurs i cellbiologi, extrakurs i psykologi och fortsättningskurs i matematik istället för miljökunskap. Precis det som regeringen önskat, men ändå skall jag konkurrera med mina 19,93 med andra som fått 22,5.
Tack och lov för att jag kom in på läkarutbildningen år 2000 och inte väntade tills nu, då hade jag varit chanslös. Jag har fått en min läkarexamen och har inga planer på att byta yrke, men vad händer med det livslånga lärandet?Om jag velat studera företagsekonomi, franska eller pedagogik som extrakurser? Det är bara att glömma. Jag kommer inte in. Jag har inte ens fyllt 30 år, men mina betyg missgynnas så mycket att det blir svårt att komma in.
Nej, regeringen, lyssna på era remissinstanser som Högskoleverket som kritiserat de nya reglerna. Även de nordiska länderna riktar kritik i och med att det blir svårare för utländska studenter att komma in. Både en isländsk minister och den danska vetenskapsministern har kritiserat de nya antagningsreglerna.
Regeringen svarar med att tillsätta en utredning till hösten. Det borde de ha gjort redan innan de hastat igenom dessa ogenomtänkta antagningsregler.
Gör om, gör rätt!
Förskolan del 3. En förskola till alla, nej tack!
I två tidigare delar har jag skrivit om den svenska förskolan och om hur min man och jag kämpat för att vår ettåriga dotter ska få en plats på förskolan. I mars löste det sig till sist. Efter att inte ha fått plats i någon av de tre hela stadsdelar vi sökt och efter att ha fått nej från cirka 30 föräldrakooperativ och fristående förskolor så fick vi äntligen plats på en fristående skola med språkinriktning. En helt underbar förskola där kanslisten som höll i kön konstaterade att det fanns en ledig plats och att vi kunde få den. Utan intervjuer, utan språktester och utan att vi städade. Eller som en av förskollärarna på vår förskola sa: Om det finns lediga platser och det finns barn som vill börja så kan vi inte neka någon. Så vid 12,5 månads ålder fick Emelie äntligen börja på förskolan.Trots att det till sist löste sig för oss har dock min ilska över att kommunen misslyckats att ge oss en plats inte gått över.
Låt mig först förtydliga mina åsikter kring förskolan:
- förskolan är viktig för jämställdheten och arbetslinjen. Utan förskola blir det svårt för småbarnsföräldrar att kunna yrkesarbeta.
- kvalitet i förskolan är viktig. Med kvalitet menar jag personal med pedagogisk högskoleutbildning och en rimlig personaltäthet så att alla barn kan få uppmärksamhet och omsorg.
Problemet är att för många föräldrar och politiker gillar förskolan för mycket. Det har aldrig märkts så tydligt som i Mona Sahlins tal i Almedalen idag då hon lovar ALLA barn rätt till förskola 30 timmar i veckan. Rätten skall gälla även barn till föräldralediga och arbetslösa eftersom det annars blir orättvist och att de barn som "bara" har rätt till femton timmar i veckan kan bli "ledsna" annars.
Redan 2002 införde den socialdemokratiska regeringen barn till föräldralediga rätt till 15 timmar på förskola per vecka. Därefter kom rätten till gratis allmän förskola för alla barn från och med fyra år, från och med i sommar gäller tre år. Ett flertal kommuner t. ex. Stockholm ger barn till föräldralediga rätt till 30 timmar i veckan, och till och med heltidsplacering om modern är sjukskriven, har havandeskapspenning eller om syskonet är under två månader. I Göteborgs kommun har kommunen frivilligt beslutat att ge barn till arbetslösa 25 timmar förskola per vecka, trots att kommunen inte kunnat erbjuda förskoleplats i tid de senaste 13 åren!
Trenden är att förskolan skall rymma fler utan att föräldrarna skall betala. Det är maxtaxa och "gratis" allmän förskola. Nu finns inga "dagis" eller "daghem" med barnpassning, utan det är den PEDAGOGISKA VERKSAMHETEN som betonas. På diskussionsforum och i tidningar klagar föräldralediga över att de inte får styra vilka timmar barnen är där, över att förskolan inte bjuder på lunch eller att deras barn inte får vara där 40 timmar i veckan eftersom de måste hinna handla, städa och "mysa" med det yngre syskonet.
När min morfars far växte upp i Västerbottens inland under 1900-talets början hade han 12 syskon. Fadern arbetade i skogen och modern i hemmet. I ett hem med tre rum, utan rinnande vatten eller elektricitet uppfostrade hon 13 barn! Det var säkert inte optimalt , men det fungerade för att det måste fungera. Barnen växte alla upp och klarade sig bra som vuxna. Var är utvecklingen nu på väg när svenska föräldrar som får världens mest generösa föräldrapenning behöver lämna sitt barn på förskolan för PEDAGOGIK och avlastning? Innebär en förskola för alla enligt Sahlins förslag att även "hemmaföräldrar" skall kunna ha sina barn på förskola? Kan man ha både vårdnadsbidrag och förskola samtidigt?
Jag träffar föräldrar som låter sina barn vara på förskolan trots att de själva är lediga (jourkompledigt, föräldraledighet eller havandeskapspenning eller ska på studentfirande). Antingen av ren bekvämlighet eller för det PEDAGOGISKA.
För mig är det solkart: Förskolan är inte obligatorisk. Det är en frivillig skolform. Förskolan omfattar både pedagogik, men även mycket omsorg, dvs ren barnpassning. I och med att förskoleavgiften bara är symbolisk, bara ca 10% av de verkliga avgifterna är den extremt skattefinansierad. Det gör att den är så dyr att även om föräldrar betalar maxtaxa så skall de inte själv kunna styra hur många timmar de vill att barnet ska vara på förskola. Det måste finnas centralt styrda regler, förslagsvis:
- förskolan är till för barn som behöver barnpassning för att föräldrarna är ARBETSSÖKANDE, STUDERANDE eller ARBETAR. Övriga barn ska inte ha rätt till skattefinansierad förskola (såvida inte extrema behov föreligger).
- föräldrar som är föräldralediga, har semester, jourkomp eller annan ledighet kan själva ge sina barn pedagogisk sttimulans. I annat fall kan kommunerna bygga ut annan verksamhet som öppen förskola, vilket bara kostar en bråkdel av vad en förskoleplats kostar.
- högre avgifter till förskolan. Om avgifterna är för låga tappar verksamhetens status. Inför högre avgift för alla och bort med maxtaxan.
Om politikerna införde ovanstående skulle barngrupperna bli mindre och förskolan få mer resurser. Då skulle det äntligen skapas plats för de barn behöver passas under dagarna när deras föräldrar arbetar, söker arbete eller studerar. Istället för att som idag skattefinansiera en verksamhet för föräldrar som är lediga på dagarna.
Det är överfullt och sommaren har knappt börjat.
Den senaste veckan har inneburit nya utmaningar. Tidigare har jag varit jour på medicinakuten, men den senaste veckan har jag även provat att vara medicin III-jour eller husjour. Förutom att gå på akuta konsulter på andra avdelningar, innebär det att springa på hjärtstoppslarm samt att bära Radio Medical-telefonen och ge medicinsk rådgivning till svenskregistrerade handelsfartyg någonstans i världen samt att ha hand om akutens CDU-enhet (clinical decision unit).
Spännande, tänkte jag för någon vecka sedan och repeterade hjärt- och lungräddning samt behandling av akutmedicinska tillstånd. Och veckan har varit en utmaning, men inte på den medicinska fronten. Ibland är det lätt att göra bedömningen att en patient behöver läggas in eller att patienten är för instabil medicinskt och behöver föras över till annan avdelning för bättre övervakning. Det är den lätta delen. Därefter börjar det svåra. Var finns det en vårdplats? Då börjar ringandet till vårdplatskoordinatorer, bakjourer, till lungmedicinjourer till kardiologjouren, till medicinkliniken på Östra, på Mölndal, ja överallt i väntan på en plats. Men det är fullt, överallt, överfullt. På morgonen är alla överbeläggningar belagda och det finns patienter på kö från akuten till medicinavdelningarna.
Allt ska gå snabbt. Patienterna ska flöda genom systemet, och varje minut ska räknas av tid till triage, tid till läkare och allt annat. Vad som händer under vårdtiden verkar inte mätas lika noga. Som läkare har man medicinskt ansvar och beläggningsrätt, men finns det inga vårdplatser så finns det inte.
Det är redan överfullt och sommarstängningarna har inte ens börjat.
Vem vågar skriva om att bröllopet var ett fiasko?
I går kulminerade medias hyllningar till hovet. Hela våren har tidningar och TV skrivit om bröllopet ur alla möjliga och omöjliga aspekter. Det har handlat om försäljningen av disktrasor med prinsessmotiv, om att de brittiska prinsarna väljer forbolls-VM i Sydafrika framför bröllopet, om vilka skor hästarna i kortegen skall ha samt att många poliser fått beställa nya unifomer eftersom de vuxit ur de gamla på bredden.
Så igår var det dags. Den största direktsändningen någonsin och både Svt och Tv4 hade över 250 ackrediterade medarbetare på plats, vardera. Nu dagen efter säljs "historiska" bröllopsbilagor. Det rapporteras om prins Daniels "fanstastiska" tal, om den färggranna prakten i Storkyrkan och om den internationella uppmärksamheten som bröllopet anses ha gett upphov till i världen. Jag läser och läser och blir alltmer fundersam.
Varför nämner inget att det hela är ett fiasko? För mig som republikan och för den majoritet av svenska folket som är negativa till monarkin som stadsskick (enligt den sista mätningen är vi en majoritet) så verkar vi förväntas glädjas under bröllopsdagen för att inte förstöra stämningen. Så ponera att man vore rojalist och skattebetalare och man hade överseende med:
- den vedervärdiga människosynen som präglar hovet med tanken om att en familj skall var upphöjda andra
- att hovet och UD hedrar representanter för världens värsta diktaturer som Nordkorea och Eritrea genom att bjuda dem till storkyrkan.
- att journalister inte får intervjua kungligheter utan att de godkänt alla frågorna innan. Vilka andra kan ställa sådana krav?
Tänk om man sett framemot bröllopet som marknadsföring för Sverieg. Här har Arlanda blivit "Love airport", Delicato har marknadsfört bröllopsmazariner, Stockholm har satsat miljoner av skattebetalarnas pengar på "gratis" kollektivtrafik under bröllopsdagen och på festivalen "Stockholm Love 2010", företag och kommuner och privatpersoner har satsat på att bröllopet skall dra turister till Stockholm och ge uppmärksamhet till Stockholm.
Och vad händer? Hovet väljer ut att bara Svt skall få ha rättigheter till rörliga bilder från bröllopet. Det är t. ex. bara Svt som får sätta upp officiella filmkamror från Storkyrkan. Dessutom skall de garantera att bilderna är värdiga. Detta får världens tre största nyhetsbyråer: Reuters, AP och APF att uttala sig att detta är ett brott mot pressfriheten. De drar tillbaka alla sina utsända medarbetare och bojkottar bröllopet helt. De ackrediterade journalisterna som redan från början var några hundratals färre än vid den danske kronprinsens bröllop 2004 har nu krymt rejält. Konsekvensen blev att de länder som inte hade medarbetare från sitt land vid bröllopet inte får se varken bilder eller reportage. Genom min egen sökning på utländska tidningar på nätet ser jag snabbt att det främst är våra nordiska grannländer samt andra europeiska monarkier som verkar ha mindre reportage om bröllopet. De ryska eller polska tidingarna har inget alls. Fast förresten New York Times har valt att vika dagens största reportage på hemsidan till en bild från Södermalm i Stockholm. Men det handlar om Stieg Larssonturismen på Södermalm och bröllopet nämns inte alls.
Så vad hände? Bröllopet som skulle kosta 20 miljoner, varav 10 miljoner i extra apanage och 10 miljoner från kungen visade sig kosta mer, mycket mer:
- 12 miljoner för att renovera Storkyrkan
- regeringen gav bort Haga slott, enligt DN värt kanske 150 miljoner på öppna marknaden.
- Haga slott renoverades därefter för 40 miljoner.
- framöver kommer driften av Haga slott att kosta 3 miljoner per år.
- polisens vaktinsatser med natiinella insatsstyrkan och Säpo beräknad kosta minst 7 miljoner kr.
- + renovering av salar på Stockholms slott, 18 JAS-plan i formation, brölllopsklänningar, bröllopsmiddag, 400 meter lång kortege, frackar, polis som eskorterar gästerna från Arlanda, "gratis" kollektivtrafik med mycket mera.
Nu dagen efter är det bara att konstatera att det blev ett fiasko. Läs på nätet och se att utländska medier raporterar nästan ingenting. Problemet är att media och alla företag som sponsrat det hela, ingen vågar nämna ordet fiasko. Hovet har varit skickliga nog att bjuda in Svt:s Eva Hamilton, Tv4 chef, regeringen och näringslivets största som Carl-Henrik Svanberg. Alla vill de vara med på festen och synas i glansen. Och vem kan kritiskt granska den som bjuder en på fest? Vilken Tv eller Radiokanal som gjort den största uppladdningen någonsin kan dagen efteråt erkänna att det blev ett fiasko?
Nu kanske någon invänder att Victoria och Daniel såg kära och lyckliga ut. Det kanske de var, men de hade kunnat få gifta sig utan att fråga kungen om lov och de hade säkert varit lika lyckliga om de hade fått finansiera sitt bröllop själva. Det tar inte ifrån att både bröllopsbevakningen och bröllopet som marknadsföring av Sverige är det största fiaskot på länge.
Nu var det dags!
Idag har jag gått med i Republikanska föreningen!
Akademikerproletariatet del 2 eller Det är bara att arbeta till 79 års ålder.
I Dagens Nyheter 31 maj finns ett reportage om huruvida det lönar sig ekonomiskt att studera på högskolan. (Ekonomidelen sidan 5). Arbetsgivarorganisationen Almega har gjort en undersökning som visar att många barnmorskor och akutsjuksköterskor hamnar över brytpunkten för statlig skatt. SACO-ordförande Anna Ekström nämner istället den bristande löneutvecklingen som orsak till att högskoleutbildning inte lönar sig ekonomiskt. Enligt Ekström måste gruppen sjukgymnaster i genomsnitt arbeta till 79 års ålder innan de blivit ekonomiskt kompenserade för sina högskolestudier.
Arbete fram till 79 års ålder. Ibland funderar jag över om vi lever i ett samhälle där högskolestudier och kunskap värderas?
Förskolan del 3:
Denna del kommer snart.
Dagens outfit på akuten.
Sjukvården är en imponerande bransch. Dagligen uträttas många viktiga insatser och små underverk. På min arbetsplats, Sahlgrenska universitetssjukhuset utförs benmärgstransplantationer, geriatrisk rehabilitering, IVA-vård och thoraxkirurgi bland mycket annat. Viktiga högteknologiska och kunskapsintensiva verksamheter. Det är mycket fascinerande att samtidigt som allt detta utförs så finns det de mest basala saker om skulle behöva förbättras.
Klädförråden är en av dem. Tidigare fanns det många mindre klädförråd där det gick att hämta arbetskläder. Nu har detta centraliserats och det finns enbart några få stora förråd där alla skall hämta sina kläder. Slutsatsen har blivit att kläderna blivit hårdvaluta och svårare än någonsin att få tag i. I slutet av veckan, eller efter en helgdag ställer det till utmaningar. När jag gick på mitt nattpass på akuten nu på Kristi himmelsfärdsdag fanns det byxor i min storlek (60-70 kg), däremot var utbudet av överdelar minst sagt begränsat. Antingen en blus eller klänning, båda fanns enbart i storlek 110-130 kg.
I och för sig var blusens fickor rymliga, men urringningen var alltför djup och det var opraktiskt att ha bröstfickorna hängandes vid midjan. Tack och lov blev jag räddad av några sjuksköterskor som låste upp dörren till deras klädförråd där det fanns kläder i min storlek. Natten var räddad, men frågan kvarstår. Varför går det inte att ha välfungerande klädförråd?
