Ett glas vin och en kanelbulle, nej tack!
Strax innan jul publicerar DN en nyhet om att den nya alkohollagen som träder i kraft till sommaren. Den kan innebära att ett matställe inte behöver servera "lagad mat" utan att det räcker med "tillredd mat" för att få alkoholserveringstillstånd. Det är Alkoholutredningen som förelslår ovanstående ändring. Om detta träder igenom kan det innebära att inte bara traditionella restauranger utan även sushiställen, kaféer och hamburgerställen kan ansöka om och få rätt till alkoholserveringstillstånd.
Sedan Sveriges medlemskap i EU har jag sett den stegvisa avvecklingen av svensk alkoholpolitik. Införselkvoterna har försvunnit och vin- och spritreklamen syns överallt. Dessutom förekommer alkoholen i allt fler sammanhang till exempel vid after work och till och med vid föräldramöten och barnkalas. Här har bio- och kafékulturen varit en frizon. Både biografen och kafét har representerat platser för nöje där barnfamiljer, äldre och unga kunnat mötas utan alkohol. När det gäller biografen försvann den alkoholfria zonen när SF:s biograf Bergakungen invigdes i Göteborg. En restaurang med alkoholserverng integrerades då med biografen. Allt för att underlätta kombinerandet av alkohol med bio.
Nu med den nya alkohollagen kan även kaféet som frizon från alkohol försvinna. Vem vinner på detta? De som vill dricka vin, öl och sprit har redan tusentals ställen att välja mellan. Varför inte ha kvar kaféet som en plats för te- och kaffedrickande där både alla åldrar kan mötas?
Är det julledigheten som gör att detta inte debatteras? Varför uppmärksammas inte farorna med ökad tillgänglighet till alkohol? Nu går jag och förnyar mitt medlemskap i IOGT-NTO.
En latte macchiato och en kanelbulle ja tack! Ett glas vin och en kanelbulle, nej tack!
God jul alla läsare!
Här kommer en julhälsning från Luleå där min familj och jag tillbringar jul. Nu dagarna innan jul har det snöat så att det finns nästan en halv meter snö på backen. Nu under morgonen har vi behövt skotta undan en massa snö för att komma ut. Hoppas att ni alla andra får en fin vit jul med en massa snö!
Angående bloggen så håller jag på att finslipa på ett andra inlägg om akademikerproletariatet och återkommer snart med det.
Angående bloggen så håller jag på att finslipa på ett andra inlägg om akademikerproletariatet och återkommer snart med det.
Hej då SAAB och lycka till Trollhättan.
I dag kom det väntade beslutet med planerad nedläggning av SAAB automobile. Om det är för få som vill köpa SAAB-bilarna och ingen som vill köpa bilfabriken finns inget annat val än att lägga ner. SAAB automobile är dessutom ett amerikanskt bolag. Svenska skattepengar skall inte gå till amerikanska aktieägare. Här har regeringen gjort helt rätt när de inte köpt upp SAAB. Samtidigt är det självklart ett dråpslag mot den bilindustri som bedrivs i Sverige och mot Trollhättan som stad. Själv har jag flera nostalgiska minnen av SAAB. Alltifrån grannarna på Lagmansvägen som alltid hade en blå SAAB 900 stående på parkeringen till när min familj skulle köpa en ny bil i början av 90-talet. Då förhandlade pappa med SAAB-försäljaren så att han kunde få provköra en SAAB 9000 CD med nymodigheten klimatanläggning. Bilen var så bekväm att det blev provkörning ända till Arjeplogsfjällen och sedan köptes en SAAB 9000. Nu är jag själv ägare till en 9000-modell årsmodell 98. Samma bil som jag själv övningskörde i för drygt tio år sedan.
När vi för några år sedan bodde i Trollhättan bodde vi alldeles bredvid Stallbacka industriområde med SAAB-fabriken. Grannarna arbetade inom bildinsutrin och bland sjuksköterskorna fanns det flera före detta SAAB-arbetare.
Hej då SAAB och lycka till i framtiden Trollhättan!
"Till helgen blir det benso och sprit."
Det är rusningstid strax efter 17.30 utanför köpcentrumet Nordstan i Göteborg. Vid spårvagnshållplatsenär det fullt och bredvid mig står tre unga män i dryga 20-årsåldern.
"Fyra Temgesic för 150 kr", säger den ena. "Bara att köpa. Lätt att få tag på i Stampen" Stampen är ett kvarter i centrala Göteborg.
"Annars går det ju bra med Stilnoct. Fyra Stilnoct och en flaska sprit. Förra helgen hade jag ingen aning om vad jag hade gjort därefter. En kompis sa att jag varit på stan, men jag minns inget".
Väl inne spårvagnen fortsätter diskussionen. Tydligen går det att få mängdrabatt på Temgesic om man köper många på en gång. Annars går det bra med Xanor, säger kompisen. Efter att ha diskuterat det optimala antalet Xanor som kan kombineras med alkohol så byts ämne snabbt.
"Hur går det med träningen?"
"Jo, det går bra. Jag är på gymmet fler gånger i veckan säger den ena"
"Gainar du något nu då? Själv har jag gått upp 8 kg sedan jag började med det. "
En av de tre siktar på att se vältränad ut på badstranden till sommaren. Frågan är när han ska påbörja sin "kur"? I och med att det ska festas till jul, så är det nog lika bra att påbörja kuren därefter. "Sedan kan du ju altid varva med benso, på så sätt får ju musklerna vila emellenåt", säger den ene."Alla instämmer och talar redan om nästa helg. Till kommande helg blir det fest igen, då blir det benso och sprit.
Ovanstående konversation utspelade sig under min spårvagnsresa hem efter arbetet i förra veckan. Tre unga män som helt öppet diskuterar hur de missbrukar droger. För några veckor sedan hade jag en ung patient som fått kraftig smärta och ordnat Tradolan på egen hand. På internet finns diskussionforum på nätet med tips om hur man får läkarna att förskriva receptbelagda sömnmediciner och smärtstillande.
Samhället måste reagera tydligare mot drogmissbruket. När det gäller tablettmissbruk har vi inom sjukvården en nyckelroll. Ökad medventenhet och minskad förskrivning är en bra början.
Alla vinner på tydlig arbetsklädsel.
Äntligen har Läkarförbudet beslutat att de skall driva frågan om en tydligare arbetsdräkt för läkare och att detta är en patientsäkerhetsfråga! Har väntat på detta länge. Det är underligt att patientsäkerhetsaspekten inte uppmärksammats tidigare.
Nu i januari är det tio år sedan jag började att läsa medicin. Som läkarstudent, vikarierande underläkare, AT-läkare och nu ST-läkare på randningsplacering träffar jag ny personal hela tiden. Det är olika avdelningar, akutmottagningar och mottagningar och överallt arbetar olika arbetskategorier. Som ny på akutmottagningen, vid hjärtstopp eller som husjour över flera avdelningar är det viktigt att snabbt veta vem som är vem. Vem är kardiologjour, vem sjuksköterska och vem är vaktmästare? Här skulle det vara av största vikt för både patient och vårdpersonal att få reda på vem som har ansvar för vad. Tydlig arbetsdräkt för olika yrkeskategorier behövs. Olika yrkesgrupper har olika utbildningar och olika ansvar.
Själv kommer jag ihåg två anekdoter som illustrerar arbetsklädselns betydelse. Som läkarstudent på akuten blev det omöjligt att hålla koll på vem som var vem när de flesta sjuksköterskor och undersköterskor inte bar den officiella namnbrickan/passerkortet utan istället hade egengjorda namnskyltar i form av ett hjärta där det bara stod förnamn som "Lena" eller "Stina". På hela det sjukhuset fanns en kultur att det det var ytterst få som bar riktig namnbricka. Det gjorde det möjligt för en kriminell att i veckor gå runt och utge sig för att vara vaktmästare utan namnbricka. Istället för att göra vaktmästarsysslor hade han passat på att göra diverse stölder innan säkerhetsavdelningen uppmärksammade honom.
Problem kan även uppstå om alla går civiklädda. En psykiater berättade att han hade deltagit i en länsrättsförhandling där en patient överklagat ett beslut om rättspsykiatrisk tvångsvård. När psykiaterna anlänt civilklädd hade juristerna först blandat ihop de två och trott att psykiatern var patient och tvärtom
.
Så för minskad stöldrisk, ökat patientsäkerhet och en ökad tydlighet inför patienten behövs olika arbetsdräkt för olika arbetskategorier. Varför inte införa kortärmad dräkt i olika färg med tydlig text på ryggen samt en tydlig namnbricka med foto och titel?
När blev magont allmänintresse?
Sedan länge är jag lite grann av en nyhetsnörd och läser dagligen eller nästan dagligen nätupplagan på DN, SvD, Ttela, NSD, Norrbottenskuriren, GP, GT, Dagens Medicin, Metro, Aftonbladet och Expressen. Till min förvåning ser jag att huvudnyheten igår på Expressen var: "Elins mamma har lämnat sjukhuset", och i Aftonbladet: "Sjukhuset: hon mår mycket bättre." Vem då undrar jag? Jaha, Elin Nordengren Woods mor Barbro Holmgren har tagit några dagar semester från sitt arbete som landshövding och åkt till USA. Där blev hon inlagd på sjukhus för observation.
Varför skall detta anses vara av allmänintresse? Vem anser att Tiger och Elin Woods familjesitation och Barbro Holmbergs semester och akutenbesök är dagens största nyhet? Dessa händelser nämns även i DN:s nätupplaga och SvD:s nätupplaga på en framträdande plats.
Varför inte skriva om klimatmötet i Köpenhamn istället? Om det här är det viktigaste som hänt i veckan så funderar jag över medias prioriteringar. Dessutom tycker jag att det är osmakligt att nästan samtliga svenska tidningar verkar amerikaniseras och gladeligen köpa in paparazzi-bilder tagna av amerikanska fotografer och journalister som verkar ha belägrat omgivningarna till Woods ägor.
Om Barbro Holmgrens semsterplaner och besök på akutmottagningen skall anses vara huvudnyhet och allmänintresse så undrar jag över nästa steg kring rapporteringen av sjukdomar. Är det bara en tidsfråga innan vi ser reportage om vilka riksdagsledamöter som fått skoskav eller om det finns någon landshövding med migrän?
Bara för att amerikanska tidningar anlitar paparazzifotografer behöver inte svenska tidningar köpa deras bilder. All heder åt de tidningar som bevakar väsentligare frågor.
En rundtur i Biskopsgårdens miljonprogram.
I söndags den 22 november tog jag en joggingtur i Biskopsgården. Där besökte jag tre av de bostadsområden som byggdes under miljonprogramstiden. Biskopsgården är en stadsdel i Göteborg som börjades byggas under 1950-talet då Södra Biskopsgården bebyggdes. Därefter uppstod Norra Biskopsgården och senare längst i norr även Länsmansgården under 1960-talet. De områden som byggdes under 1960-talet byggdes under den tid som brukar kallas mijonprogrammet. Syftet var att bygga prisvärda bostäder så att arbetarna på varven i Göteborg, Volvo och hamnen skulle kunna ha närbelägna bostäder.
Under min rundtur besökte jag tre bostadsområden i Biskopsgården. Ett av områdena på Långströmsgatan i Svartedalen i östra Biskopsgården är mycket välbevarat, medan Solstaden i Länsmansgården byggts helt om av Skanska, i en så kallad turn-around ombyggnad. I samband med detta blev området även en Bostadsrättsförening. Karlaplatsen är det kommunala bostadsbolaget Poseidons hyresrättsområde. Här har åttavåningsskivhusen fått helt nya entréer, tegelfasader och totalrenoverats. Området har dessutom bytt namn 1995 till Karlaplatsen samt förtätats med trevåningshus mittemot höghusen.
I en stor del av Sveriges städer finns ett eller flera miljonprogramsområden. Många av dessa bostäder har ett stort underhållsbehov. Då kommer frågan: skall husen enbart restaureras i tidstypisk stil? är det bäst att de finns kvar som hyresrätter eller är en ombildning till bostadsrätter att föredra? skall husen totalrenoveras och ska områdena förtätas för att ge mer underlag till service för de boende?
Det är här Biskopsgårdne blir riktigt intressant. På bilderna och i reportaget nedan går det att se olika varianter på bevarande respektive förnyelse av miljonprogramsområden. Ännu ett exempel på förnyelse från Biskopsgården är 1960-talsområdet Väderilsgatan som omrustats till 1950-tal. Hann dock inte med det området denna gång.
Här vore det intressant att höra vad ni bloggläsarna tycker och anser om miljonprogramsområdenas framtid. Läs och se och skriv gärna i kommentarsfältet.
Turen började vid Solstaden vid spårvagnens ändhållplats Varmfrontsgatan.
Dessa åttavåningsskivhus byggdes under 1960-talet och totalrenoverades av Skanska under 1990-talet med nya balkonger, tegelfasad och nedtrappning av gavlarna. Området blev även en bostadsrättsförening, vilken subventionerades av Skanska. På så vid blev det möjligt för många av de boende att bo kvar. Denna ska turn-around-renovering med totalrenovering, blev dock mycket kostsam för bostadsbolaget.
Grundskolan bredvid Solstaden har välbevarad 1960-talsstil.
På andra sidan vägen från Solstaden ligger bostadsbolaget Poseidons hyresrättsområde Karlaplatsen. Området bestod tidigare enbart av åttavåningsskivhus. Under renoveringen 1995 bytte området namn till Karlaplatsen och husen totalrenoverades med nya fasader, nya entréer och området förtätades med nya trevåningshus mittemot höghusen.
Trevåningshus från 1990-talet mittemot helrenoverat åttavåningshus från 1960-talet. Genom förtätningen med trevåningshusen bildades en gårdsgata genom området.
1990-talshus vid Karlaplatsen. Fin skulptur i förgrunden (påminner om de skulpturer som finns på Södra Guldheden i Göteborg).
För att ta sig mellan Karlaplatsen till den närbelägna Långströmsgatan går turen genom en tidstypisk gångtunnel från 1960-talet. Ett exempel på den trafikseparering som utmärker alla dessa tre bostadsområden.
Skiss över Långströmsgatans hyresrättsområde. Bovista är hyresvärd.
Mycket välbevarat bostadsområde. Lägg märke till att det saknas fönster på gavlarna samt trafiksepareringen med parkeringen utanför husen.
Närbild på fasaden. På den understa bilden syns en dekoration på gavelväggen mellan de två husen.
Om ett liv i offentligheten och syftet med bloggen.
I dagens DN skrev Hanne Kjöller ett intressant inlägg på sidan 3. Hon nämnde att Mona Sahln tidigare blivit kritiserad för att lämna ut sig för mycket i media, bland annat har hon berättat om att hon tidigare haft komplicerade graviditeter. Sahlins motivering var att hon valt att berätta om det hon tror skulle kunna hjälpa andra. Hanne Kjöller tyckte att detta var en stor skillnad mot andra offentliga personer inom politiken till exempel nu senast Gudrun Schyman som valt att ställa upp i Let's dance.
Nu med alla bloggar, kabel TV-program, lekshower på TV, filmer, myspace och facebook går det verkligen att leva ett liv inför alla andra. Många inom IT-generationen som röstar på Piratpartiet och kämpar mot IPRED-lagen och statens övervakning lever redan sitt liv till allmän åsyn på internet. Det är lättare än någonsin att göradet privata offentligt.
Även redan offentliga personer väljer allt oftare välja att synas i nya sammanhang vare sig det är TV 4:s nyhetsreportrar som gör krogshowen "Nyhetsankorna", eller deltagarna i "Kändisdjungeln", "Hjälp, jag är med i en japansk TV-show", "Singing bee celeb", "På Spåret" eller i andra lekprogram.
Efter noggrant övervägande har jag valt att starta den här bloggen. Syftet är att väcka opinion i olika frågor och uppmana till debatt inom bostadspolitik, sjukvårdsfrågor, miljö, jämställdhet och andra frågor som jag engagerar mig i. Som regelbundna läsare säkert har märkt så skriver jag ibland om mig och min familj, men väljer ut sammanhang där det kan kopplas till ett aktuellt ämne. I och med att syftet är att skriva om samhällsfrågor och inte att skriva dagboksanteckningar undviker jag att lägga ut foton på min frukostmat eller skriva om vad jag åt till middag.
Det skulle vara intressant att veta vad ni läsare tycker om bloggen. Skriv gärna i kommentarsfältet och kom med synpunkter.
Varför är schweizarna mot minareter?
Helt ofattbart så har en majoritet i Schewiz röstat mot minareter. För det första är det svårt att förstå hur det ens går att ha en folkomröstning i en sådan fråga, ännu mer svårförståeligt att någon kan rösta mot byggen av minareter.
Schweiz har redan nåtts av omvärldens kritik, men jag betvivlar att minaretförbudet är en enstaka fråga i ett enskilt land. Istället står den för något större. Problemet är att de främlingsfientliga partierna har fått oss att ändra dagordningen. Istället för att diskutera hur vi kan hjälpa asylsökanden och underlätta för nyanlända invandrare att komma i arbete har debatten börjat att handla om minareter och moskéebyggen. Senast i september vid kyrkovalet jag mötte jag en sverigedemokrat som stod på trappen till församlingsbyggnaden och delade ut valsedlar. Han arbetade som lärare och var starkt emot att kommunen gett bygglov till ett moskéebygge vid Ramberget här i Göteborg.
Det kommer alltid att finnas människor som är emot invandring och ser ett moskéebygge i Göteborg som en del i Saudiarabiens invasion av Sverige. Jag blir inte rädd av dem. Dt som skrämmer mig är istället när de styr den politiska diskussionen och får med sig den stora massan som när en majoritet av den schweiziska befolkningen röstar mot minaretbyggen eller när jag hör folk i min omgivningen argumentera för förbud av burka i Sverige.
Samtal med generaldirektören i P1.
Efter mitt inlägg om ojämlikheten i svensk sjukvård blev jag kontaktad av Helena Giege, producent på Studio 1 i P1, Sveriges Radio. Planen var att jag tillsammans med någon representant för svensk sjukvård skulle diskutera detta. I går morse var det ännu oklart vem jag skulle diskutera med, men precis innan jag gick på mitt nattjourspass fick jag reda på att Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen skulle ställa upp.
Nu är ämnet riktigt högaktuellt med tanke på att SKL och Socialstyrelsen i går publicerade en rapport med öppna jämförelser av sjukvården i olika landsting. Här bekräftades det jag och många andra redan misstänkt, den svenska sjukvården är långt ifrån jämlik till exempel när det gäller hur många som behandlas med akut ballongsprängning eller trombolys vid akut hjärtinfarkt.
Så klockan 17 i dag satt jag i radiohuset här i Göteborg och fick tala i direktsändning om detta. Framförallt samtalade vi om den ojämna tillgången på ambulanshelikoptrar. Ambulanshelikoptervården är mer utbyggd i Norge, vilket enligt Holm skulle kunna bero på att de har en annan glesbygdspolitik samt att deras sjukvård bedrivs i statlig regi. Sedan taladade vi också om svårigheterna för många patienter att få en fast läkarkontakt inom primärvården, då den på många platser präglas av läkarvikarier som byts ut tätt. Det är inte utrett vilka effekter detta får för patiensäkerheten, men Socialstyrelsen skulle överväga att undersöka detta till nästa rapport. Glädjande nyheter.
För er som inte kunde lyssna klockan 17 i dag går inslaget att lyssna på i webbradion, se deras hemsida:http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=1637
Studio 1 i morgon.
Missa inte Studio 1 i P1 i morgon tisdag kl 17.00. Då kommer jag att debattera glesbygdssjukvård i Sveriges Radio.
Leve hyresrätten, men se till att hyresvärdarna sköter sig.
Hyresrätter är bra för Sverige. En god tillgång till hyresrätter gör att fler kan flytta till arbeten och att potentiella studenter vågar söka till Stockholms universitet utan att avskräckas av bostadsmarknaden i Stockholm och andra storstäder. Däremot behövs fler ansvarsfulla hyresvärdar. De senaste åren har vi sett flera exempel på hyresvärdar som inte tagit sitt ansvar bland annat från Herrgården i Rosengård. Där får lägenheterna förfalla utan att något sker.
Nu har även min familj fått smaka på den maktlöshet man kan känna som hyresgäst när hyresvärden inte tar sitt ansvar. Vi bor i en trea med en liten privat hyresvärd. Hyresvärden är en nyligen pensionerad man som hela tiden skött allt exemplariskt. Alltid nåbar på mobilen, alltid trevlig och alla felanmälningar har åtgärdats snabbt. Dessutom verkar han ha ett genuint intresse av sina hyresgäster och har varit förbi flera gånger för att se till att allt är bra. Framtills nu. För en månad sedan sade vi upp vår lägenhet skriftligen via brev samt via e-post. Ingen respons. När jag väl försöker att ringa på hyresvärdens mobilnummer svarar ingen. På hemnumret svarar frun och hon säger att hon fått ett meddelande om att en trea är uppsagd, men hon kan inte bekräfta att det var vårt uppsägningsbrev.
I förrgår fredag upptäckte vi att det inte gick att komma in. Något är fel med dörren, även om portelefonen fungerar. Lösningen blir att gå in i grannupgången, åka hissen ner i källaren och gå igenom källaren till vår uppgång. Mycket opraktiskt. Vi ringer hyresvärdens mobil utan svar. Till hemnumret utan svar. Till fastighetsskötarens mobil utan svar, till hennes hemnummer utan svar, till den andre fastighetsskötaren utan svar och till sist till det Securitasnummer som står på dörren. Securitas svarar att de inte har något ansvar för detta hus, lappen måste vara gammal.
I dag får vi tillsist tag i den tillförordnade fastighetsskötaren, en kvinna som är anställd att ta hand om trappstädning. Hon säger att hyresvärden är svårt sjuk och inlagd på sjukhus. Själv har hon försökt att ringa en låssmed, men låssmeden har ingen jourberedskap under helgen. Någon annan låssmed vill hon inte ringa då hon är rädd att det blir för dyrt. Sannolikt kommer någon imorgon, tror hon. När jag frågar vem sm har ansvar för fastighetsskötesel nu säger hon att det är hon själv och hyresvärdens fru. Hyresvärdens fru går inte att nå och hon själv är inte alltid anträffbar.
Sverige behöver fler hyresrätter och fler hyresvärdar som tar ansvar. Som hyresgäst är man maktlös när fastigheten missköts. Efter detta kan jag till och med överväga att gå med i Hyresgästföreningen, även om de är emot marknadshyror.
Hur komma in på en SK-kurs?
I den målbeskrivning som finns för mig som ST-läkare står att jag skall gå några så kallade SK-kurser, det vill säga kurser för läkare under specialistutbildning. Det finns kurser för alla specialitetsinriktningar och de flesta kurser brukar få mycket höga beyg i utvärderingarna. Frågan är bara hur man gör för att komma in på dessa kurser?
Antalet kurser verkar oerhört underdimensionerat jämfört med antalet ST-läkare. Antagningen sköts centralt och i ansökan skall man skall skriva när man började sin ST-tjänst. Ju längre man varit ST-läkare, ju större chans att komma in. Detta innebar att första gången jag sökte kurser så var jag 150:e eller 120:e reserv till ca 30 platser. För att underlätta för nya ST-läkare gäller nu så kallad omvänd turordning för vissa kurser, det vill säga ju nyare man är som ST-läkare desto lättare att komma in.
I våras skickade jag in ansökningar för höstens SK-kurser. Glädjande nog hade jag avancerat till att bli 40:e reserv till de kurser som hade 20 platser! Efter två år som ST-läkare verkar jag dock vara för ny för att komma in på de med "vanlig" turordning och för erfaren för att komma in på de kurser som har omvänd turodning.
Om det inte blir fler platser på SK-kurserna så blir det samma förlopp som för mina kollegor som är nyblivna specialister. De kom inte in på några kurser förrän det sista året på ST- och då de fick gå fyra-fem kurser samma år.
Snart kommer vi att bidra till segregationen.
Göteborg är en av de mest segregerade städerna i Sverige. I stadsdelsnämnden Torslanda har endast 6% utländskt ursprung, i Hjällbo i Lärjedealens stadsdelsnämnd är siffran 90%, vilket är högst i Sverige. Ofta anges Hjällbo ett exempel på ett segregerat område. I media anes ofta att segregationsproblemet består i att folk med utländskt ursprung eller låga inkomster bosätter sig på samma ställe.
Jag tror det är tvärtom. Segregationen orsakas inte av var folk med låga inkomster bosätter sig utan var människor med stora inkomster bosätter sig. I våras publicerades en intressant rapport där en Uppsalaforskare kartlagt segregationen i Göteborg genom att undersöka flyttningsmönstret i Göteborg, se kommunens hemsida. I denna, den största undersökningen någonsin har forskarna sett hur människor flyttar in och ur olika förorter. Nyckelpersonerna är unga människor i familjebildande ålder. Många med svensk bakgrund flyttar då ut från områden med sociala problem, oftast till rika kranskommuner t.ex. Härryda, Öckerö eller Alingsås. En delorsak till detta är att bebyggelsen inom många områden i Göteborg är extremt ensidig, t.ex att mer än 90% av husen består av egna hem alternativt hyresrätter i flerbostadshus. För de unga Göteborgare som önskar att köpa bostadsrätt eller egen villa blir det då svårt att bo kvar i sitt ursprungliga bostadsområde om där enbart finns hyresrätter.
Jag tror det är tvärtom. Segregationen orsakas inte av var folk med låga inkomster bosätter sig utan var människor med stora inkomster bosätter sig. I våras publicerades en intressant rapport där en Uppsalaforskare kartlagt segregationen i Göteborg genom att undersöka flyttningsmönstret i Göteborg, se kommunens hemsida. I denna, den största undersökningen någonsin har forskarna sett hur människor flyttar in och ur olika förorter. Nyckelpersonerna är unga människor i familjebildande ålder. Många med svensk bakgrund flyttar då ut från områden med sociala problem, oftast till rika kranskommuner t.ex. Härryda, Öckerö eller Alingsås. En delorsak till detta är att bebyggelsen inom många områden i Göteborg är extremt ensidig, t.ex att mer än 90% av husen består av egna hem alternativt hyresrätter i flerbostadshus. För de unga Göteborgare som önskar att köpa bostadsrätt eller egen villa blir det då svårt att bo kvar i sitt ursprungliga bostadsområde om där enbart finns hyresrätter.
Min familj bor i stadsdelsnämnden Lundby i Göteborg. Ett extremt blandat område med både stor social problematik samt några av Sveriges dyraste lägenheter på Norra Älvstranden. I min familjs område däremot finns enbart hyresrätter varav de flesta tillhör allmännyttan. Länge har jag lovprisat detta att bo i ett område där det går att träffa människor från många olika socialgrupper. Tills alldeles nyligen. Nu har jag fått nog. Efter två år här och tre bankrån i närliggande Swedbank, skottlossning på restaurangen bredvid, yxrån i grannhuset, upphittad kanyl i gräset utanför, sabotage mot våra bildäck, inbrott i vår bil, och i vårt källarförråd, pistolrån i närbutiken, slagsmål i buskarna vid fotbollsderby och alkoholister som däckar ihop på gräsmattan utanför så att vi får larma ambulans, efter biljakt med påk och nu efter ett yxrån i närbutiken denna vecka så känner vi alla tre att det får vara nog.Det blir flytt till ett av Göteborgs allra mest segregerad områden, Eriksberg på Norra älvstranden. I och för sig till en av de billigaste hyresrätterna där, men istället för att ha ett alkoholistboende som närmaste granne så kommer vi att ha grannar med tre miljonerslägenheter eller hyresrätter med 14 000 kr i hyra.
Vi blir ännu ett exempel som bekräftar rapportens slutsats. Lösningen till att få bukt med segregationen är inte att försöka få människor med sociala problem eller trångbodda flyktingar att byta bostadsområden, de saknar oftast möjlighet till det. Utmaningen är att få unga yrkesarbetande människor i familjebildande ålder som oss att bo kvar i förorten.
Snart i Studio 1 i P1.
Ett av de mest angelägna inläggen jag har gjort på bloggen är det om glesbygdssjukvård. Inlägget kom till efter min upprördhet över hur en av mina nära anhöriga behandlats. Direkt när jag hört om det hela beslöt jag mig för att driva detta vidare så att detta kom till debatt. Steg 1 var att publicera mitt inlägg här på bloggen och även på Dagens Medicins blogg så att omjämlikheten i svensk sjukvård uppmärksammas.
När jag sedan publicerat inlägget hittade jag några dagar senare ett mail i min inbox där det stod "Sveriges Radio söker dig". En av producenterna på Sveriges Radio hade läst min blogg. Nu i morse har jag talat med Helena Giege, producent på Studio 1 i P1 och nu på tisdagen 24/11 kommer programmet kl 17 att delvis handla om sjukvård i glesbygd. Om allt går enligt planerna så kommer jag och några fler då att debattera detta ämne. Missa inte detta!
Återkommer med detaljer så snart jag har mer information.
På lördagspromenad med lobbygruppen.
I går var en höjdardag. Efter ett träningspass under förmiddagen så deltog hela min familj på en stadsvandring. Det var veckans höjdpunkt. Yimby står för "Yes in my backyard" och är en politiskt obunden motrörelse mot den attityd som ofta kallas för "Nimby" det vill säga "Not in my backyard". Nimby är ett brittiskt uttryck för den inställning som människor ofta har när det gäller nybyggen eller offentliga verksamheter som reningsverk, fängelser eller rättspsykiatri. Alla är ense om att detta är viktiga verksamheter som behöver finnas bara de inte byggs där jag bor. Yimby Sverige består av flera undergrupper i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Allt arbete sker ideellt och går att ta del av via deras hemsida.
I går hade Yimby Göteborg bjudit in alla intresserade samt några lokala politiker för att diskutera den planskiss som finns för en nybyggnad vid Opaltorget i Tynnered, en förort i västra Göteborg. Under en två timmars promenad gick alla omkring och diskuterade den byggnadsplan som finns på att bygga ett 28-våningsterasshus precis ovanpå spårvagnens vändslinga. Vi var cirka 15 vuxna, främst arkitekter, byggnadsantikvarier och trafikplanerare, men även fyra barn alltifrån sju veckor gamla till nio månader.
Ofta talas det illa om lobbygrupper i media. Det talas om att storföretagens makt och inflytande via lobbyorganisationer. Det är möjligt att en del kapitalstarkal obbygrupper har ett stor eller för stort inflytande. Däremot tror jag att små lobbygrupper som yimby är nyckeln till det demokratiska samhället. Det som har slagit mig hela tiden angående yimby är den trevliga samtalstonen. Här möts människor från alla åldrar och samhällsklasser för att samtala om hur man upnår ett så levande och trevligt Göteborg som möjligt. Istället för klagan så är det dialog och diskussion på nätet och i verkligheten. Insändare skrivs, stadsplaner diskuteras och yimby lämnar yttranden på stadsbyggnadskontorets detaljplaner för byggande. Det är i den här formen av lobbygrupp som den verkliga demokratin skapas. Om det skapades fler grupper som yimby där människor möts och konstruktivt diskuterar samhället så hade den lokala demokratin tagit ett steg vidare.
Avslutar med några bilder från stadsvandringen:
Här ses en typisk planskild korsning från 60-talet. Den här typen av gångtunnlar anläggs inte mer eftersom många upplever dem som otrygga. Lägg märke till att en stig uppkommit ill höger om gångtunneln.
Här nedan ses Grevegårdsgatan. Om den nya planskissen går igenom kommer dessa u-formade hus att byggas ihop för att uppnå ökad gårdskänsla.
Får svenska föräldrar aldrig nog?
Sverige är ett välfärdssamhälle. Visserligen med brister gällande sjukvård i glesbygd, men likväl ett samhälle med ett skyddsystem. Frågan om det finns något land med fler förmåner för blivande föräldrar:
- de flesta landsting erbjuder tre försök till IVF (provrörsbefruktning)
- under graviditeten är mödravården kostnadsfri, därefter följder kostnadsfri förlossningsvård och barnhälsovård (gäller även asylsökande och papperslösa)
Sedan när barnet väl är fött bara rasar de skattefinansierade förmånerna in med barnbidrag, rätt till deltidsarbete och 480 dagar med betald föräldraledighet, sedan subventionerad förskoleplats och möjlighet att ta ut vård-av-sjukt-barn vid behov.
Jag känner inte till andra länders välfärdssystem i detalj, men betvivlar att andra länder kan ha ett generösare system. Alltså borde svenska föräldrar vara tacksamma. Istället överröses jag av reportage om alla brister som verkar finnas. Nu senaste läste jag om en kvinna som nekas vård av sjukt barn-ersättning för sin treårige son. Orsaken var att hon redan överskridit maxtaket på 120 dagar per år i vård-av-sjukt-barn. Självklart förstår jag att ekonomin kan bli knaper för kvinnan i artikeln, men hur kan man begära mer än 120 dagar i ersättning per år? Sätt det i perspektiv till att läsåret i svenska skolor är 178 dagar/år.
Sedan början av 2000-talet är kommuner enligt lag skyldiga att erbjuda förskoleplats på 15 timmar/vecka till barn till arbetssökande och föräldralediga. För 4-5 åringarna finns rätten till 15 timmar/vecka i allmän förskola, helt avgiftsfritt. I Stockholm erbjder de flesta förskolor hela 30 timmar/vecka. Maxtaxan gör också förskoleverksamheten extremt subventionerad upp till 90% och 15-timmarsverksamheten för barn till föräldralediga borde ses som en ren lyx. Trots detta klagas det, se denna artikel i Smålandsposten, eller i Barometern.
Svensk föräldrapenning är oerhört generös. Nu när socialdemokraterna förelagit en tredelad föräldrapenning upprörs många av detta och hävdar att det inskränker den individuella valfriheten. Även jag upprörs, varför kan inte vardera förälder få 240 dagar var istället? Då underlättar vi att båda föräldrarna få en egen kontakt med barnet.
Nu senaste har Försäkringskassan utrett sjukskrivningar under graviditet och upptäck att praxis skiljer sig åt i landet. Förslaget är en graviditetsmånad med rätt till ledighet innan beräknad födelse. Varför då säger jag? Ingen borde vara sjukskriven de sista två månaderna under graviditeten. För de som inte orkar eller vill arbeta finns lagstadgad rätt att ta ut föräldraledighet.
Självklart har välfärdssystemet sina brister i Sverige, det finns kommuner som inte ordnar förskoleplats i tid, och Försäkringskassan har fått kritik för långa handläggningstider. Detta kan föbättras. Men som alltid är resurserna begränsade. Om vi verkligen vill värna våra generös föräldrapenning och rätten till förskoleplats för yrkesarbetande bör vi ta bort alla onödiga förmånder som enbart slösar med skattepengar, t. ex.:
- ta bort rätten till förskoleplats för barn till föräldralediga
- skrota förslaget om graviditetsmånad. Låt folk ta ut sina föräldrapenningdagar istället.
- fortsätt att strama upp kontrollen av vård av sjukt barn. Många av de dagarna används till annat.
- låt det kommunala vårdnadsbidrag gå i graven.
Om ovanstående tas bort kan förskolekön försvinna och alla som behöver få en möjlighet till nattbarnomsorg "nattis". Många föräldrar och politiker som anser sig värna välfärdssamhället anser att ingen ska lägga sig i hur familjerna delar upp föräldraledighet eller om deras barn är på förskola under föräldraledighet. Vad de glömmer bort är att dessa verksamheter finansieras av skattebetalare. Det är du och jag som betalar att nyblivna flerbarnsföräldrar skall få nästintill gratis barnpassning för storasyskonet på förskola 15 timmar/vecka eller att skattepengar via föräldrapenningen försämrar kvinnors position på arbetsmarknaden.
Här krävs politiker som kan värna arbetslinjen och skattebetalarnas pengar. Dessutom krävs förmågan att förklara att resurserna i välfärdssamhället är begränsade.
H1N1 överallt.
Från att knappt ha synts till är den plötsligt överallt den nya influensan. Enligt Smittskyddsinstitutet ökar antalet hela tiden. Nu verkar till och med många tidningar ha ändrat fokus. Från att det tidigare handlat om olika vaccinbiverkningar och kritik mot massvaccineringen står det nu om antalet sjuka och drabbade samt att fler borde vaccineras snabbare.
När jag började min placering på infektionskliniken i oktober träffade jag ingen smittad de första veckorna. Nu är det desto fler. Allt fler unga patienter kommer in med muskelvärk, hosta och andningsbesvär. Då blir det provtagning, isoleringsrum och munskydd för all vårdpersonal som vårdar patienten. När vi fått provsvar dagen efter visar det sig att vi ofta gissat rätt, det var H1N1 i detta fall också.
Själv valde jag att ta vaccineringen för två veckor sedan. Som biverkan märkte jag ett lättare obehag över stickstället. En lätt biverkan som utan problem gick att stå ut om det kan innebära att jag själv slipper bli smittad eller sprida smitta till patienter eller bekanta. Med tanke på att influensan verkar slå extra hårt mot barn, gravida, unga vuxna och människor inom riskgrupperna hoppas att jag så många som möjligt tar chansen till vaccination. Ingen av de H1N1-drabbade jag träffat hittills har varit vaccinerad.
Sveriges bäste bloggare har dött.
Det var under min föräldraledighet som jag började att regelbundet följa olika bloggar. I och med att jag ska bli hematolog (det vll säga specialist på blodsjukdomar) så sökte jag på bloggar som handlade om detta. Det var så jag fanns David Gottliebs blogg. Och vilken blogg.
I sjukvården där vi träffar idel nya patienter varje dag tror jag all sjukvårdspersonal vinner på att någon gång byta utgångspunkt och betrakta sjukvården från patientens synvinkel. David Gottliebs var en man som mitt i livet drabbades av ett diffust storcelligt B-cellslymfom. Ett aggressivt högmalignt lymfom där behandlingen från början gick bra och han trodde sig vara botad. När han sedan fick återfall efter ett halvår startade han sin blogg under sommaren 2008. Förutom att beskriva de behandlingar han får i sin kamp mot lymfomet skrev han artikelserien "Döden och hur man överlever den del 1 av 47" där han skrev om hur han ville bli bemött, om palliativ vård och sina tankar kring döden.
Även om David Gottliebs blogg handlar om obotlig sjukdom handlar inläggen också om hans optimism, tacksamhet inför livet och stoltheten över sin son. Hans känsla för humor syns i alla bilder och foton som illustrerar bloggen.
Det är med sorg jag idag läste att David Gottlieb gått bort den 30 oktober. Han blev bara 45 år gammal.
David Gottliebs blogg finns kvar på:http://david-gottlieb.blogspot.com/
Blöjreklamen är så tragisk att den är skrattretande!
Som blivande eller nybliven förälder väller det in reklam i brevlådeinkastet. Innan barnet föds går det att hämta ut gratisprover på babybutiken, på BB fick vi två kassar med prylar innan hemgång och nu får jag varje månad reklam både i brevlådan och via e-post. Det är alltså jag som får all reklam, inte min man. Allt är adresserat till barnets mor.
Reklamen är utformad som tidningar, broschyrer eller böcker där det handlar om barnets utveckling eller hur man lagar barnmat. Blandat med vettig information är det ibland så skrattretande att det är tragiskt. Nu senast var det den mest löjeväckande broschyren hittills. Tillsammans med en gratis blöja kom "Pampers village magasin", en tidning på 24 sidor. På första sidan står det"Kära förälder, Som familj...." Det går lätt att tro att det är till båda föräldrarna broschyren vänder sig till, men sedan är det bara att se på innehållsföretckningen på sidan 3 för att se att allt riktar sig till modern. Under rubriken "Jag själv" finns rubriken kropp och själ som handlar om "Bort med mammamagen" och sidan 17 med "Jobba hemifrån" där det står att det kan vara bra att arbeta hemifrån på hel- eller deltid för att få livspusslet att gå ihop. Det är en kvinna som sitter med en dator i famnen på bilden.
Allt handlar dock inte om modern eller barnet. Efter att ha sökt ett tag hittar jag rubriken "Familjen". Där finns "Farmors kök" om barnmat och en hel sida som heter "Tillsammans med pappa". Äntligen! Under rubriken "På vift med pappa" beskriver en pappa vad han brukar ha med sig i utflyktsväskan. Under punkt 1 står blöjor och våtservetter, sedan kommer käcka förslag som extra kläder , små leksaker till barnet och näsdukar. På sidan bredvid finns en bild med en kvinna och en baby under rubriken "Pigga upp dig." Sedan fortsätter reportaget: "Det är helt normalt att humöret går lite upp och ner ibland när man är hemma med sitt barn. Sömnbrist, kombinerat med den stora omställning det är att bli förälder, kan göra att man ibland kan tycka att hela världen går i grått. /.../ Därför är det viktigt att du tar hand om dig själv och ser till att hitta lite egen tid ibland. det är bra för dig och ditt lilla barn som får en mycket piggare och gladare mamma på köpet! " Sedan kommer olika förslag (här något förkortade).
- rör på dig. Promenera med barnvagn. Ta bort något extrkilo från mammamagen.
- var social. Träffa andra mammor. Besök öppna förskolan eller "mamma-barn-gympa" eller någon annan rolig aktivitet med småbarn.
- var kreativ. Gör ett fotoalbum.
- Ta en tupplur.
- Be om hjälp. Pappan kanske kan ta lite mer ansvar för barnet när han kommer hem på kvällen.
Suck! När kommer det reklam som min man eller jag känner igen mig i? Varför allt detta tal om mammamagen? Förväntas man vara överviktig flera år efter att ha fått barn eller? Varför skall alla utgå från att det är kvinnan som är hemma hela dagarna och att hon behöver sysselsättnig genom att scrapbooka fotoalbum? Varför handlar det aldrig om kvinnor som mig som har ett barn på åtta månader, men heltidsarbetar sedan två månader.
Sist men värst: Kan det vara så att de skämtar i blöjreklamen eller kan de verkligen tro att min man behöver en instruktion för att veta vad han ska packa med i skötväskan? Det är ju skrattretande. Skulle han inte veta det, han som är hemma med vårt barn hela dagarna.
Reklamen är utformad som tidningar, broschyrer eller böcker där det handlar om barnets utveckling eller hur man lagar barnmat. Blandat med vettig information är det ibland så skrattretande att det är tragiskt. Nu senast var det den mest löjeväckande broschyren hittills. Tillsammans med en gratis blöja kom "Pampers village magasin", en tidning på 24 sidor. På första sidan står det"Kära förälder, Som familj...." Det går lätt att tro att det är till båda föräldrarna broschyren vänder sig till, men sedan är det bara att se på innehållsföretckningen på sidan 3 för att se att allt riktar sig till modern. Under rubriken "Jag själv" finns rubriken kropp och själ som handlar om "Bort med mammamagen" och sidan 17 med "Jobba hemifrån" där det står att det kan vara bra att arbeta hemifrån på hel- eller deltid för att få livspusslet att gå ihop. Det är en kvinna som sitter med en dator i famnen på bilden.
Allt handlar dock inte om modern eller barnet. Efter att ha sökt ett tag hittar jag rubriken "Familjen". Där finns "Farmors kök" om barnmat och en hel sida som heter "Tillsammans med pappa". Äntligen! Under rubriken "På vift med pappa" beskriver en pappa vad han brukar ha med sig i utflyktsväskan. Under punkt 1 står blöjor och våtservetter, sedan kommer käcka förslag som extra kläder , små leksaker till barnet och näsdukar. På sidan bredvid finns en bild med en kvinna och en baby under rubriken "Pigga upp dig." Sedan fortsätter reportaget: "Det är helt normalt att humöret går lite upp och ner ibland när man är hemma med sitt barn. Sömnbrist, kombinerat med den stora omställning det är att bli förälder, kan göra att man ibland kan tycka att hela världen går i grått. /.../ Därför är det viktigt att du tar hand om dig själv och ser till att hitta lite egen tid ibland. det är bra för dig och ditt lilla barn som får en mycket piggare och gladare mamma på köpet! " Sedan kommer olika förslag (här något förkortade).
- rör på dig. Promenera med barnvagn. Ta bort något extrkilo från mammamagen.
- var social. Träffa andra mammor. Besök öppna förskolan eller "mamma-barn-gympa" eller någon annan rolig aktivitet med småbarn.
- var kreativ. Gör ett fotoalbum.
- Ta en tupplur.
- Be om hjälp. Pappan kanske kan ta lite mer ansvar för barnet när han kommer hem på kvällen.
Suck! När kommer det reklam som min man eller jag känner igen mig i? Varför allt detta tal om mammamagen? Förväntas man vara överviktig flera år efter att ha fått barn eller? Varför skall alla utgå från att det är kvinnan som är hemma hela dagarna och att hon behöver sysselsättnig genom att scrapbooka fotoalbum? Varför handlar det aldrig om kvinnor som mig som har ett barn på åtta månader, men heltidsarbetar sedan två månader.
Sist men värst: Kan det vara så att de skämtar i blöjreklamen eller kan de verkligen tro att min man behöver en instruktion för att veta vad han ska packa med i skötväskan? Det är ju skrattretande. Skulle han inte veta det, han som är hemma med vårt barn hela dagarna.
